SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
ASSMICKEL, m. l. r.; best. -n.
Etymologi
[väl samma ord som ett asmickel (l. ars- l. ass-), hvilket enl. ngra meddelares uppgifter lär förekomma i sv. dial. ss. okvädinsord o. som möjl. utgår från nt. asmichel, delvis under anslutning till ARS o. dess biformer ass o. as. Det nt. ordet, som endast är antecknadt ss. skällsord (med syftning på smutsighet?; se R. Wossidlo i Korrespondenzblatt d. vereins f. niederd. sprachforschung 1884, s. 85), är sammansatt af as, kadaver (se AS, sbst.2) — hvilket ord, enl. Gutzeit, i Livland, i sht användt ss. okvädinsord, mycket ofta öfvergår till ass — o. personnamnet Michel, hvilket i nt. användes ss. skymford (för att utmärka klumpig o. godmodig enfald)]
(†) Assmickel, hampa som fastnar qvar i häcklan under häcklingen. Deleen (1806, under ground-toes). Dens. (1829).
Spoiler title
Spoiler content