SAOL
publicerad: 2015
glättmaskin
glätt|mask·in
substantiv
~en ~er glätta maskin
| Singular | |
|---|---|
| en glättmaskin | obestämd form |
| en glättmaskins | obestämd form genitiv |
| glättmaskinen | bestämd form |
| glättmaskinens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| glättmaskiner | obestämd form |
| glättmaskiners | obestämd form genitiv |
| glättmaskinerna | bestämd form |
| glättmaskinernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
glätta
glättade glättat
verb
glätt`a 
●
göra glatt ofta med hjälp av något redskap
glättmaskin; glättsten
någon glättar något
glätta bordsduken; glättat papper
○
äv. bildligt
vanligen perfekt particip
göra mer positiv än vad som är rättvisande
filmen gav en glättad bild av livet på en bondgård i gamla dagar
belagt sedan 1651;
bildn. till
glatt
glättaglättande, glättning
SAOB
publicerad: 1929
Etymologi
åstadkomma en slät o. jämn yta på (ngt), göra slät, göra glatt, glattslipa; jfr POLERA, SATINERA. Hand hand twättar; / Steen, Steen glättar. Stiernhielm Parn. 3: 6 (1651, 1668). Till bättre tryckarbeten glättas, satineras, vanligen papperet före tryckningen. Nordin Boktr. 363 (1881). Är .. (boken) bunden i skinn, måste permar och rygg glättas. ArbB 329 (1887). Före polering af jern och stål sker en glättning med smergel eller pimsten. NF 12: 1489 (1888). Stryka och glätta linneförråden. PT 1910, nr 301 A, s. 3. jfr HAND-, MASKIN-GLÄTTA. — särsk. (mindre br.) bildl.: avslipa, polera. Stiernhielm Herc. 425 (1658, 1668). Den .. ej så mycket .. på resor till kropp och själ slipade och glättade, utan alfvarsamma Nedersachsarn. Rademine Knigge 1: 17 (1804). Glättade uttryck, fina former. Rydberg KultFörel. 4: 13 (1887).
GLÄTTA UT10 4. (mindre br.) jämna ut; äv. refl. Söderhjelm Tavaststj. 129 (cit. fr. 1887; bildl.). Vinden .. mojnade allt mer, och hafvet glättade ut sig. TurÅ 1905, s. 75. Östergren (1925). jfr UTGLÄTTA.
Ssgr (i sht i fackspr.): A: GLÄTT-BORD. (förr) vid handpappersbruk. Glättbord (dvs.) den ställning, på hvilken (pappers-)arken i och för glättning lades. Ambrosiani DokumPprsbr. 367 (1923). —
-BRÄDE l. -BRÄDA.
2) bokb. Glättbräda, något kullrig, lägges innanför pärmen då yttersidorna skola glättas. BokbOrdl. (1899). —
-DÄCKEL. bokb. skyddsark av papper som användes vid glättning av bokband. Ambrosiani DokumPprsbr. 364 (1923). —
-KOLV. bokb. Rothof 739 (1762). Glättkolf är af järn och användes varm, till glättning af skinn m. m. BokbOrdl. (1899). —
-STEN. (slät) sten (flinta) varmed glättning utföres; förr äv. om glasklump varmed linne glättades; jfr GLATT-STEN. Orrelius 131 (1797). 2NF 37: 982 (1925). —
-TAND. bokb. Thon o. Kirsch 74 (1856). Glättand, för glättning af guld- och andra snittar, (består af en slipad agathbit i träskaft, men tidigare har för samma ändamål användts svinbetar och har antagligen namnet häraf sin härledning). BokbOrdl. (1899). —
-TRÄ. träredskap för glättning; särsk. skom. redskap av trä varmed klackar o. d. glättas; jfr -HOLTS. SvTyHlex. (1851). Hirsch LbGarfv. 284 (1898).
Avledn.: GLÄTTARE, om person m., om sak r. l. m. (i fackspr.)
1) person som har till yrke l. sysselsättning att utföra glättning. Schultze Ordb. 1542 (c. 1755). Glättaren vid Klippans pappersbruk (N. N.). PT 1904, nr 170, s. 4.
2) värktyg varmed glättning utföres; särsk. om redskap av härdat stål varmed upprymda hål i metallarbeten invändigt poleras. BoupptVäxjö 1809 (efter urfabrikör). Almroth Karmarsch 480 (1839). Prylar och glättare af ben. 2NF 17: 1153 (1912).