SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GLÄTTA glät3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.); jfr GLÄTT, sbst.2
Etymologi
[efter t. glätten, avledn. av glatt (se GLATT)]
åstadkomma en slät o. jämn yta på (ngt), göra slät, göra glatt, glattslipa; jfr POLERA, SATINERA. Hand hand twättar; / Steen, Steen glättar. Stiernhielm Parn. 3: 6 (1651, 1668). Till bättre tryckarbeten glättas, satineras, vanligen papperet före tryckningen. Nordin Boktr. 363 (1881). Är .. (boken) bunden i skinn, måste permar och rygg glättas. ArbB 329 (1887). Före polering af jern och stål sker en glättning med smergel eller pimsten. NF 12: 1489 (1888). Stryka och glätta linneförråden. PT 1910, nr 301 A, s. 3. jfr HAND-, MASKIN-GLÄTTA. — särsk. (mindre br.) bildl.: avslipa, polera. Stiernhielm Herc. 425 (1658, 1668). Den .. ej så mycket .. på resor till kropp och själ slipade och glättade, utan alfvarsamma Nedersachsarn. Rademine Knigge 1: 17 (1804). Glättade uttryck, fina former. Rydberg KultFörel. 4: 13 (1887).
Särsk. förb.: GLÄTTA TILL10 4. släta till. Östergren (1925). —
GLÄTTA UT10 4. (mindre br.) jämna ut; äv. refl. Söderhjelm Tavaststj. 129 (cit. fr. 1887; bildl.). Vinden .. mojnade allt mer, och hafvet glättade ut sig. TurÅ 1905, s. 75. Östergren (1925). jfr UTGLÄTTA.
Ssgr (i sht i fackspr.): A: GLÄTT-BORD. (förr) vid handpappersbruk. Glättbord (dvs.) den ställning, på hvilken (pappers-)arken i och för glättning lades. Ambrosiani DokumPprsbr. 367 (1923). —
-BRÄDE l. -BRÄDA.
1) bräde varmed glättning utföres; särsk. vid utjämning av asfaltmassa. NF 5: 941 (1882).
2) bokb. Glättbräda, något kullrig, lägges innanför pärmen då yttersidorna skola glättas. BokbOrdl. (1899). —
-DÄCKEL. bokb. skyddsark av papper som användes vid glättning av bokband. Ambrosiani DokumPprsbr. 364 (1923). —
-HOLTS. [av t. glättholz] skom. glätträ. SvTyHlex. (1851). Auerbach (1908). —
-JÄRN. järnredskap varmed glättning utföres. NF 5: 940 (1882). —
-KOLV. bokb. Rothof 739 (1762). Glättkolf är af järn och användes varm, till glättning af skinn m. m. BokbOrdl. (1899). —
-MASKIN. jfr GLÄTTNINGS-MASKIN. Glättmaskiner vid pappersfabrikationen. TT 1872, s. 236. —
-PRESS. jfr -MASKIN. Fahlgrén Boktr. 128 (1853). UB 6: 515 (1874). —
-STEN. (slät) sten (flinta) varmed glättning utföres; förr äv. om glasklump varmed linne glättades; jfr GLATT-STEN. Orrelius 131 (1797). 2NF 37: 982 (1925). —
-STÅL. jfr -JÄRN. BoupptVäxjö (1807; efter guldsmed). —
-TAND. bokb. Thon o. Kirsch 74 (1856). Glättand, för glättning af guld- och andra snittar, (består af en slipad agathbit i träskaft, men tidigare har för samma ändamål användts svinbetar och har antagligen namnet häraf sin härledning). BokbOrdl. (1899). —
-TRÄ. träredskap för glättning; särsk. skom. redskap av trä varmed klackar o. d. glättas; jfr -HOLTS. SvTyHlex. (1851). Hirsch LbGarfv. 284 (1898).
B: GLÄTTNINGS-MASKIN. glättmaskin. AHB 128: 20 (1887). 2NF 25: 1040 (1917).
Avledn.: GLÄTTARE, om person m., om sak r. l. m. (i fackspr.)
1) person som har till yrke l. sysselsättning att utföra glättning. Schultze Ordb. 1542 (c. 1755). Glättaren vid Klippans pappersbruk (N. N.). PT 1904, nr 170, s. 4.
2) värktyg varmed glättning utföres; särsk. om redskap av härdat stål varmed upprymda hål i metallarbeten invändigt poleras. BoupptVäxjö 1809 (efter urfabrikör). Almroth Karmarsch 480 (1839). Prylar och glättare af ben. 2NF 17: 1153 (1912).
Spoiler title
Spoiler content