SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1893  
ABSOLUTHET ap1sωlɯ3t~he2t l. ab1-, äfv. -sål-, r. l. f.; best. -en. egenskapen att vara absolut.
1) fullständighet, intensitet (jfr ABSOLUT, adj. 2). Det närmast därintill (till dödsstraffet) i absoluthet kommande straff, som man kallar att vara förklarad fogelfri. Biberg 3: 341 (c. 1825).
2) filos. relationslöshet, oberoende tillvaro (jfr ABSOLUT, adj. 5). Det Absoluta, i sin rena absoluthet, är .. ingalunda något. Leopold 4: 156 (c. 1825). Wikner Mater. 203 (1870).
Spoiler title