SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
AREOMETER ar1eome4ter l. -eå- l. -eω-, l. 01— (areåméter Dalin), r. l. m.; best. -n; pl. -trar ((†) -trer Meurman (1846)).
Etymologi
[jfr d. aræometer, t. aräometer, eng. aræo- l. areometer, fr. aréomètre; bildadt af gr. ἀραιός, tunn, o. μέτρον, mått (se METER)]
instrument för bestämmande af i sht flytande kroppars egentliga vikt; hydrometer, gravimeter, sänkvåg; jfr VOLYMETER o. DENSIMETER. Areometer, ett instrument att taga flytande kroppars egentl. vigt, och som grundar sig derpå, att en simmande kropp nedsjunker djupare i ett lättare än i ett tyngre liqvidum. Berzelius Kemi 3: 161 (1818). Man har äfven areometrar för vägning af fasta kroppar. Därs. 172. Fock Fys. 192 (1853, 1859). Jämte .. s. k. allmänna areometrar, hvilka kunna begagnas vid hvilken vätska som hälst, har man äfven konstruerat areometrar för särskilda vätskor .. Sådana äro alkoholometern, ölprofvaren, saltprofvaren eller gradervågen, galaktometern eller mjölkprofvaren, lutprofvaren m. fl. R. Rubenson i NF (1876). 2 Uppf. b. 4: 574 (1899). — jfr ESSENS-, PROCENT-, SKAL-, VIKT(S)-AREOMETER m. fl.
Ssgr: AREOMETER-BESTICK10030~ l. 01030~02. samling af instrument o. tillbehör för bestämmande af egentlig vikt enl. areometrisk metod. Alnarps inv. 45 (1892).
-GRAD~2. Berzelius Kemi 3: 162 (1818). En tabell, som uppgifver den mot hvarje eg. vigt eller areometergrad svarande alkoholhalten. Fock Fys. 198 (1853, 1859).
-RÖR~2. Berzelius Kemi 3: 168 (1818).
-SKALA~20. Fock Fys. 198 (1853, 1859). Åstrand 37 (1855).
-STÅNG~2. jfr -RÖR. Schulthess (1885).
Spoiler title