SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AKTIV akti4v (acti´v Weste (1807), acktív Dalin (1850)) l. ak4tiv, äfv. ak4~ti1v (de båda sistnämnda uttalen företrädesvis i bet. 1 a, där de äro de vanligaste), sällan ak3tiv2 l. ak3~ti2v, adj. -are (gradf. dock mindre br.); -T, adv.
Etymologi
[jfr t. aktiv, fr. actif, eng. active, af lat. activus, af samma stam, som ingår i p. pf. af agere, handla]
— jfr RETRO-AKTIV.
1) som afser handling l. framträder i handling; handlande, verkande, verksam (oftast motsatt: PASSIV). De frivilliga skarpskytteföreningarnas medlemmar indelades i aktiva och passiva, af hvilka blott de förra deltogo i militäröfningarna. När kriget antog en allvarsam eller verkligen aktiv karakter. Trolle-Wachtmeister 1: 51 (tidigast 1839). I några af .. (Æschylus') skådespel deltager koren aktivt eller passivt i handlingen. Cavallin Skr. 8 (1879). Någon fråga om ett aktivt uppträdande å Sveriges sida hade .. icke blifvit väckt förrän .. i juli 1863. De Geer Minnen 1: 249 (1892). W(hittier) uppträdde aldrig som aktiv politiker. Fahlstedt i NF 17: 827 (1893). Hos nästan alla djurarter spelar hanen den aktivare rollen vid frieriet. Westermarck Äkt. 606 (1893). jfr: (Värmets partiklar äro) af och i sig sjelfve ganska rörlige och active, med den .. verkan, at de ock kunna sätta andra .. tyngre particlar i full rörelse. Wallerius Tankar 6 (1776). — särsk.
a) [jfr t. activ, fr. actif, eng. active, lat. activus; jfr äfv. under AKTIVUM] språkv. (motsatt: PASSIV). Supinet älskat har aktiv betydelse, men participet älskadt har passiv. — särsk.
α) Aktiv form, den form af verbet, hvilken uttrycker, att ngn l. ngt utöfvar en verksamhet l. är i ett visst tillstånd. De intransitiva verberna hafva merendels den aktiva formen. Boivie Sv. spr. 47 (1820). K. F. Johansson i NF 17: 582 (1893). — jfr AKTIV-FORM, AKTIVUM 1.
β) Aktivt verb, verb i aktiv form (se α). Ett aktivt verb är antingen transitivt l. intransitivt. Stundom indelas .. verben i aktiva, neutrala, passiva och deponentiela. Vanligare är indelningen i transitiva och intransitiva, med de förra delade i aktiva och passiva. Gram. kommit. 8 (1882); jfr styckets slut. K. F. Johansson i NF 17: 582 (1893). Schultz Grammat. iaktt. 5 (1895). — äfv., i sht i ä. tid: verb, som kan utbildas med s. k. ackusativobjekt, dvs. transitivt verb i aktivum. Boivie Sv. spr. 46 (1820). Enberg Sv. spr. 138 (1836). jfr: Springa har väl en Activ betydelse, men efter den ej kan förbytas i en Passiv, får det ej anses för ett verbum Activum. Botin Sv. spr. 92 (1777). — jfr AKTIVUM 2.
γ) Aktivt particip(ium), aktiv infinitiv osv., particip(ium) osv. i aktiv form. Enberg Sv. spr. 183 (1836). jfr: Den aktiva ändelsen. Tegnér 3: 534 (1819).
δ) Aktiv sats, sats, i hvilken predikatet är ett aktivt verb. Stridsberg Fr. gram. 84 (1793). Sundén Sv. spr. 164 (1869, 1885). K. F. Johansson i NF 17: 582 (1893). — jfr AKTIV-SATS.
b) mil. Aktiva trupper, aktiv armé, styrka. Wingård Minnen 2: 35 (1846). I afseende på truppernas sammansättning och användbarhet skiljer man emellan den vanligen s. k. aktiva hären, hvilken utgöres af de i fredstid befintliga trupperna, medelst inkalladt reservmanskap bragta till krigsstyrka, och som i första hand skall uppträda på krigsskådeplatsen, samt (den s. k.) andra linien. C. O. Nordensvan i NF 7: 293 (1883). Schybergson 1: 425 (1887). jfr AKTIV-TRUPP(ER). Vara i aktiv tjänst. Europæus (1852). En kejserlig dagorder .. har försatt öfverste A. .. ur aktiv tjenstgöring. SD (L) 1896, nr 423, s. 6. Aktivt försvar, det försvar af ett land osv., som eger rum, då den försvarande går emot den anfallande för att söka slå honom i stället för att invänta honom.
c) gymn. Aktiv (kropps)rörelse. Aktiva rörelser: förbundna med rörelsetagarens egen ansträngning. Ling Rör. 97 (1866). Om rörelsen utföres genom egen viljebestämning och egen kraft, kallas den aktiv. Hartelius Sjukg. 9 (1870, 1883). jfr: Aktivpassiv kallas den rörelse, som patienten sjelf utför under motstånd af gymnasten. NF 1: 335 (1875).
d) [jfr fr. commerce actif] Aktiv handel, ett lands ut- o. införsel, företagen för dess egen räkning samt med dess egna hjälpmedel. Palmblad Fornk. 2: 126 (1844). NF 6: 659 (1882). Schybergson 1: 410 (1887). — jfr AKTIV-HANDEL.
e) [jfr eng. active debt, fr. dettes actives] (numera föga br.) Aktiva skulder, fordringar. Active eller Passive skuldfordringar. Nordberg 2: 107 (1740). Conv.-lex. (1821). Anm. I följ. språkprof synes ordet hafva bet. verklig, faktisk: Rikets activa skuld vid 1799 års slut .. (befinnes) hafva utgjort R:dr 28,724,089. Ad. prot. 1800, s. 452. — jfr AKTIV-SKULD, AKTIVA.
f) filos. Själen är vid Begreppets bildande helt och hållet aktiv (sjelfverksam). Afzelius Log. 4 (1839). Ribbing Anthrop. 16 (1879). Den passiva och den aktiva fantasien. Schéele Själsl. 260 (1895).
g) (numera föga br.) med. Aktivt, i motsats till passivt, kallas ett blodflöde eller sjukdomssymptom, då det uppkommer af förhöjd verksamhet .. i hela kroppen eller blott i något visst organ. Collin (1847).
h) kem.: Aktiv syrgas = OZON. NF 1: 335 (1875). (Ozon) har vida mer oxiderande egenskaper än vanligt syre och kallas derför också aktivt syre. Cleve i NF 12: 539 (1888).
i) [jfr fr. citoyen actif] Aktiv medborgare, medborgare, som åtnjuter (fullständiga) politiska rättigheter. Lindfors (1815). Konow (1887).
2) (mindre br.) driftig, verksam (motsatt: PASSIV). Flitig och Activ. Delachapelle 26 (1669). En Man, som .. är vaksam, activ, och drifvande. Oelreich 783 (1755). SP 1778, s. 26. Kindblad (1867).
Ssgr (till 1): (a α) AKTIV-FORM03~2. Faxe Buttmann 198 (1825).
(d) -HANDEL~20. [jfr t. aktivhandel] Conv.-lex. (1821). Palmblad Geogr. 122 (1840, 1851). Lundell (1893). jfr: Actif-Handel kallas det, när en Nation mera exporterar än importerar. LBÄ 4: 81 (1797).
(a) -OBJEKT~02. (numera knappast br.) Objektet är .. Aktiv-Objekt, då föremålet tänkes såsom sjelf verkande på subjektet. Svedbom Satsl. 26 (1843).
(a δ) -SATS~2. Hammarsköld Gr. spr. 118 (1818).
(e) -SKULD~2. [jfr t. aktivschuld] (föga br.) Dalin (1850). Jungberg (1873).
(b) -TRUPP(ER)~2. (numera knappast br.) NF 1: 335 (1875).
Spoiler title
Spoiler content