SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
veran`da substantiv ~n verandor ver·and·anut­byggnad till botten­våningen av hus med el. (ofta) utan tak heminr.JFRcohyponymaltancohyponymterrass 2 glasverandasolverandaen öppen verandade satt på verandan och drack kaffespec. om ut­byggnad till restaurang e.d.de åt lunch på Grands verandasedan 1833av eng. veranda med samma betydelse; besl. med hindi varanda ’staket’