SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARDRA, v. -ade.
Etymologi
[jfr gottländska ardes, artas, brås, nor. ara l. ale seg, passa, arta sig, af mnt. arden, frodas, trifvas; jfr äfv. nnt. arden, aren o. holl. aarden, t. arten (se ARTA). Det efter d inskjutna r beror trol. på inflytande från ett under 1500-talet otvifvelaktigt förek. ardra l. årdra, plöja, som förutsättes af den hos Columbus Ordesk. 20 (1678) anträffade formen åldra o. som utgör en på inverkan från ÅRDER beroende biform till fsv. ardha, plöja; jfr äfv. det på t. inverkan beroende FORDRA i förh. till ä. forda]
(†) refl., i förb. ardra sig efter (ngt), skicka l. lämpa l. foga sig efter, vara i öfverensstämmelse med, (an)sluta sig till. Såsom then Epistlen till the Galater ardrar och skickar sigh effter then epistlen till the Römerska .. Så ardrar sigh thenna till the Colosser effter then till the Epheser. Förspr. t. Kol. (NT 1526).
Spoiler title