SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

påg substantiv ~en ~ar påg·en●pojke provins.yrk.skånepågen äkta skånsk påg från Ystadsedan 1712sv. dial. påg; trol. av lågty. pok ’barn’; urspr. samma ord som påk

SO

Alfabetisk lista

  påfågelöga subst
· påfågelsöga
  påföljande adj
  påföljd subst
  påföra verb
  påg subst
  pågatåg subst
  pågå verb
  pågående adj
  påhitt subst
  påhittig adj

  Till   alla ordböcker