SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
AREOMETRISK ar1eome4trisk l. -eå- l. -eω-, l. 01—, adj.
Etymologi
[jfr t. aräometrisch, eng. aræo- l. areometric(al), fr. aréométrique]
i sht fys. adj. till AREOMETER. Steinheil (införde) den optiskt-areometriska undersökningsmetoden (för undersökning af ölets godhet). 1833 uppfann Zierl den areometriska. C. G. Zetterlund i Tekn. tidskr. 1884, s. 87.
Spoiler title