APOKALYPTISK ap1okalyp4tisk l. ap1å-, äfv. ap1ω-, l. 01—, adj.; adv. -T.
i sht teol.
1) hörande till l. förekommande i uppenbarelseboken. Det apokalyptiska vilddjuret. De apokalyptiska ryttarna (som omtalas i Upp. 6). Det apokalyptiska talet (det i Upp. 13: 18 anförda mystiska talet 666, hvilket uppgifves vara vilddjurets tal; jfr NF 1: 892 (1876)). Tillämpningar af de Apokalyptiska bilderna på Historien. Gothlander Jung-Stilling Joh. Upp. Bih. 14 (1806).
2) som är i uppenbarelsebokens anda l. stil; syftande på de yttersta tingen; mystisk. (Enoks bok o. a. synas hafva) varit bekanta för .. de första Christna .., ehuru de genom deras (dvs. sitt) apokalyptiska innehåll snart förlorade sitt kanoniska anseende. Agardh Teol. skr. 1: 59 (1855). Vi finna i allmänhet, att de äldre Christna icke utan tvekan .. antogo apokalyptiska skrifter (eller sådana, som voro med mystik uppblandade). Därs. De mest krassa och fantastiska religiösa åskådningar, ofta med starka apokalyptiska tendenser. S. A. Fries i Stockholm 1: 651 (1897). — om person: som ansluter sig till religiös uppfattning af apokalyptisk innebörd. Apokalyptiska svärmare. NF 1: 892 (1876).
