SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
seans [-aŋ´säv.-an´s] substantiv ~en ~er se·ans·ensluten samman­komst för andlig verksamhet vanligen med spiritistiska, hypnotiska el. magiska in­slag sag.spiritistseansen telepatisk seansibl. äv. om samman­komst i all­mänhetibl. iron.den årliga seansen hemma hos chefen(på/under/vid) seansensedan 1867av fra. séance ’sittning; seans’; till lat. sede´re ’sitta’; jfr session