a) (numera mindre br.) som känner l. hyser afund, afundsjuk. Varen intet deröfver afvundsam. Ehrenadler 373(1723). Var himlen afvundsam på vår menlösa ro? Nordenflycht Turt. 6(1743). Folk, som fordom varit hvarannan gramse och afundsamma. Rydqvist Resa 316(1838). Fallna englar, afundsamma på menniskan för hennes arfslott i himmelriket. Rydberg Magi 102(1865). Oscar II Skr. I. 2: 68(1875, 1886).
b) som röjer l. innefattar afund. Anse ej med afundsamma ögon andras glädje. Boëthius Sed. 207(1807). Det uppstår .. ingen afundsam, fiendtlig tanke i hans hjerta. Wallin 1 Pred. 3: 128(c. 1830). Mohammeds tro på den afundsamma blickens demoniska makt. E. H. Tegnér i Ord o. bild 1894, s. 157.
c) som har böjelse för afund. Menniskorna (hafva) .. alltid varit sig lika, .. äregiriga, sjelfkära, afundsamma. Rosenstein 3: 106(1787). Är detta göters stam, / .. småsinnad, afundsam ..? Tegnér 2: 113(1811). En a(fundsam) natur, karakter. Dalin(1850). SAOB(1870). — oeg., närmande sig 2. Den afundsamma ålderdomen tvang .. (Madvig) att draga sig tillbaka. Cavallin Skr. 59(1887).
2) (mindre br.) till AFUND 3; oeg. om sådant, som hindrar en att förnimma l. utföra ngt: missunnsamt aktsam l. mån (om ngt); missunnsam; jfr AFUNDSJUK 2 b.Skrifter, som .. blott förvarades .. i någre Samlares afundsamma gömmor. Kellgren 3: 288(1790). Choræus 184 (c. 1800). Jag (dvs. Satan) skall .. reta dem (dvs. Adam o. Eva) att bryta / Ett afundsamt förbud. J. G. Oxenstierna 4: 133(1815). Tranér 34 (1827, 1833). Ett fönster, af ingen afundsam gardin förmörkadt. Bremer Förhoppn. 142(1831); jfr JALUSI.
3) (†) till AFUND 4:hätsk, ondskefull, illvillig, illasinnad. (Ulf den rödes) söner voro åtta, alla stora kämpar och afvundsama. Björner Kong Alf 28(1737; isl. ofundsamer).
