ASKA as3ka2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr fsv. undiraskadher, p. pf.; jfr äfv. t. äschern; af föreg.]
beströ (ngn l. ngt) med aska; strö aska (på ngn l. ngt); (på ett l. annat sätt) behandla (ngt) med aska: ingnida l. blanda (ngt) med aska o. d.; (in)lägga (ngt) i aska l. asklut; göd(sl)a med aska. Sanda eller aska (på) trottoarerna vid halka. Effter och tå var aske onsdag, sades at hans (dvs. konung Sigismunds) papistiske prester hade 3 resor askat honom den dagen. RA 3: 285 (1594). (En landthushållare skall) uthi haalka, låta sanda eller aska Wägen. Rålamb 13: 93 (1690). Aska, är inlägga och koka i aska; .. Aska harfvor, väf, garn, .. lägga i lut. Broman Gl. (1736). Die Magd äschert den Flachs ein, pigan askar på linet eller garnet. Lind (1749, under äschern). Bönderna i trakten af Wittenberg .. aska på magra utgärden. Lundequist Landtbr. 76 (1840, 1855). Lundell (1893). — särsk. garf. ingnida (hudar) med aska; numera bl. vid hvitgarfning: behandla med en soppa innehållande kalk o. aska (för att få ullen att lossna). I. Erici 1: 322 (c. 1640). Garfvaren askar hudarna i barkhon. Lind (1749). Almqvist (1842). SAOB (1870).
Särskilda förbindelser:
ASKA AF10 4. (mindre br.) befria (ngt) från aska; stryka osv. askan af (cigarr o. d.). (Hon) askade betänksamt af .. (cigaretten) mot näsan på en .. terra-cotta-satyr. Lindqvist Dagsl. 18 (1898).
ASKA IN10 4. inlägga i aska; grundligt beströ l. impregnera med aska. Almqvist (1842). Lundell (1893). — jfr IN-ASKA.
ASKA NED l. NER10 4. jfr föreg. Sålunda lutad blir fisken hvitare och förr färdig, än då den askas ner. Nylander 233 (1822). SAOB (1870). Lundell (1893). — jfr NED-ASKA.
ASKA ÖFVER10 40. strö aska öfver (ngt).
