SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANDEDRÄKT an3de~dräk2t (a`ndedrägt Weste), r. l. f. (m. o. f. Dalin (1850), m. Sahlstedt, Möller (1790), Weste, Almqvist, f. SAOB (1870), Sundén, Wenström, Lundell) ((†) n. i bet. 3 (sannol. gm inflytande från ÖGONBLICK) Swedberg Sabb. ro 901 (1702, 1712), Dens. Casa 415 (1723), Spegel Gl. 480 (1712)); best. -en; pl. (föga br.) -er (i bet. 2 SP 1780, s. 946, i bet. 3 Börk Dar. 934 (1688)) ((†) = i bet. 3 Spegel Gl. 480 (1712)).
Ordformer
(anda- Job 27: 3 (Bib. 1541), Lex. Linc. (1640, under anhelitus), Swedberg Casa 415 (1723), Schenberg (1739). ande- B. Olavi 44 a (1578) osv. and- Ling Blot-Sven 53 (1824; i vers), Topelius Fält. 5: 90 (1867). ånda- (ånde-) Rel. cur. 310, 334 (1682; jfr anm. nedan). -drächt (-drecht) Petreius Beskr. 6: 14 (1615), Lex. Linc. (1640), Swedberg Schibb. 251 (1716). -trächt Cellarius (1699, under halitus))
Anm. På båda de från Rel. cur. anf. ställena har det icke varit möjligt att afgöra, huruvida första typen skall vara å l. ä; med afs. på den senare möjligheten jfr fsv. ändadräkt, som dock trol. bl. är tillfälligt, beroende på association med ändalykt.
Etymologi
[fsv. andadräkt, f., eg. andans dragande, sammansatt af ANDE o. DRÄKT, vbalsbst. till DRAGA; jfr d. aandedræt, nor. ande- l. andardraatt, m., isl. andardráttr; jfr äfv. holl. ademtocht]
Anm. Ordets hufvudbetydelse är numera bet. 2, o. det förekommer i eg. till bet. 1 hörande uttr. hufvudsakligen i sådana fall, där det kan uppfattas o. merendels verkligen uppfattas i anslutning till bet. 2. I bet. 3 är det nästan utträngdt af ANDEDRAG (se särsk. anm.) o. ANDETAG.
1) [fsv. swar andadräkt] lifsförrättning l. biologisk akt, hvarigenom luft insupes l. indrages i lungorna o. d. samt i lungorna o. d. befintlig förbrukad luft utsläppes; andhämtning, andningsprocess, respiration, andningsförmåga. B. Olavi 44 a (1578). At .. näsan och munnen bliffua offuan Watnet, för Andadrächten skuld. Petreius Beskr. 6: 14 (1615). Han blef några minuter liggandes, innan Han kunde återhämta Ande-drägten. Nordberg 1: 683 (1740). Hans andedrägt blef tung. Mörk Ad. 1: 16 (1742). Om vi .. kunde vara så länge utan andedrägt. N. R. v. Rosenstein Præs. i VetA 1746, s. 17. Den luft, som medelst andedrägten .. gått genom våra lungor. Wargentin i VetAH 18: 2 (1757). Blodomloppet .. står i nära samband med andedrägten. Hartman 11 (1828). Däggande djurs och foglars andedrägt är hvar andra lik. Berzelius Kemi 6: 123 (1830). De fleste fiskar hafva .. en ofullständig lunga .., hvilken .. ej tjenar vid andedrägten. Sundevall Zool. 108 (1841, 1864). Både andedrägt och puls voro borta. Fryxell Ber. 9: 242 (1841). Andedrägten är så nödvändig för lifvet, att menniskor och djur dö (qväfvas), om de icke få andas. Berlin Lärob. 12 (1852, 1880). — med afs. på växtvärldens respirationssystem. Fuktigheten har på vexternes andedrägt ett stort inflytande. Agardh Bot. 2: 49 (1830). — särsk.
a) (numera mindre br.) i uttr. kort l. lång andedräkt, om andning med korta l. långa andetag (jfr 3); jfr ANDE I 2 b. Rosenstein Barns sjukd. 442 (1771). Andtäppa eller korrt och besvärad andedrägt. Hartman 233 (1828). Björkman (1889).
b) i uttr. betaga ngn, hämma, mista (o. d.) andedräkten; jfr ANDE I 2 e o. i. Förlora andedrägten på några ögonblick. Hartman 218 (1828). En nervernas spänning, som .. hämmar andedrägten. Snellman Tyskl. 350 (1842). Den hastiga gången har b(eta)git mig andedrägten. Dalin (1850, under betaga). Hahnsson (1884). — med anslutning till 2: återhålla, hålla tillbaka andedräkten; jfr ANDE I 2 h. Man afvaktade med en obeskriflig spänning, med tillbakahållen andedrägt hvad komma skulle. Rydberg Ath. 232 (1859, 1866).
c) (†) oeg. om lifvet. Hela Nordenes sällhet hängde til största delen på hans (dvs. kung Domars) andedrägt. Mörk Ad. 2: 345 (1744).
d) bildl. med afs. på andedräkten ss. ett för lifvet konstitutivt element; lifsluft, lifselement. Hvad dikten vidkommer, utgöra bilderne sjelfva dess andedrägt. Lysander Faust 50 (1875). Sången är hans lif, hans andedrägt. Ödman Josephson 282 (1886); jfr 2.
2) mer l. mindre närmande sig konkret bet.; om den ut- o. inandade luften. Andadregten j wåra näsor är en röök. Vish. 2: 2 (Bib. 1541). I Pestilens tijden skal .. i Wädret (sväfva) Matkar .., hwilka medh Åndadrächten (l. Ända-? jfr ofvan) warda indragne och nederswälgde i Menniskian. Rel. cur. 310 (1682); jfr 1. (I näsborrarna) är een mykket Konstig Renna, / Som skal een öppen Wäg för Ande-Drägten wara / Ther Luften in och ut kan obehindrad faara. Spegel Guds verk 248 (1685); jfr 1. Ehrenadler 137 (1723). På din andedrägt jag lyss. Valerius 2: 70 (1831); jfr 1. Vid andedrägtens utgående från lungorna. Keyser Sv. spr. 7 (1875); jfr a. — särsk.
a) utandad luft, utandning. Elak, stinkande, vedervärdig, otäck andedräkt. Behålla en reen andadrecht. Lex. Linc. (1640, under anima). SP 1780, s. 946. Den af andedrägten .. fugtiga .. sidenhufvan. Cederborgh UvT 3: 14 (1810). Jag (dvs. räfven) märkt, att flera i min slägt / Ha haft en elak andedrägt. N. L. Sjöberg Skald. 80 (1820). De, som hafva svag mage .., hafva ofta en högst rutten andedrägt. Hartman 393 (1828). Andedrägten började lukta illa. Fryxell Ber. 9: 8 (1841). Man brukade tugga på ingefära, för att få bättre andedrägt. Hagberg Shaksp. 9: 322 (1850). Hon drog hans hufvud / mot sitt i värmen af sin andedrägt. Heidenstam Vandr. 22 (1888). En fadd, något äcklig andedrägt. F. Kjellman i Hygiea 1892, 1: 359. (Prof. Gates) uppfångade flere personers andedräkt i iskylda rör. LD 1898, nr 40, s. 4. — i bild. Passionen, själen, känslan tändes / Med Gudamagtens andedrägt. N. L. Sjöberg Skald. 5 (1796, 1820). Er andedrägt först blåste lif i kolen / Till kriget. Hagberg Shaksp. 2: 327 (1847).
b) oeg. o. bildl. i sht om vindens fläktar o. växters doft. Re'n östans andedrägt i seglen blåser lif. J. Wallenberg 129 (1771). Rosens andedrägt. J. G. Oxenstierna 2: 106. (1796, 1806). Så länge Boreas kring våra kullar andas / Sin friska. fria andedrägt. Wallin Vitt. 1: 212 (1814). Nöjets andedrägt / Genombäfvar poppellunden. Stagnelius 2: 584 (c. 1820). O kärlek, .. / du salighetens andedrägt! / Gudomlighetens friska fläkt / i lifvets qvalmuppfylda lunder! Tegnér 1: 162 (1822). Så .. lifvas allt af kärlekens varma andedrägt. Wallin 1 Pred. 1: 375 (c. 1830). Den annalkande dödens kylande andedrägt. Hwasser V. skr. 1: 63 (1852). Bönen är själens andedrägt. Rudin 1 Evigh. 1: 634 (1878). En kylig andedräkt / rufvar öfver skörden. / Det är frosten som är här. Lybeck Dikter 1: 39 (1890).
c) (†) i uttr. ngns sista andedräkt, om ngns sista utandning l. den vid ngns sista andedrag utandade luften (jfr 3 a). Jesu sidsta andedräckt på korset, war så stark, at then samme sönderbråkade klipporna. Spegel Pass. 137 (c. 1680). Mörk Ad. 1: 397 (1743). Min sista andedrägt .. jag nu flåsar ut. C. I. Hallman 79 (c. 1775).
3) (numera föga br.) enskildt andedrag, andetag; jfr ANDE I 3. Düben Andel. sånger 216: 5 (1725). Ack tillåt då för dig ett hjerta läggas neder, / Som med hvar andedrägt ett offer dig bereder! Adlerbeth Poët. 1: 32 (1777, 1802). Lif och blomsterdofter blandas / I hvarenda andedrägt. Runeberg 2: 318 (1832). — särsk.
a) (nästan †) = ANDEDRAG a. Dahlberg Dagb. 101 (c. 1660). Dalin Vitt. I. 1: 20 (1744). Dess. Lefnad. Lärde. Människor. Lefva. Och. Dess. Sista. Ande-drägt. Lärde. Dem. Dö. Tessin Bref 1: 34 (1751). Draga sista andedrägten. Widegren (1788). — bildl. med afs. på det sista andedraget ss. den sista svaga lifsyttringen, hvarmed lifvet upphör. Denna (upprors-)anläggning (mot G. I) var liksom sidsta andedräkten af Christiernska partiet. Dalin Hist. III. 1: 461 (1761). — särsk.
α) (numera knappast br.) i uttr. (in)till (l. in i) sin sista (osv.) andedräkt, till sitt sista andetag, till sin sista stund. Christl. ordn. C 3 a (1602). Stat migh bij i rådh och dådh / In til min sidsta andedrächt. Ps. 372: 4 (1695). Man .. försvare .. vår Frihet til yttersta andedrägten. Oelreich 141 (1755). Bibehåll minnet af den, som .. till sin sista andedrägt förblifver din tillgifne vän. C. v. Rosenstein i Tegnérs ppr 364 (1834). Dalin (1850). Topelius Fält. 4: 435 (1864; trol. arkaiserande).
β) [jfr t. in den letzten zügen liegen] (†) i uttr. ligga l. vara i (sin) yttersta l. sista andedräkt(en), ligga i själtåget, ligga på sitt yttersta, ligga döende (jfr 4). P. Erici 2: 343 a (1582). Honom som nu war i sin yttersta Andedrächt. Tegel G. I:s hist. 1: 66 (1622). (Benranglet) flåsade, som det skulle legat i sista andedräkten. Dalin Arg. 1: 103 (1733, 1754). — bildl. Så skyllades i Roms yttersta andedräkt alla olyckor på en ny lära. Dalin Mont. 163 (1755).
b) (numera föga br.) = ANDEDRAG b. Apollo .. / .. söng, uti en andedrägt, / En Episk Inpromptu. Kellgren 2: 75 (1790). (Fama) äger tusen munnar, / Hvarmed hon i en andedrägt / Oss tusen ting förkunnar. Stiernstolpe Æn. 68 (1814, 1825).
c) (numera föga br.) = ANDEDRAG c. I samma andedrägt / Besåg (jag) er egendom .., / Er farm, den stora sjön, chineserbryggan sedan. Thomander Skr. 3: 199 (1826).
d) (†) = ANDEDRAG d. (Guds) nåd behöfwer jag hwart andadrägt. Swedberg Sabb. ro 901 (1702, 1712). Ach! tänck en enda pust, en prick, / En andedräckt, et ögnablick / Til evigheten förer. Düben Andel. sånger 216: 8 (1725).
e) (nästan †) = ANDEDRAG f. När minsta .. tvära mine betalas med duell, / Och minsta andedräckt upväckte största kifvet. J. G. Hallman Vitt. 204 (1736). Relationer .. som räknat Hans May:t hvar den minsta andedrägt til last. Nordberg 2: 184 (1740). Wieselgren Sv:s sk. litt. 1: 226 (1833). Att han skulle med en half andedrägt förråda den minsta krigshemlighet. Carlén Skuggsp. 2: 48 (1865).
4) [jfr ä. d. ligge i aandedrættet samt uttr. draga efter andan (se ANDE I 1 a β)] (†) (ngns) sista stund; själtåg. Vthi thenna Christi bekennelse framhärdade han alt in vthi sin andedrächt (vsque ad vitæ exitum). Schroderus J. M. kr. 457 (1620). — bildl. (Att) E. Mag(nifice)ns wille sigh förbarma öfuer bonas artes som nu i Åbo liggia i andedrächtena. Leinberg 3: 38 (1624).
Ssgr (i allm. till 1): (2) ANDEDRÄKTS-LJUD301~2. Andedrägtsljud .. åstadkommas .. vid andedrägtens utgående från lungorna. Keyser Sv. spr. 7 (1875).
-MUSKEL~20. vid andningsprocessen verkande muskel. Thorell Zool. 1: 159 (1860).
-ORGAN~02. = ANDNINGS-ORGAN. Sundevall Zool. 122 (1835, 1864). Bladen äro växternas andedrägtsorgan. N. J. Andersson i NF 1: 191 (1875). Lundell (1893).
-RÖR~2. (numera föga br.) andrör, andningsrör. Insekter, äro Leddjur som hafva 2:ne långsgående andedrägtsrör (Tracheæ) inuti kroppen. Sundevall Zool. 122 (1835, 1864). Manteln (hos vissa snäckdjur) är ofta förlängd till ett långt, membranöst andedrägtsrör eller siphon, genom hvilket djuret drager in vatten i gälhålan. Thorell Zool. 2: 304 (1865).
-RÖRELSE~200. andningsrörelse. Thorell Zool. 1: 85 (1860).
-SÄCK~2. Thorell Zool. 1: 316 (1860). Hos däggdjur, foglar och kräldjur är fostret omgifvet af en vattusäck (amnion) och en andedrägtssäck (allantois). C. R. Sundström i NF 17: 652 (1893).
-VERKTYG~20 l. ~02. = -ORGAN. D. Schultz Intr. i VetA 1760, s. 2. Berzelius Kemi 6: 126 (1830). Hos insekter och spindlar utgöras andedrägtsverktygen af fina rör. J. A. Forslund i Läsn. f. folket 1875, s. 225.
Spoiler title