SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
passe´ra verb ~de ~t pass·er·ar1förflytta sig förbi eller genom eller över ngt tid.trafik.de passerade gränsen kl. 12tankers så stora att de inte kan passera (genom) Suezkanalen○spec.ta sig förbi (med­tävlare) vid hastighets­tävling hon passerade NN på bortre lång­sidan○äv. bildligt, särsk. med avs. på mer abstrakt gräns e.d.; ofta med ton­vikt på över­skridandeplanet passerade ljud­vallenut­gifterna passerade miljongränsen○äv. om tids­period e.d.förflyta JFRcohyponympassera 2 flera veckor passerade utan att något händepassera (ngn/ngt), passera (genom ngt)sedan 1535av fra. passer ’gå (förbi); färdas’; till lat. pass´us ’steg’; jfr en passant, 1pass, passa, passus 2äga rum NollJFRcohyponymhändacohyponymförsiggå ingen­ting av vikt har passeratdet gick veckor utan att något passeradepasserasedan 16223(kunna) tillåtas före­komma eller äga rum med hän­syn till rådande normer NollJFRcohyponymgå för sig det var mycket som passerade när skolan saknade fungerande ledningett upp­trädande som inte får passera o­påtalt○äv.ha till­räckligt hög kvalitet för att god­tas en kort upp­sats som inte kunde passera som examens­arbetepassera (som ngt)sedan 16054pressa (mjukare mat­vara) genom sil e.d. kokk.passersilpassera grön­sakerpassera ngtsedan 17335slå tennis­boll ut­om räck­håll för mot­spelare som placerat sig vid nätet sport.passerslaghan blev passerad med en rak back­handpassera ngn (med ngt)sedan 1949Subst.:vbid1-276516passerande, passering; passage (till 1)