publicerad: 1898
BADSTUGA ba3d~stɯ2ga, äfv. bas3~ (ba`d-stuga Weste), r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -ur Lælius Res. 1: 143 (1588, 1595), N. Av. 17 Juli 1656, s. B 2 a, Eneman Resa 1: 185 (1712), Schenberg (1739, under balneæ), Dalin Vitt. 5: 286 (1753); -er B. Olavi 106 b (1578), J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 59 (1613));
l. BASTU bas3tɯ2 (ba`stu Weste), r. l. f.; best. -un; pl. (mindre br.) -ur (GHT 1897, nr 232, s. 3).
Anm. I samtliga nu lefvande bet. är bastu i det hvardagliga spr. den numera vanligaste formen, i bet. 3 den numera enda br.
Ordformer
(1:o former på -a (-e): bad(h)stuga i nom. i bet. 1 Bureus Suml. 31 (c. 1600), Ödmann Hågk. 20 (1801) osv., i bet. 2 Castrén 1: 232 (c. 1844), i bet. 4 Dahlman Red-dej. 136 (1743, 1772), Sahlstedt (1773) osv.; i oblik kasus i bet. 1 S. Columbus Vitt. 243 (c. 1678), Spegel Öp. par. 40 (1705), Bergius Præs. i VetA 1763, s. 8 osv., i bet. 3 Topelius Fält. 4: 185 (1864), i bet. 4 A. Modeer i VetAH 28: 187 (1767) osv. badstuge i oblik kasus i bet. 1 b Svart Gensv. F 8 a (1558). bastuga i oblik kasus i bet. 1 G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 212 (1631), i bet. 4 Linné Ungd. 2: 255 (1734). badestugor (pl.) i bet. 1 Spegel Sal. 27 (1711). — bad(h)-stufva (-w-) i nom. i bet. 1 Lex. Linc. (1640, under caldarius), i bet. 4 BB 2: 1 (Lag 1734), PT 1892, nr 216 B, s. 4; i oblik kasus i bet. 3 Brasck Ap. g. F 1 b (1648), i bet. 4 Rålamb 13: 22 (1690). badstufwe i nom. i bet. 1 G. I:s reg. 14: 396 (1542). badhestufwa i nom. i bet. 1 Lex. Linc. (1640, under balneum). badstoffua i nom. i bet. 1 L. Petri Kyrkoord. 94 a (1571). — basta i bet. 4 J. Stolt i Bidr. t. vår odl. häfder 46 (1879); denna form förekommer i bygdemålsfärgadt tal i sht i Götal.; se Ihre Dial.-lex. (1766), Hof Dial. vestrog. (1772); Rietz 26, Lyttkens o. Wulff 19; jfr för öfr. under BADSTUGU-HUS, -RÖK, — 2:o former på -u (-o): bad(h)stug(h)u i nom. i bet. 1 Helsingius (1587), Schenberg (1739, under balneum), i bet. 2 Amman 10 (1756, 1781); i oblik kasus i bet. 1 Svart G. I 37 (1561), Grubb 132 (1665), m. fl., i bet. 2 Svart G. I 92 (1561). Brasck Ty. kr. G 3 b (1649), i bet. 4 Rålamb 13: 105 (1690). Nordberg 2: 214 (1740). badstugu i oblik kasus i bet. 1 Svart G. I 31 (1561), Rondeletius 57 (1614), Rudbeck Atl. 3: 608 (1698). — bad(h)stufwu, -stufwo (-stuffuo) i nom. i bet. 1 Lex. Linc. (1640, under hypocaustum); i oblik kasus i bet. 1 G. I:s reg. 8: 298 (1533), MB 42: 4 (Lag 1734) m. fl. badstoffuo i oblik kasus i bet. 1 L. Petri Kyrkost. 2 a (1566). — badstu i bet. 1 Runeberg 1: 89 (1832), Retzius Fin. kran. 43 (1878). GHT 1897, nr 232 s. 3, i bet. 3 Topelius Läsn. f. barn 4: 50 (1871, 1883) (jfr: Finne-Badstu. Spegel Guds verk 153 (1685)). bastu i bet. 1 Törnevall Dygd E 2 b (1694; i nom.), Topelius Vårt land 149 (1894), i bet. 2 Tavaststjerna Inföd. 12 (1887), i bet. 3 Kolmodin Qv.-sp. 1: 7 (1732; i oblik kasus), Topelius Fält. 5: 364 (1867))
Etymologi
[fsv. baþstova (-o, bastowa, -o, bazstuwa, -o, basstwa, -o, badhstwga m. fl. former; se Söderwall Ordb.), badstuga, bad, motsv. isl. baðstofa, nor. badstova (basstugu, basstu m. fl. former; se Aasen, Ross), ä. d. badstove (se för öfr. Kalkar), d. badstue, mnt. bad(e)stove (-stave), t. badstube; se BAD o. STUGA. — Formen bastu har sannol. uppkommit ur badstuwu i ssgr där sistn. form utgjort första ssgsleden o. där dess slutstafvelse ss. mycket svagtonig blifvit synkoperad. Härför talar bl. a., att den tvåstafviga formen är mycket tidigare uppvisad i ssgr än ss. enkelt ord (jfr äfv. den i ssgr i ä. nysv. icke ovanliga formen bad(h)stug(h)-); se under BADSTUGU-GÅNG, -HUS, -KARL, -KLÄDE, -KÄRL, -LAFVE, -LAG, -MAN, -PIGA, -SVALE, -VED samt för öfr. E. Hellquist i Landsm. XV. 6: 1 följ. Den möjligheten föreligger äfv., att formen bastu uppkommit ur bastu(w)u på sätt som af Kock TfFil. NR 8: 297 antages; jfr äfv. Tamm. — Formen basta är en på analogisk väg uppkommen nom.-form till ett ss. böjd form uppfattadt bastu]
1) (numera i sht i fråga om ä. l. fin. förh.) stuga l. hus l. rum för (varma) bad, i sht ång- o. svettbad; jfr SVETT(E)-STUGA. G. I:s reg. 8: 298 (1533). Vthi Hospitalen (skall) wara Badstoffua, at the siuke mågha en gång om wekona gå ther til. L. Petri Kyrkoord. 94 a (1571). Hvar gång som Badhstugan ellas i Lule prestegård få alle diäknegossar badha medh. Bureus Suml. 31 (c. 1600). Nhär jungfruen haffuer gåt en gångh i bastugan, haffuer (den danske) Agenten varitt der före dem och lathet bära confegt dijt. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 212 (1631). Gambla Badstugor giee och gott baad. Grubb 240 (1665; ordspr.) Hofflefwernet är som en almän Badstugu .. Dhe som äre dher inne, wele giärna effter vthståt baad, dhervth: Och dhe som vthe äre, wele aff förwetenheet giärna dher inn. Dens. 327. Fremmande Nationer undra på, att i Sverige gåå manfolck ock qvinfolck tillijka i Badstuga. S. Columbus Vitt. 243 (c. 1678). När Bastun är Warmer är tid till att bada, / Tu släpp ey uhr händer, hwad tig till gagns länder. Törnevall Dygd E 2 b (1694). Stiäl någor i badstufvu. MB 42: 4 (Lag 1734). Ödmann Hågk. 20 (1801). Åt mig (dvs. tiggaren Aron), hvar helst jag må gästa, / Bjuds den renande badstun. Runeberg 1: 89 (1832). Hålla (dvs. ega o. förestå) badstuga. Hagberg Shaksp. 9: 107 (1850). Denna (finska) badstuga utgöres blott af ett groft hoptimradt, aflångt rum utan fönster, med jordgolf, och en yttre, öppen svale, der kläderna afläggas. C. Curman i NF 1: 1428 (1876). Med inkomsterna från denna badstuga (dvs. den s. k. norra badstugan vid Nordreport i Sthm) understödde .. Gustaf Vasa Stockholms första storskola. Dens. i Förh. vid allm. sv. läkaremötet 1891, s. 53. Både de enskilda och offentliga badstugorna, där män och kvinnor badade tillsammans, (voro) orsaken till hvarjehanda osedlighet. A. U. Bååth i GHT 1898, nr 86 B, s. 2. jfr: Lusen sade: ”skållar du mig i lut, / blir jag åtta dagar sjuk / och sedan värre. / Men för badstugan är jag rädd”. (Herjedalen). Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXIV (1868). jfr ALLMÄNNINGS-, BRUD-, FINN-, MYR-, SKOL-, STADS-BADSTUGA m. fl. — (†) om den klassiska forntidens badinrättningar. Seneca beskrifver Scipionis Africani badstuga, den han ungefär 200 år för Christi födelse låtit bygga på sin landtgård, såsom ett litet trångt och mörkt hybele. Bergius Præs. i VetA 1763, s. 8. — särsk.
a) i jämförelser, i fråga om ett rökigt l. hett ställe. Här är hett som i en bastu; jfr Linné Ungd. 2: 175 (1732). (Han) kommer hitin och bålmar och rökar, så att det ser ut som i en badstuga. Wetterbergh Altart. 524 (1848).
b) bildl.
α) (numera knappast br.) i uttr. som betyda: göra det hett om öronen (för ngn), bereda (ngn) en svår pers; särsk. elda en badstuga l. badstugan åt l. för (ngn); jfr BAD 3. Hwilken Badstufwe ther Eldedes på Tiweden, then ther myckitt heet war. G. I:s reg. 14: 396 (1542). Til en warm Badstughu iagh honom ledde. Fosz 71 (1621; yttrande af Mickel om Brun). Dhen Badstugun haar han sielff elladt. Grubb 132 (1665); jfr: Han har sjelf eldat badstugan åt sig, d. ä. han har sig sjelf att skylla. Rhodin Ordspr. 71 (1807). Der (i Östergötl.) är han (dvs. konungen) och eldar badstugan för hertigen. Sparre Frisegl. 71 (1832, 1868; arkaiserande). Ångern (har) nog glödgat mer än en het badstuga åt honom. Carlén Ensl. 3: 204 (1846).
β) (†) vara i en badstuga, vara i ett svårt o. plågsamt läge, vara i en svår klämma. Att vij tage oss till vara för den badstugu Tysklandh haffver varit och ännu är uthi. RP 6: 313 (1636); jfr 2 slutet.
γ) (†) gå med (ngn) i badstuga, gifva (ngn) risbastu (jfr 3). Om tin mor kär thet weeta fåår / .. hon medh tigh i bastugu går. Rondeletius 57 (1614).
2) [jfr fsv. giwa hanom drikka äfter bazstowna] ett slags ång- o. svettbad, badstugubad; numera nästan bl. i uttr. finsk bastu. Med finsk badstu förstår man .. hos oss ännu ett egendomligt, konstlöst svettbad i upphettad luft, med utveckling af heta vattenångor, hvilka uppkomma derigenom att vatten allt emellanåt kastas på den .. starkt upphettade ugn eller stenhög, som upptager ett af badstugans hörn. C. Curman i NF 1: 1428 (1876). Den verkliga finsk-ryska badstugan är .. helt olika nyare tiders s. k. ryska eller finska ångbad. Dens. Därs. Tavaststjerna Inföd. 12 (1887). Den s. k. finska badstugan eller badstugubadet med ånga är så vanlig i Finland, att det icke finnes någon så ringa bostad i landsorten, som icke tillika har sin badstuga. A. Palmberg i Förh. vid allm. sv. läkaremötet 1891, s. 74; jfr 1. — (numera knappast br.) bildl. (jfr 1 b). Een sådana badstugu, för utan alt annat ondt hade then arge förrädere Beren van Melen anrechtadt här i Swerige. Svart G. I 92 (1561). Om j nu slute såå, / Och thesse wilkor vndergåå, / Een påckers Badstugu j eder göra. Brasck Ty. kr. G 3 b (1649). Hon (dvs. ”Melancholia Hypochondriaca”) är Läkares Spott, och en elak Badstuga för Patienten. Lindh Husapot. 139 (1675). Jag fick min del, en bastu .. väl varm. Kolmodin Qv.-sp. 1: 7 (1732). Stackare min Hustru! Jag önskar den Badstugun vore öfver. Amman 10 (1756, 1781; om förlossning).
3) [sannol. utveckladt ur 2, särsk. med tanke på bruket att piska den badande med björklöfskvistar; jfr BAD-KVAST; möjl. äfv. påverkadt af 1 a] (numera nästan bl. i Finl.) risbastu, kok stryk. Hytte (dvs. hitta) wij honom på, / Een lijka Badstufwa skulle han ock få. Brasck Ap. g. F 1 b (1648). Om jag kommer hem utan tröja .., så får jag bastu. Topelius Läsn. f. barn 4: 50 (1871, 1883). jfr: Bespare .. ynglingen en .. badstuga, tillredd af qvistarne från närmaste björk. Dens. Fält. 4: 185 (1864).
4) [jfr sv. dial. bastu (Rietz), nor. badstova (Aasen). Denna anv. af ordet sammanhänger med det i Sv. för lång tid sedan inträdda aftagandet af bruket utaf varma bad, i följd hvaraf de gamla badstugorna, äfvensom de nya som af gammal vana uppfördes, efter hand kommo att användas för andra ändamål; jfr Hyltén-Cavallius Vär. 2: 172 (1868), Englund Hudens vård 27 (1898). En analog bet.-utveckling har af enahanda anledning äfv. isl. baðstofa undergått; ordet betecknar nämligen numera ett bonings- l. sofrum i allm.] (mindre) uthus (till landtgård), vanl. afsedt för linets l. maltets torkande; torkhus, ria, kölna, mälthus; i vissa trakter af Sv. äfv.: tvättstuga. Så snart något Korn aff Åckeren inkommit är, trösk thet vth .. och för thet på Pörtet eller vthi Badstugun til at torkas. I. Erici 1: 340 (c. 1640); jfr 1. Badstufva eller mältehus skal ock byggas, så ock rija, ther skog är, och the afsides sättas. BB 2: 1 (Lag 1734). Innan maltet bäres up at torkas, så eldas Kjölnan eller Badstugan varm först. Dahlman Red-dej. 136 (1743, 1772). Badstugor til sädens torkande äro tämmeligen ovanlige på slätten. Linné Sk. 405 (1751). (Linet) torkas i badstuga. Arrhenius Jordbr. 2: 198 (1862). — jfr LIN-, TORK-BADSTUGA.
Ssgr [ofta med motsvarigheter i ä. d.] (i allm. till 1; flere af de ssgr som betecknas ss. föråldrade i Sv. torde ännu kunna förekomma vid skildring af ä. förh.): BADSTUGU- l. BASTU-AFTON. (†) om den afton (dagen före bröllopet) då bruden i procession gick till badstugan att bada; jfr Hildebrand Sv. medelt. 1: 159, 467, äfvensom BADSTUGUGÅNG. Att dhe införde Badstugu afftner och dheres process (dvs. procession) och Panqueter (dvs. banketter, gästabud), inställas. RARP 3: 267 (1642). jfr -KVÄLL. —
-BAD300~ l. 30~2. (badstu- Retzius, GHT 1897, nr 232, s. 3) C. Curman i NF 1: 1428 (1876). Badstubadet är hos finnarna en gammal inrättning. I Kalevala nämnes det ofta. Retzius Fin. kran. 120 (1878). Ångbad (badstugubad, finskt bad), tagas i rum, der kroppen utsättes för en med ånga mättad eller öfvermättad luft af 37—50° C(elsius). Hallin Hels. 2: 843 (1885). —
-DRÄNG. (†) badtjänare. Bad-Knecht .. badstugu-dräng, badaregåsse. Lind (1749). Möller (1782, under badknecht). —
-FRID. [fsv. badhstovufridher] (†) De (kallas ärelösa) som allmännelig Frijd bryta, som äre Hemfred, Badstugufred (osv.). Schmedeman Just. 7 (1538). —
-GÅNG, se d. o. —
-GÄST. (†) person som badar i badstuga; jfr BADGÄST. Ein Bader, oder Bade-Gast, en badstugu-gjäst, som går i bad. Lind (1749, under bader). —
-HUS. (baste-) (†) Han kastar en sten på stadhen igen / var stor som it baste hus. Visb. 129 (c. 1620). —
-KARL. (badhstugh- Helsingius (1587). bastu- Ernhoffer) (†) badmästare. Balneator, badhstugukarl. Var. rer. 30 (1538). Ernhoffer 47 a (1591). jfr: Jönss bastukarll. G. I:s reg. 7: 121 (1530). —
-KLÄDE. (badhstugh- Helsingius (1587). badstufwu- Lex. Linc. badstuffue- Därs. bastuwa- Därs.) (†) Castula .. badhstugu cläde som quinfolk haffuer. Var. rer. 19 (1538). Lex. Linc. (1640, under subligaculum, feminalia, perizonium). jfr BAD-KLÄDE. —
-LAFVE~20. (badstugu- Schenberg (1739, under assa) osv. badstuge- Möller (1790). badstug- Broocman Hush. 3: 27 (1736). badstufwu- Lex. Linc. badstufwo- Därs. badstufve- Lind (1738). badstufwa- Wollimhaus Syll. (1649). badstu- Fånge 69 (c. 1710), Retzius Fin. kran. 43 (1878)) [fsv. badhstovulavi] (numera nästan bl. i Finl.) Lex. Linc. (1640, under laconicum). Det blef .. efter middagen så varmt, som hade jag setat på en badstugu-lafve. Kalm Resa 3: 226 (1761). Retzius Fin. kran. 43 (1878). —
-LAG, n. (†) bildl. (Gustaf) beredde them (dvs. ärkebiskopen o. hans män) .. en badstugu, vti hwilke the wisseliga så hade betalat bastulaget, att .. Svart G. I 37 (1561). jfr BADSTUGA 2 slutet o. sådana ssgr som BRÖLLOPS-, GILLE(S)-LAG. —
-MAN. (ba(d)stu-) (†) badare, fältskär. Bastu-Mannen först the snottre (dvs. snabba, snabbt verkande) Koppor (dvs. koppglas) warmar / Och drager sedan Blood af Skulror, Been och Armar. Spegel Guds verk 67 (1685). Därs. 179. —
-PENNINGAR. (badstufwo- Lex. Linc.) (†) badafgift. Lex. Linc. (1640). Wollimhaus Syll. (1649). jfr BAD-PENNINGAR. —
-PIGA. (badstugu- Lind (1749, under bad-magd). badstuge- Möller (1790). badhstugh- Helsingius. ba(d)stu- Topelius, Hahnsson (1884)) (numera bl. i Finl.) Helsingius (1587). Topelius Läsn. f. barn 1: 142 (1865, 1883). —
-RUM. (badstugu- Dalin. badhstuge- Wollimhaus. badstu- Dict. Hamb. (1700)) (†) Wollimhaus Ench. (1652, under balnearium). Dalin Arg. 1: 141 (1733, 1754). —
-RÖK~2. (bast- Stolt) N. Gissler i VetAH 28: 112 (1767). J. Stolt i Bidr. t. vår odl. häfder 46 (1879). —
-SKÖRTE. (badstufwo- Lex. Linc. badstufwu- Wollimhaus) (†) = -KLÄDE. Lex. Linc. (1640). Wollimhaus Syll. (1649). —
-SVALE. (badstufvu- Justus) (†) Kläda af sigh i BadstuSvalan ock gå så nakot in i Badstugan. S. Columbus Vitt. 243 (c. 1678). C. Justus i VetAH 11: 150 (1750). —
(4) -TORKA~20, v. Tvingas man af den dåliga väderleken att bastutorka. så måste fröhusen före tröskningen tunnt utbredas på en luftig vind. Läsn. f. folket 1843, s. 252. —
(4) -TORR~2. (numera föga br.) ritorkad. Säden bör inlemnas badstugutorr. Resol. 15 Aug. 1764, mom. 10. —
-UGN~2. (badstugu- Topelius, Englund Hudens vård 39 (1898). badstuge- Linné. badstu- Retzius Fin. kran. 151 (1878), GHT 1897, nr 232, s. 3) Ugnen är bygd som en Smålands badstuge ugn. Linné Ungd. 2: 200 (1732). Derpå lägga sig Jaakko och Antti några veckor på badstuguugnen och supa. Topelius Vint. I. 2: 26 (1867, 1880). —
Spoiler title
Spoiler content