[jfr t. areopag, fr. aréopage, lat. areopagus, af gr. Ἀρειόπαγος, ἄρειος πάγος, eg. benämning på en åt krigsguden Ares helgad kulle (πάγος) i Aten (jfr: Then platzen som kallades Ariopagus. Apg. 17: 19(NT 1526)), efter hvilken sedermera en därstädes sammanträdande domstol uppkallades]
1) i best., benämning på det forntida Atens äldsta domstol, hvilken åtnjöt ett utomordentligt anseende för omutlig rättvisa. Holmberg(1795, under aréopage). Rådet och Areopagen .. kallades af Solon för statens båda ankare. Ekelund G. hist. 80(1838). I egenskap af domstol ägde Areiopagen domsrätt öfver svårare brott, såsom uppsåtligt mord, giftmord, .. brandanläggningar och atheism. Palmblad Fornk. 2: 464(1845). Sander i 3 SAH 4: 14(1889).
2) i öfverförd anv., i allm.: domstol l. dömande korporation af hög rang l. stort anseende. Med mycken ståt och pragt / Den Himmelska Areopagen / Var samlad på bestämda dagen, / At verldens bygnad ta i akt. Kellgren 2: 74(1790). — särsk. [jfr fr. aréopage littéraire] om vitter l. lärd domstol. Den vittra areopagen (ofta användt ss. beteckning för Svenska Akademien). Dalin(1850). (G. III gaf) åt (Sv.) akademien .. uppdraget att intaga en hedersplats såsom areopag på den svenska parnassen. Oscar II Skr. 6: 145(1886, 1895). Sander i 3 SAH 4: 9(1889). jfr: Skulle det någonsin blifva möjeligt, at dessa (lärda) Sälskap i sina omdömen ej voro några Areopager (dvs. strängt rättvist dömande myndigheter). E. Prosperin Præs. i VetA 1789, s. 6.
