SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AKTIG, adj.
Ordformer
(achtig G. I:s reg. 7: 493)
Etymologi
[fsv. aktigh; jfr ä. d. agtig, mht. ahtec samt fsv. afftig HSH 20: 195 (1507)]
(†) motsv. AKTA II 3. — jfr HÖG-AKTIG.
1) aktad, ansedd. Tyckte .. inghen oskæl wara ath nær noghon achtig man vndwiiker wtaff (dvs. afviker ur) thy ene Riikit wthi thet annedh och begærar leygde ath then icke weyres honom. G. I:s reg. 7: 493 (1530). Magnas(,) actig, then som mykit reknat oc actat warder. Var. rer. 12 (1538).
2) viktig, betydande. Wij wette jngen .. ther .. diupare förnufft haffuer (till att) sådane actige saker belegge (dvs. öfverväga) ok betracta. G. I:s reg. 7: 513 (1530).
Spoiler title
Spoiler content