ASYNDETON asyn4deton l. 0302, n.; pl. (föga br.) =. Anm. Pl. lånas stundom af ASYNDES;ngn gg brukas äfv. den lat. pl. asyndeta.
Etymologi
[jfr t. o. eng. asyndeton, fr. asyndète, asyndéton, af gr. ἀσύνδετον, sbst. n., anv. redan af Quintilianus, af ἀσύνδετος, ἀσύνδετον, adj., som är utan förbindelse, hos grammatikerna: utan bindeord, af ἀ privativum o. prep. σύν (samman) med, samt δέειν, binda (jfr SYNDETIKON)]
språkv. benämning på en retorisk figur som består i utelämnande af bindeord mellan ord l. satser; motsatt POLY-SYNDETON.Streling Gr. lat. 174(1765). Det uppräknande asyndeton användes helst då, när mer än två moment uppräknas. Veni, vidi, vici (jag kom, jag såg, jag segrade). Zander Lat. spr. 184(1891).
