SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1893  
ABSOLUT ap1sωlɯ4t l. ab1-, äfv. -sål- (absolu´t Weste), adj. -are; n. =.
Etymologi
[af t. absolut, lat. absolutus]
1) fulländad, afslutad; en gång för alla gifven. I hela naturen gifves ingen enda absolut, alltid oföränderlig karakter. Fries Utfl. 2: 193 (1852).
2) fullkomlig, fullständig, komplett, ren, som är (ngt) i högsta grad. Absolut odåga. Absolut okunnighet. Absolut visshet. Höijer S. skr. 1: 119 (1797). (Vi) tillerkänna .. det (syret) en absolut negativitet. Berzelius Kemi 3: 64 (1818). — fullkomligt ren, fri från tillsats, oblandad. Absolut (dvs. vattenfri) alkohol. C. G. Nyblæus 410 (1846).
3) fri från inskränkning, gällande utan inskränkning, ovillkorlig, afgjord, fullkomlig. Absolut hinder. Emot .. jordägandens .. absolute förbud. 2 RARP 3: 408 (1723). Jag talar icke här om någon absolut omögelighet, vtan en vilkorlig. Rydelius Förn. 206 (1737). Hysa för Regeringen et absolut förtroende. SP 1779, s. 341. Den absolutaste ochlokrati. Palmblad Fornk. 2: 32 (1844). Danska konungamagtens veto är absolut, icke suspensivt såsom konungens i Norge. Svedelius Statsk. 1: 235 (1868). Absolut nykterhet, fullkomlig återhållsamhet från alla slags rusdrycker. Baird 18 (1836). jfr: Absolut afhållsamhet från brännvin. Fosterlandsvännen 1838, nr 3, s. 5. — särsk. polit. oinskränkt, i besittning af oinskränkt makt, icke inskränkt af konstitution l. folkrepresentation. Absolut monark, monarki, konungamakt. RARP 6: 42 (1657). (Konungen) regerar som een fullkommelig Monarch, .. med. itt absolut Wälde. Siam 7 (1675). Absolut Konung, regemente, (betyder) enweldig. Swedberg Schibb. 246 (1716). Han undersöker, om makten öfver undersåtarene är absolut eller bunden vid gudomliga eller menskliga lagar. Bolin 1: 175 (1868).
4) röjande anspråk på ofelbarhet l. oinskränkt myndighet, tvärsäker, befallande. Du är alldeles för absolut. Lindfors (1815). Skall förblifva! — / Nej, hör den sill-tritonen! — Märkte ni / Hans absoluta skall? Hagberg Shaksp. 1: 177 (1847).
5) filos. fri från relation, utan beroende af ngt annat, i o. för sig varande, varande till för sig själf ss. sitt eget ändamål (motsatt RELATIV). Emellan de absoluta tingen kan intet samband gifvas, ty så snart det antages, äro de ej mera absoluta. Höijer S. skr. 2: 110 (1799). Gud: det i och genom sig varande eller absoluta och såsom sådant oändliga väsendet. Ribbing Anthrop. 4 (1879). Det absoluta, det högsta väsendet. Höijer S. skr. 1: 74 (1797). Detta ursprungliga, som ligger till grund för alt uppkommet, detta oföränderliga, som eger bestånd under all växling, har inom filosofien blifvit kalladt det absoluta. Nyblæus Rel. upps. 208 (1870). — jfr: De absoluta straffrättstheorierna, som .. neka att något ändamål ingår i straffets begrepp. Schlyter Jur. afh. 1: 253 (1837).
6) språkv. stående utan vanlig grammatisk relation till andra ord i satsen l. utan ett visst slag af relation. De conjunktiva (pers. pron.) .. stå vanligen i en omedelbar förening med ett verb; de absoluta (dvs. själfständiga) icke. Svedelius Fr. gr. 78 (1814). Absolut konstruktion, .. en genom utlemnande af kopula och konjunktion förkortad participial eller nominal konstruktion. NF (1875).
7) betraktad utan afs. på l. jämförelse med andra föremål (l. andra föremål af ett visst slag).
a) log. som har afs. på ett begrepp i o. för sig (utan hänsyn till dess förh. till andra begrepp). Inre (n(ota) interna) eller Absolut (kännetecken), d. ä. som tillkommer Begreppet i och för sig sjelf. Afzelius Log. 10 (1839).
b) mat. betraktad i o. för sig utan afs. på relation till andra kvantiteter (motsatt RELATIV). Quantiteter, som .. väl til beskaffenheten men ej til absoluta storleken äro determinerade. Palmqvist Alg. 1: 8 (1745). Folkmängdernas absoluta storlek. Svedelius Statsk. 1: 10 (1868). — betraktad i o. för sig utan afs. på positiva l. negativa tecken. Absolut tal. Backlund i NF (1875). — betraktad utan jämförelse med hvarje särskild af flere delar o. endast i förh. till (hälften af) det hela. Absolut (motsatt: enkelt) flertal l. pluralitet l. majoritet. Lindblad Jur. afh. 2 (1853). Äro .. rösterna så delade att ingen har fått absolut pluralitet (mera än hälften af rösterna). Svedelius Statsk. 4: 138 (1869).
c) mek. betraktad utan jämförelse med andra kroppars rörelse. Absolut rörelse. Dahlander i NF (1875). — om en kropps vikt, betraktad icke i jämförelse med ngn viss annan kropps vikt, utan i förh. till en konventionell viktenhet (motsatt RELATIV, EGENTLIG l. SPECIFIK). Wilcke i VetANH 2: 56 (1781). Vägning af fasta kroppar, så väl af deras absoluta som relativa eller egentliga vigt. Berzelius Kemi 3: 172 (1818).
d) fys. (om höjd) betraktad utan afs. på andra (i sht närmast omgifvande) föremåls höjd (o. endast i förh. till hafsytan). Ombergets absoluta höjd öfver hafsytan. Hisinger Ant. 4: 72 (1828). Palmblad Geogr. 17 (1835, 1851).
Spoiler title