SAOL SO SAOB SO Svensk ordbok tryckår: 2009 påg substantiv ~en ~ar påg·en●pojke provins.yrk.skånepågen äkta skånsk påg från Ystadsedan 1712sv. dial. påg; trol. av lågty. pok ’barn’; urspr. samma ord som påk SO Alfabetisk lista påfågelöga subst · påfågelsöga påföljande adj påföljd subst påföra verb påg subst pågatåg subst pågå verb pågående adj påhitt subst påhittig adj Till alla ordböcker