SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AKT ak4t, sbst.3, r. l. f. (f. Lind (1749), SAOB (1870), Cavallin (1875), Lundell (1893); m. Sahlstedt (1773), Weste (1807), Lindfors (1815), Dalin (1850)).
Ordformer
(skrefs i ä. tid växelvis: act, acht, ackt, agt, akt; i fråga om ä. uttal med ch-ljud jfr Kock Fsv. ljudl. 69 följ. o. 537 följ. samt N. Beckman i Arkiv 11: 165 följ. o. 177)
Etymologi
[fsv. akt, f., pl. -ir, liksom d. o. nor. agt, nyisl. akt, lånadt af mnt. (nnt.) o. t. acht (mht. ahte, fht. ahta); detta acht hör samman med achten (se AKTA) o. är rotbesläktadt med got. aha, sinne, förstånd, inahs förståndig, ahjan, tänka, o. ahma, ande; se för öfr. Blomberg Etym. ordb. XIII följ., Tamm Etym. ordb. 3]
— jfr AKTA, AKTING, AKTNING.
Översikt
Öfversikt af betydelserna:
1) uppmärksamhet, aktgifvande; 2) omsorg, vård; 3) uppsikt, tillsyn, vakt; 4) afhållsamhet (från ngt); 5) aktning; 6) sinne, tanke, minne; 7) håg, lust; 8) afsikt, syfte; 9) tro, mening, förmodan.
Anm. Ordet, som i det nuv. språket saknar best. o. pl. samt (utom i bet. 8) numera ej gärna antager bestämningsord, förekommer företrädesvis dels i förb. i akt och mening (se 8 a γ o. 9 b) dels ss. obj. l. adverbial till vissa verb för att med dessa bilda nya verbalbegrepp. De viktigaste af dessa (dels ännu br., dels föråldrade) förb. äro:
gifva akt (på l. till), se 1 a, 2 a;
hafva akt på (l. om l. med), se 1 b, 2 b, 3 a;
hafva i akt, se 1 d, 3 b, 5, 6, 8 a α;
hålla akt på (l. med), se 3 a;
hålla i akt, se 1 e, 5;
låta, lämna ur akt, se 1 h;
stå på sin akt, se 3 c;
taga akt på, se 1 c;
taga i akt, se 1 g, 2 c;
taga sig i akt, se 2 d;
vara i akt, se 3 d, 8 a α;
vara på sin akt, se 3 c.
1) uppmärksamhet, aktgifvande.
a) [jfr fsv. hwo ther wil giffuä liudh och akt pa, d. give agt paa noget, holl. acht geven op iets, t. auf etwas acht geben] i förb. gifva akt, vara uppmärksam; vanligen med prep. : egna uppmärksamhet åt, fästa l. rikta sin uppmärksamhet på, lägga märke till, observera. Gif noga (l. väl) akt på hur karlen bär sig åt! Gaf du akt på att han hade ett ärr i pannan, att han gick med händerna i fickorna, att han inte sade ett ord på hela tiden? När iach gaff ther act vppå medh öghonen, wort iach warsz och fick see .. the fyrfötta dywr. Apg. 11: 6 (NT 1526; öfv. 1883: fäste ögonen derpå). Haffuer tu icke giffuit acht vppå min tienare Hiob? Job 1: 8 (Bib. 1541). Man gaf noga akt på mina minsta fiät. Dalin Arg. 1: 208 (1733, 1754). Gif akt på dig sjelf, på dina afsigter och dina företag. Wallin 2 Pred. 1: 270 (1821). Han vaktade med allvar, / gaf ock på mjödet akt. Tegnér 1: 69 (1825). Benedict, gaf du akt på (didst thou note) signor Leonatos dotter? .. (Svar) Gaf akt på henne gjorde jag inte, men såg henne gjorde jag. Hagberg Shaksp. 2: 10 (1847). Han ger icke längre akt .. il n'y est plus. Schulthess (1885). — (föga br.) med attribut till akt. Gif god acht opå glaset, at Tijden i hwijmsku (dvs. fåfänglighet), / Ey löper hän. Stiernhielm Herc. 493 (”503”) (1668). Gif någon akt på det allmänna menniskolynnet. Lehnberg Pred. 3: 386 (c. 1800). — särsk.
α) i imper. gif (i bet. α' i pl. äfv. gifven) akt ss. lystrings- l. manings- l. varningsrop.
α') i allm. Gif akt: Du är i fara. Dalin Arg. 2: 154 (1754). Gif akt! Den höga genius svingar / med klang utöfver haf och jord. Tegnér 2: 4 (1819). Gen akt I domare! Hagberg Shaksp. 1: 440 (1847). Gif akt, tyst, hör! det ljöd hurra på höjden. Runeberg 2: 114 (1848). Anm. Detta uttr. förekommer ofta substantiveradt med bet. varnande exempel, varning, maning, varnagel. Detta bör vara honom ett gif akt att se bättre upp en annan gång. Att gifva både konungen och ständerna en varning, ett gif akt för framtiden. Odhner G. III:s hist. 1: 573 (1885).
β') [jfr d. giv agt, holl. geeft acht] mil. ss. kommandoord, eg. åsyftande att framkalla uppmärksamhet på följande kommandon; numera utgörande en befallning att intaga grundställning l. s. k. enskild ställning. Då commenderas. Gif akt. Höger om. Regl. f. inf. 1751, s. 106. Den till tjensterangen främste af närvarande befäl kommenderar ”gif akt”, hvarvid samtlige iakttaga ställning och hållning. Tj.-regl. 1889, s. 31. jfr: (†) Gif ackt, at dublera edra Leder. Regl. f. inf. 1751, s. 99. — substantiveradt. Manskapet står i (l. under) gif akt. Anm. Sannol. utan stöd inom dåtida militära språkbruk är den hos C. F. Dahlgren förek. (skämtsamma) anv. af ordet akt ensamt ss. kommandoord (till träd, vågor o. d.): Akt till flankmarsch, venster om. S. arb. 2: 324 (1819). Därs. 325.
β) (nästan †) gifva akt på ngn, höra på ngn l. lyssna till hvad ngn säger. Giffuer acht vppå migh mitt folck. Es. 51: 4 (Bib. 1541). Lindfors (1815).
γ) (numera mindre br. utom i religiös stil) tänka på, besinna, öfverväga, lägga på hjärtat. Stiernhielm Harm. 29 (1668). Lär oss att gifva akt på detta ord (om domen). Rudin 2 Evigh. 2: 273 (1888). — (†) med prep. till. Sänk, yngling, sänk din ton, gif akt till hvad du säger. Leopold 1: 47 (1790, 1814). Dens. 5: 36 (1801).
δ) (numera föga br.) fästa afseende vid, bry sig om, fråga efter; i sht i nekande uttr.; jfr AKTA I 2. Tu må vnderwisa somblighom, ath the .. ingen act geffue på fabeler. 1 Tim. 1: 4 (NT 1526). Iagh sköter retth intedtt medre (dvs. mera) på tigh, / på tigh geffuer iagh slätt ingenn achtt. Visb. 26 (c. 1570). Ehrenadler 667 (1723). På faran gifver ej jägaren akt. Tegnér 2: 151 (1821). På drömmar gaf man den tiden mycken akt. Strinnholm Hist. 1: 254 (1834). Den ringa akt, man gaf på hans usla lektioner. Böttiger 6: 74 (c. 1875).
b) [jfr fsv. hafdhe enga akth oppa gudh, mnt. wo se nên acht hadden up de waghene, ä. holl. op yemanden vlijtich acht hebben, t. auf etwas acht haben] (numera föga br.) i förb. hafva akt på, gifva akt på, observera l. vara uppmärksam på. Haffwer akt vppå idhra welgerninga, ath j icke gören them för menniskiomen. Mat. 6: 1 (NT 1526). Haff act på tigh sielffuan, och på lärdomen. 1 Tim. 4: 16 (Därs.). Man måste haffua gran acht vpå, hwadh som förorsakar enom at kasta vp. B. Olavi 56 b (1578). (Prästerna) skola .. hafwa acht på sig och sitt förhållande, at thet är redeligit och ährbart. Kyrkol. 19: 29 (1686); jfr 2. — närmande sig bet. bry sig om. Att ett högsta väsen skulle hafva någon akt på henne (dvs. människan). Rudin 2 Evigh. 2: 385 (1889).
c) [jfr ä. holl. acht nemen op iets, t. auf etwas acht nehmen; jfr äfv. fr. j'en sus hier la nouvelle et je n'y pris pas garde. Corneille] (†) i förb. taga akt på, egna uppmärksamhet åt, lägga märke till, gifva akt på. Rudbeckius Kon. reg. 209 (1615). På Jacobs skiölje-sup han särdeles tog acht, / At han ei skolka fick, men dricka efter macht. Kolmodin Qv.-sp. 1: 95 (1732). Chydenius 93 (1765).
d) [jfr d. have i agt, ä. holl. iets in acht hebben, t. etwas in acht haben] (†) i förb. hafva i akt.
α) lägga märke till, uppmärksamma; besinna. Skal man altijdh haffue j acht, hwilke Humores som orsaka samma siwkdomar. B. Olavi 66 a (1578). Iagh .. beder i hafuen i akt / hwadh wij om trona hafuom sagt. Messenius Christm. 259 (c. 1616); jfr 6.
β) fästa afseende vid, taga hänsyn till. A. Oxenstierna Skr. 1: 71 (1612). Så skulle man doch som gode fädernesslandzens patrioter, dess wälferd högst i achtt hafwe, och den lille fahran .. ringe achtte. RARP 1: 19 (1627); jfr 5.
γ) hålla, iakttaga. Therföre haff dijgd och fromhet i acht. J. Erici i 2 Saml. 4: 176 (1588). Baazius Upp. D 1 a (1629).
e) (†) i förb. hålla i akt = d γ. Then trykte Ordning, som .. är .. i acht hållen i Holland. Stiernhielm Arch. P 1 b (1644). RARP 4: 332 (1650).
f) (†) i förb. ställa i akt, laga att (ngt) iakttages l. hålles. Att .. (skogs-)ordninghen må ställas i acht. Elliest ähr thet klocka uthan kläpp. RARP 4: 185 (1649).
g) [jfr holl. in acht nemen, t. in acht nehmen] i förb. taga i akt.
α) (nästan † utom i poesi) lägga märke till, observera, gifva akt på, iakttaga. RARP 2: 114 (1634). (Satan) Faar hastigt hjt och djt omkring i hwarjo Lande, / Taar alt i acht och af Förfarenheten dömmer. Spegel Guds verk 45 (1685). Hafven I icke .. tagit i acht, at hon nu .. visar sig sällan. Ehrenadler 933 (1723). Strandberg 3: 82 (1868). jfr: Fiscalen måste man inthet taga alt så noga i acht med (dvs. får man icke vara så nogräknad med). RARP 6: 88 (1657).
β) passa på l. begagna sig af (tillfälle o. d.). RARP 3: 64 (1638). Tor(d)enschöld tog tilfället i ackt, och beseglade (dvs. seglade till) hamnen. Nordberg 2: 576 (1740). Jag tog det första tillfället i akt, att dokumentera mig. Hedborn Skr. 1: 53 (1835). SD (L) 1896, nr 561, s. 3. jfr: Taga i akt, iakttaga tid (= inställa sig på rätt tid). Cavallin 498 (1871).
γ) [jfr holl. voorschriften, gebruiken in acht nemen, t. eine regel in acht nehmen] (numera mindre br.) hålla l. fullgöra (plikt, befallning o. d.), följa l. tillämpa (grundsats, bruk, ett visst förfaringssätt o. d.); iakttaga. Älsken och tagen i acht Gudzfruchtan. Ehrenadler 639 (1723). Låt Höstetiden er påminna / Den plickt, i bören ta i ackt. Nordenflycht QT 1744, s. 42. Taga anständigheten i akt. Lindfors (1815). Han tog i akt den regentklokhet, att höra sina undersåter öfver alla vigtiga .. saker. Strinnholm Vas. 3: 2 (1820). Björkman (1889; om antydan). — (†) med attribut till akt. Och skola föräldrarna taga thet i godh acht, att the gifua sina barn Christeliga och tänckwerdiga nampn. Laurelius i KOF II. 1: 147 (1659).
Anm. till g. I bet. α o. γ numera hellre (utom i poesi) IAKTTAGA.
h) [efter t. aus der acht, ausser acht lassen]
α) (†) i förb. låta (ut)ur akt, underlåta att hålla l. följa, icke iakttaga, försumma. Jagh lät icke heller vthur acht, att stedze låta .. visitera quarteren. G. O. Stenbock i HSH 31: 366 (1662). (Det) är oförnekeligen ett klart lius i ett språk, när the (dvs. deklinationerna o. d.) noga achtas, men idel mörker .. när the låtas vr acht. Swedberg Gram. 142 (1722). De hade .. utur akt låtit sin plikt emot Riket. Schönberg Bref 1: 305 (1778). — jfr URAKTLÅTA.
β) (föga br.) i förb. lämna ur akt, icke bry sig om, icke taga hänsyn till, lämna ur sikte, förgäta, försumma. Höpken 2: 14 (1763). Jag föddes opp för väl, att lemna så ur akt / De goda lärdomar min hulda moder gaf mig. Leopold 1: 418 (1814). Strinnholm Vas. 2: 126 (1820). För det andra bör man icke lemna ur akt, att .. ett stort behof af penningar uppstått. Agardh Stat. II. 1: 50 (1854). Rydberg Myt. 1: 694 (1886).
i) i annan anv.
α) (†) uppmärksamhet. Attentio .. Tilmerkelse, flijtig acht. Lex. Linc. (1640). Han synes dock med akt på djur och foglar höra. Nordenflycht QT 1748-50, s. 105. Vända sin akt til et ämne af så gränselös vid(d). Liljestråle Præs. i VetA 1784, s. 12. Att väcka akt och benägenhet hos läsaren. Dens. Fid. Föret. 3 (1797). Anm. Försök att återupplifva ordet i dylik anv. ha gjorts af V. Rydberg: (Pauli) bref till romarne .. lästes af dem med akt och id. Sägn. 3 (1874, 1884); Därs. 70; Hela hans akt var fäst på riddaren. Sing. 78 (1876; 1 uppl. 1865: uppmärksamhet).
β) (föga br.) aktgifvande. Hedborn Skr. 1: 62 (1835). Han uppsåg dit, der ljusets härar skrida: / Af dem han lärde då, i trofast akt, / De stora, klara, milda tankars makt. Atterbom Minnest. 1: 335 (1844). Genom noga akt på tecknen. Lysander Faust 36 (1875). — (†) närmande sig bet.: afseende, hänsyn, efterrättelse, åtlydnad. När the utaf Gudz ordh bekräffta .. theras råd och swaar: böör thet .. med tillbörligh acht uptagas och höras. Rudbeckius Kon. reg. 266 (1616); jfr AKTA I 2. Från fåfäng lust och werldzlig pracht / Bög migh til tine rätters acht. Ps. 357: 9 (1695); jfr AKTA I 3.
Anm. till i. Jfr för öfr. 1 a α β' anm.
2) [fsv. akt; jfr d. agt, holl. o. t. acht] († utom i a, b, c o. d) omtanke, månhet, omsorg, ans, vård; jfr AKTA I 4. Idhor act om migh. Filipp. 4: 10 (NT 1526; Bib. 1541: omsorgh). Medh flijt och medh acht. Tobie com. D 1 a (1550). Ackt gieer mackt. Törning 3 (1677) [jfr nor. agt'a gje magt'a (af Aasen förklaradt: ”God Fodring gjør triveligt Fæ”)]. Niuta behörig ackt, förplägning och Medicine. Nordberg 2: 54 (1740; om sårad). Han står under min a(kt) och vård. Meurman (1846). — särsk. i förb.:
a) (mindre br.) gifva akt (på), hafva omsorg (om); draga försorg (om), se till. Gif ju wäl akt at Lampan intet slåknar. Lucidor Hel. XX 3 b (1674); jfr Ps. 465: 14 (1819). (Prästen) skal .. gifwa noga acht ther uppå, at Oblaterne .. icke fällas ned på Jorden. Kyrkol. 11: 10 (1686). Lindfors (1815).
b) (numera föga br.) hafva akt om l. på (uppå) ngt, hafva omsorg om. O. Petri Handb. G 3 b (1529). Gud .., / som hafft haffuer på oss then act, / at wij äre än nw widh mact. Ps. 1536, s. 66. Sielf Herden, Jesus, går och har om hiorden akt. Kolmodin Qv.-sp. 2: 311 (1750). Cavallin (1875).
c) [jfr d. tage i agt, holl. in acht nemen, t. in acht nehmen; jfr äfv. fr. prendre en garde] taga i akt. — jfr IAKTTAGA.
α) (†) taga vara på, förvara. Klockaren skal .. taga alt thet i noga acht och förwar, som honom i händer antwardas. Kyrkol. 24: 32 (1686).
β) (numera föga br.) vaka öfver, sörja för. J. Crussbiörn i Hist. tidskr. 1895, s. 433 (1645). Förordne Domaren någon, som then frånvarandes rätt i acht tager. ÄB 12: 1 (Lag 1734). Tagen väl ert lif i akt, / Vaknen, varen på er vakt. Hagberg Shaksp. 11: 330 (1851).
γ) (föga br. utom med tid ss. obj.) taga vara på, väl använda, draga fördel af. Tagh tijne gåfwor i acht, medan Åhren, och dagarne lijda. Stiernhielm Herc. 58 (1668). Nödigt (är), att vara arbetsam och taga sin tid i acht. A. Rydelius i Handskriftprof 16 (1730). At så många icke veta i akt taga de ädla förmåner, som naturen dem tillagt. Dalin Arg. 1: 17 (1732, 1754). Taga tiden i a(kt), vara noga om tiden, hushålla med, väl använda sin tid. Dalin (1850); jfr Björkman (1889); jfr 1 g β.
δ) vara mån om, hålla på (sin värdighet o. d.). Och böra therföre föräldrarna taga sin myndighet i acht. Swedberg Sabb.-ro 626 (1697, 1710); jfr γ. Man tror vår goda Kung förglömmer / At ta sin värdighet i akt. Kellgren 2: 239 (1783). Fryxell Ber. 3: 185 (1828). jfr: Taga sin person i a(kt), vara mån om sitt anseende. Dalin (1850).
d) [jfr d. tage sig i agt, holl. zich in acht nemen, t. sich in acht nehmen (vor)] taga sig i akt, taga sig till vara, vara på sin vakt, vara försiktig, akta sig. Ps. 62: 5 (1695). Minsta Kyckling lärt at taga sig i akt (näml. för räfven). G. F. Gyllenborg Vitt. 2: 109 (1795). De Kongl. personerna sågo sig vid hvarje steg omkringsväfvade af ögon och öron, för hvilka de hade att taga sig i akt. Leopold 5: 334 (1804?). Jag framgent skall, min nådigaste konung, / Mig taga mer i akt. Hagberg Shaksp. 3: 196 (1848). — (föga br.) infinna sig på rätt ort o. ställe. Almqvist (1842); jfr c γ.
3) (†) uppsikt, tillsyn, bevakning, vakt. I Finland skulle skee på the förnemste Orter, som något Anfall war förmodandes, een godh acht och tilsyn. Tegel G. I:s hist. 2: 220 (1622). Manfolks stränga ackt oss (kvinnor) retar mycket mer. Knöppel Manns-schol. 11 (1741). — särsk.
a) i uttr. hafva l. hålla akt på l. med, hafva uppsikt l. tillsyn öfver, hålla vakt öfver. Om sså gran acht och nöghe tillsyn opå Hertig Johan hålles och haffues ssåssom för nödhen är. J. Persson i HSH 3: 80 (c. 1563). Fatebwrs-hustrun (bör) hafwa acht medh Bakerskor, Bryggerskor (osv.). Brahe Oec. 85 (1585). Serenius (1734, under inspect).
b) i uttr. hafva i akt.
α) hafva i förvar. Några fångar af Dannemarck, / Såsom (dvs. hvilka) Konung Erich hade i full god acht. Carl IX Rimkr. 27 (c. 1600).
β) [jfr ä. d. greffue Gert haffde sin sag vdi god act, t. eine sache in guter acht haben] i uttr. hafva sina saker i (en) god akt, hafva sina saker i godt skick l. i ordning, vara redo l. tillreds l. rustad, vara vaksam l. påpasslig. Thet the .. ville hafve teras sacker i enn god ackt med teras rystninger och gott folk, .. i nagen betre ackt, en som vant er. RA 1: 518 (1547). Doch hadhe Solkonski sina saker i godh acht, at then daghen affgick vthan vproor och tumult. Petreius Beskr. 1: 26 (1614). jfr RA 3: 168 (1593).
c) i uttr. stå l. vara på sin akt (för), vara på sin vakt (mot). Konungen .. stode på sin ackt för vidare bedrägeri. Nordberg 1: 287 (1740). Vara på sin akt. Höpken 2: 308 (1756).
d) i uttr. vara i god akt, vara under god tillsyn, gå ordentligt för sig. H. Excell:tz .. skulle bära omsorgh huru bygningen (dvs. byggandet) .. wore ij god acht. RARP V. 1: 23 (1652).
4) motsv. AKTA I 6.
a) (†) det att akta sig för l. afhålla sig från; afhållsamhet. Rett nit mot kättersk willo-läro / Rett alfwar (dvs. allvarlig) acht från gudlöshet. Sahlstedt Hofart. 35 (1720).
b) sjöt. i uttr. akt för slag, dvs. akta er för slag, ett varningsrop ”från väders” till nedanför stående. Stand from under! .. akt för slag! Uggla Sjölex. (1878). Akt för slag! gare dessous! attention en bas! Konow (1887). Anm. Möjl. är akt här förkortad imper.-form till AKTA (jfr d. o. I 6).
5) [jfr ä. d. vdi diss højre act oc anseelse, mnt. in groter achte sîn, ä. t. das in kleiner acht bei in ist] (†) aktning, vördnad; i förening med föreg. prep. (ut)i. Petreius Beskr. 1: 58 (1614). På det dhe honom des kiärare och i des större acht hafwa skulle. Rudbeckius Kon. reg. 133 (1615). Lex. Linc. (1640, under plebicola). Hålla nogons wilja i akt, venerari, Han är hos honom i mycken akt; hochachtung säger Tysken; komma eller sätta sig hos nogon i akt, i wärde oc ansende. Pfeif De habitu 284 (”264”) (1713). I akt för (dvs. af aktning för) hans person. Livin 139 (1781). — jfr AKTA II.
6) [fsv. akt; jfr ä. d. det kommer intet i min act] (†) sinne, tanke, åtanke, minne; jfr 1. Svart Gensv. K 2 b (1558). Gudh haffuer all ting j sinne och acht. Därs. I 7 b. Mig kommer det sielfwer uti acht, / Att när jag war hos hennes Herr Fader kär, / Då fägnade han mig mycket wähl. Carl IX Rimkr. 74 (c. 1600). Ehvad man giör, så bör man stedse hafva gierningens ändamål i acht och minne. Rydelius Förn. 290 (1722?, 1737).
7) [fsv. akt] (†) håg, lust, åtrå. Iach haffuer tes act, / med alla minne mact, / iach will mitt gotz föröke. Ps. 1536, s. 23; jfr 2. Barmhertigheet .. war hans hiertas acht. Tob. com. A 3 b (1550). Till tig (Gud) står all min acht. Visb. 106 (c. 1620). Iag elskar tigh aff all min acht. Därs. 231. Arvidi 175 (1651).
8) [fsv. akt; jfr ä. d. agt, nor. agt] afsikt, syfte, uppsåt, plan, ändamål. — jfr AKTA III.
a) föregånget af prep. (ut)i.
α) (†) Thetta scriffue wj eder till i en good akth. HSH 15: 32 (1526). All örligh och krijgh skola i then acht fördh wara .. at man ther medh kan få fridh. O. Petri Kr. 57 (c. 1540). Han .. hade uti act (dvs. hade för afsikt) lathe förgöre oss. RA 2: 193 (1568). Storfursten war och annedt tilsagdt (dvs. lofvadt), / Hwilket war vthi fulle acht (dvs. fullt allvarligt menadt). Hund 410 (c. 1605). Eder önskan skal minst ha i akt, / At åstunda verdsliga håfvor. Nordenflycht QT 1745, s. 74. Strinnholm Vas. 3: 99 (1823).
β) (föga br., nästan bl. i poesi) i uttr. i akt att. Nu jag dock hit är kommen, i akt att råd med dig lägga. Johansson Hom. Od. 13: 303 (1845). Kullberg Rol. 3: 73 (1868).
γ) åtföljdt af mening. Humbla 15 (1740). Han drog åstad till Wittenberg i akt och mening att omvända .. Martin Luther. Skarstedt Sv. kyrkoh. 89 (1866). De Geer Minnen 2: 170 (1874, 1892). — (numera mindre br.) i uttr. i den (l. sådan) akt och mening att. O. Petri Handb. E 2 b (1529). I then acht och mening, at wela .. twinga hela Landet vnder sigh. Petreius Beskr. 1: 33 (1614). Dalin (1850). [jfr ä. d. wdj en god acth och meningh] (numera bl. med arkaistisk anstrykning) utan följ. att-sats l. inf. J god acth och meningh. G. I:s reg. 2: 101 (1525). Höpken 2: 614 (1760). I samma akt och mening var han också nu ute. Lysander Äfv. 67 (1872).
b) (†) i annan anv. På thet at .. theras gudelige akt (näml. att bygga ett kapell) kunnæ .. haffva sin framgongh. G. I:s reg. 1: 34 (1522). Hanss ondha akth och meningh. Därs. 3: 172 (1526). Thet (tornet) kunde han (dvs. Kristiern II) ey winne effter sijn acht. Svart Gensv. F 8 a (1558). Konungh Erich drogh vth medh sin macht, / Åth Hallandh och Bleken war hans acht (dvs. afsikt att begifva sig). Hund 99 (c. 1605); jfr AKTA III e. Jag vet, det är din Ackt den Högstes godhet prisa. Frese And. dikter 12 (1716, 1726). En snara, / Som kärleksguden med försåtlig akt / Bland snö och rosor .. listigt lagt. Lovén Cam. 122 (1839, 1852).
9) tro, mening, tanke, förmodan. — jfr AKTA IV.
a) (†) i uttr. i den akt att. The .. som så högdt beröma jomfrudom .. j then acht .. at epter iomfrudom skal fölia een besynnerlig löön j himmelen. O. Petri Klost. C 2 b (1528). Kyrkiovigning, vijya salt, mat och annat sådana bör icke ske i then acht, at sådana ting skole i sich sielf vara teste bättre at the vigd äre. RA 1: 120 (1529); jfr 8 a.
b) [jfr ä. t. acht und meinung] (mindre br.) i uttr. i akt och mening att, i tanke att. En hvar af dem .. sprang fram för att leta efter kamraten, i akt och mening att åsnan redan vore funnen. Lidforss DQ 2: 285 (1892). jfr: Jag säjer det i den akt och mening at, j'entends par-là que. Weste (1807).
c) (†) mera konkret: det man väntar l. tror. Acht kommer intet allom i Pungen .. (dvs.) Alla Tanckar komma intet i Säcken. Grubb 3 (1655); jfr Sv. ords. A 3 a (1604) [jfr ä. d. acht kommer eij all i pwngh, äfvensom nor. agtæ kjæm' kje alti i pungjn Ross; se för öfr. Medeltidsordspr. 1: 56, 183, 2: 208].
Ssgr: AKT-GIFVA, -GIFVARE, -GIFVENHET, se d. o. —
-TAGA, se d. o. —
-VÄRD3~2, adj. [jfr d. agtværdig] (nytt, i puristiskt syfte bildadt, ord, föga br.) beaktansvärd. Hans verksamhet som skriftställare (var) .. aktvärd till innehållet. Rydberg Rom. d. 81 (1882).
Spoiler title