SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stäng`el substantiv ~n stänglar stängl·arstam på ört som bär en el. flera blommor (och hög­blad) bot.JFRcohyponymstjälk lilje­konvaljernas ljus­gröna stänglarsedan 1690av ty. Stengel med samma betydelse, diminutiv till Stange ’stång’; jfr stång