publicerad: 1900
ANTINOM an1tinå4m, m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. Möjl. har singularformen till ordet, hvilket är uppvisadt bl. i pl., i ä. tid varit antinomer.
(numera föga br.) teol. = ANTINOMIST. P. J. Gothus 2 Pred. G 7 b (1601). Borg Luth. 1: Föret. 58 (1753). Möller Kyrkoh. 316 (1774). Ehrenborg Meurer Luther 656 (1883).
Spoiler title
Spoiler content