SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1trall`a substantiv ~n trallor trall·anliten, låg vagn för transport på (järnvägs)spår trafik.JFRcohyponymdressin äv. om liknande vagn som inte är spår­bundensedan 1891efter eng. trolley med samma betydelse, till troll ’rulla’
2trall`a verb ~de ~t trall·arsjunga (en glad melodi) utan riktiga ord som ersätts med ljudföljder av typen ”tralala” musikJFRcohyponymgnola tralla med i refrängen om ni har glömt orden!tralla (ngt)sedan 1660till tralala Subst.:vbid1-366489trallande Där gingo tre jäntor i solen på vägen vid Lindane Le, de svängde, de svepte med kjolen, de trallade, alla de tre.Gustaf Fröding, Tre trallande jäntor (i Nya dikter, 1894)