SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALLOJ aloj4, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. aloi, holl. allooi, eng. alloy, af fr. aloi, vbalsbst. till aloyer (se under ALLOJERA). Den af många etymologer antagna o. i den fr. formens stafning med enkelt l uttryckta härledningen från orden à loi, dvs. enligt lagen (för myntets halt), är mindre sannolik. Se Vries o. Murray]
metall. — jfr ALLIAGE 1.
1) (föga br.) halt, korn, finhetsgrad, blandnings- l. renhetsförhållande (hos guld l. silfver). Alloy, innehold (dvs. halt), säges om mynt, hvad värde Metallen innehåller, godt el(ler) slät(t). Zettersten Anm. om mynt 154 (1771). Rinman (1788). Alloy, halt. Pfeiffer 16 (1837).
2) blandning (af metaller); legering.
a) (†) abstr. Theras (dvs. myntmetallernas) Alloij eller blandning sig emellan. Risingh Kiöph. 38 (1669).
b) [efter eng. alloy i bet. amalgam] tandtekn. konkret: till plombering af tänder använd metallblandning; amalgam. Ett tillfredsställande alloy. J. Wessler i Skand. tidskr. f. tandläk. 1887, s. 1. — jfr AMALGAM-ALLOJ.
Spoiler title
Spoiler content