SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
ASKETIK as1keti4k, numera sällan aʃ1e- (ascheti´k Dalin, Schück Främ. ord (1854)), r. (f. Dalin (1850), G. Dalin (1871)); best. -en.
Etymologi
[jfr t. asketik, eng. ascetics, fr. ascétique, f., af gr. ἀσκητικός (se ASKETISK)]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] (mindre br.) teol. (o. filos.) lära(n) om medlen för (den kristliga) dygdens o. plikternas utöfvande. C. G. Rogberg i Eccles. tidskr. 3: 31 (1826). Ascetiken, läran om uppfostran till Dygd. Snellman El.-kurs 3: 57 (1840). Asketik .., lära om den stränga kristliga dygdens utöfvande. Ekbohrn Främ. ord (1878). Skarstedt Om formeln ande o. sanning 105 (1883).
2) (föga br.) askes, asketväsen. Med hvarje sekel (tilltog) böjelsen för en sträng ascetik. Bruhn Chr. kyrk. hist. 35 (1822). Granfelt Kristl. sedel. 328 (1873).
Spoiler title
Spoiler content