SAOL

publicerad: 2015  
planktonflora
plankt·­on|­flora substantiv ~n ‑floror plankton flora
Singular
en planktonfloraobestämd form
en planktonflorasobestämd form genitiv
planktonfloranbestämd form
planktonfloransbestämd form genitiv
Plural
planktonflororobestämd form
planktonflororsobestämd form genitiv
planktonflorornabestämd form
planktonflorornasbestämd form genitiv

SO

Sökningen på planktonflora i SO gav inga svar.

Menade du:

planktonalg  
planktonhåv  
anekdotflora  
blankpolera  
bakterieflora  
plankton  

SAOB

publicerad: 1953  
PLANKTON plaŋ4kton, n. ((†) r. BihVetAH); best. -et.
Etymologi
[jfr eng. plankton, fr. plancton; av t. plankton (V. Hensen Ueber die Bestimmung des Planktons etc. (1887)), av gr. πλαγκτόν, n. av πλαγκτός, som driver omkring, till πλάζεσϑαι, driva omkring]
biol. sammanfattningen av vissa organismer (djur l. växter) som leva fritt svävande i hav l. inlandsvatten; äv. om obestämd mängd av dylika organismer. BihVetAH XX. 4: nr 3, s. 3 (1894). En apparat för upphemtning af plankton från olika djup. VL 1897, nr 132, s. 3. Emellertid är det konstateradt, att sötvattnen såväl som världshafven hafva sitt plankton. Stuxberg (o. Floderus) 1: 568 (1901). Sötvattnets plankton. Naumann (1924; boktitel). FoFl. 1943, s. 217. — jfr DJUR-, FLOD-, FYTO-, HAVS-, POTAMO-, SJÖ-, SOMMAR-, SÖTVATTENS-, VINTER-, VÅR-, VÄXT-, YT-PLANKTON m. fl.
Ssgr (i sht biol.): PLANKTON-ALG. jfr alg, sbst.1 BotN 1898, s. 94.
-DIATOMACÉ. Antarctic 2: 41 (1904).
-DJUR. BihVetAH XX. 4: nr 3, s. 10 (1894).
-FAUNA. SvRike 1: 182 (1899). Östersjöns planktonfauna. Flodström Naturförh. 184 (1918).
-FLORA. jfr flora 3. Sernander SkandVeget. 50 (1901).
-FORSKARE. Sernander SkandVeget. 50 (1901).
-FORSKNING. Ymer 1904, s. 95.
-GYTTJA. geol. gyttja som väsentligen l. till stor del består av lämningar efter planktonorganismer. LAHT 1915, s. 526.
-HÅV. för upptagande av planktonorganismer; jfr håv, sbst.3 1. BtRiksdP 1900, Saml. 1. I. 2: nr 56, s. 7.
-HÅVNING. upptagning av planktonorganismer medelst håv; äv. konkret, om det upptagna. BihVetAH XX. 4: nr 3, s. 11 (1894). TurÅ 1898, s. 229 (konkret).
-KAMMARE. liten glasbehållare som användes vid upptagning av planktonorganismer ur ett vatten, då man önskar få med även de minsta organismerna (som gå genom maskorna på en planktonhåv). Naumann Lietzensee 5 (1915).
-KRUSTACÉ. Ymer 1914, s. 356.
-KRÄFTDJUR~02 l. ~20. Hammarström Sportfiske 274 (1925).
-ORGANISM. En hel mängd planktonorganismer .. kunna frambringa ljus eller ”mareld”. SvRike 1: 180 (1899). FoFl. 1931, s. 24.
-PROV. gm håv o. d. upptaget prov på de planktonorganismer som finnas (ngnstädes) i ett vatten o. den mängd i vilken de olika slagen förekomma. BihVetAH XX. 4: nr 3, s. 6 (1894).
-SAMHÄLLE~020. samling planktonorganismer som leva i (viss del av) ett vatten. GeolFF 1918, s. 646.
-UNDERSÖKNING~1020. BihVetAH XX. 4: nr 3, s. 4 (1894).
-VÄRLD. jfr -fauna, -flora. Våra sjöars planktonvärld. Hammarström Sportfiske 260 (1925).
-VÄXT, r. De mikroskopiska planktonväxterna. Antarctic 2: 42 (1904).
-ÄTARE, m. l. r. fisk som (företrädesvis l. uteslutande) lever av planktonorganismer. FoFl. 1911, s. 196.
Avledn. (i sht biol.): PLANKTER, r.; best. -n; pl. =. [av t. plankter] planktonorganism. Naumann SötvPlankt. 46 (1924).
PLANKTISK, adj. som hör till l. avser osv. ett plankton; som är en planktonorganism l. består av planktonorganismer; jfr planktonisk. Den planktiska växt- och djurvärlden. Naumann SötvPlankt. 15 (1924).
PLANKTOLOG104, m.||ig. person som bedriver planktonforskning l. är hemmastadd i planktologi. Nordens planktologer. Ymer 1913, s. 434. 2NF (1914).
PLANKTOLOGI1004 l. 01—, r. [jfr eng. planktology] vetenskapen om planktonorganismer o. deras liv. VetAÅb. 1906, s. 206. BotN 1918, s. 119.
Avledn.: planktologisk, adj. [äv. anslutet till planktolog] som hör till osv. planktologien. Fennia XXXV. 1: 4 (1914). BotN 1919, s. 79.
PLANKTONISK040, adj. [av t. planktonisch; jfr eng. planktonic] (numera mindre br.) planktisk. Planktoniska larver. SvRike I. 1: 183 (1899). Hammarström Sportfiske 262 (1925).
PLANKTONT, r.; best. -en; pl. -er. [av t. planktont] (numera föga br.) planktonorganism; jfr plankter. BotN 1911, s. 255. Ymer 1913, s. 433.