SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLMÄNNING al3~män2(a`llmänning Weste), r. l. m. (f. Helenius (1838), Hahnsson (1884)); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(al(l)mening(h) RA 3: 395 (1594), Tegel (se 1); möjl. bl. afvikande skrifsätt. allmänninge Kalm 1: 279 (1753); allmenniges (gen.; trol. för allmenninges; jfr fsv. allmänningis i ssgr) RARP 2: 76 (1638))
Etymologi
[fsv. almänninger, m., almänninge, m.; jfr isl. almenningr, m., almenning, f.; ä. d. almenning, nor. aalmenning, d. alminding. Trol. urspr. en bildning med kollektiv betydelse; jfr fsv. allir män, alla bönderna i häradet, samt fsv. almänne, isl. almenni, hela folket. T. almende, almande, gemensam betesplats, är sannol. af annat ursprung; jfr ALLMUNDEVÄG]
Anm. Ordets grundbet. 1 hade redan i fsv. tillbakaträngts af 2 o. förekommer i nysv. bl. i enstaka, delvis osäkra ex. Denna bet. torde emellertid vara den ursprungliga i åtsk. ssgr med allmännings-, där dock numera för språkkänslan snarast föreligger en epexegetisk gen. till bet. 2.
1) (†) menighet, hela befolkningen (i ett visst härad l. annat område); närmande sig den abstr. bet.: det allmänna. Effter Cronones och Almenings Böke och Ekeskogh vthi Smålandh .. fast onytteligen förödd .. bleeff. Tegel G. I:s hist. 2: 93 (1622); jfr G. I:s reg. 11: 292 (1537). Gemene man, myckenheeten, almenning. Verelius Ind. (1681; öfv. af isl. fiolmenni). Anm. I ex. från Tegel är Almenings möjl. att uppfatta ss. första led af en ssg.
2) allmän, gemensam egendom; i sht om ett område, hvartill egande- (l. nyttjande-)rätten tillkommer kronan l. ett större l. mindre kommunalt samfund l. grannarna gemensamt.
a) mark (särsk. skogs- o. betesmark), som utgör gemensam egendom. Then tidh .. her Winsencius lwnge .. fförst heer i landith (dvs. Jämtland) war solde han naaghen men skoogh ok vatn som ligge wthi almenningh norges krone til affdrekth .. ok fforbödh nagher man skulle fike (dvs. drifva näringsfång) heller ffara j .. (nämnda) almenningh. HSH 18: 348 (1536); jfr b. RA 1: 228 (1538). Stiernhielm Fateb. (1643). Then samma ö är nu til en allmänning giord. Peringskiöld Hkr. 1: 603 (1697). Ingen hafwe macht å Kronones ägor och almänningar .. at hugga och fälla bärande trä. BB 13: 1 (Lag 1734). Allvaren ligger lik som öde eller en steril allmenning för Fänaden. Linné Öl. 50 (1741). Hvad som låg emellan de enskilda intagor gälde snart såsom de kringboendes allmänning. Geijer I. 6: 75 (1839). Poignant i NF (1875). jfr: Deras åker var Common field, eller en allmänninge, som låg i teg-skifte. Kalm 1: 279 (1753). jfr äfv.: Pascua, .. almenning. Lex. Linc. (1640). — (†) i allmännare anv. om gemensam mark. Ther jfrå skole j aff skilia Herranom en deel .. Men .. (det som är öfver) thet skal wara almenningen för stadhenom och för förstadhenom, Och stadhen skal stå ther mitt vppå. Hes. 48: 15 (Bib. 1541).
b) jur. o. kam. om fiskevatten. Allmenningar .. bestå ey i jord och marck allena, vtan ock i fiskevatn. Nehrman Inl. t. jur. civ. 138 (1729). — jfr: Fisket var en verklig allmänning, tillgängligt för hvem som deraf ville betjena sig. Styffe i VittAH 24: 268 (1860).
3) [slutande sig till 2, särsk. 2 a] i allmännare, vanl. bildl. anv. (Pindarus') bilder äro icke af det vanliga och förslitna slaget, som en hvar med måttlig beläsenhet och talang kan hämta från den poetiska allmänningen; de äro tvärt om utmärkta genom sin nyhet, kraft och dristighet. Tegnér 3: 512 (1816). Ännu var ej predikan en allmänning, som tillhörde ingen, derföre att den tillhörde alla. Wieselgren Sv:s sköna litt. 1: 258 (1833). Man betar vidt och bredt på den konstitutionela allmänningen. Tegnér 3: 381 (1836; om politiskt kannstöperi i sällskapslifvet). En svart sidenkappa .. (en allmänning inom Frankska familjen). Bremer Hem. 1: 168 (1839). Inom hednaverldens stora öcken ligger redan mången grönskande inhägnad, vunnen från den vilda allmänningen. Melin Pred. 3: 45 (1852). (De tekniska områdena) äro ett slags allmänning för den europeiska odlingen. V. Rydberg i Sv. Tidskr. 1873, s. 515.
Ssgr: A: ALLMÄNNINGS-BADSTUGA. (†) allmänt badhus. Ey skola the (som vilja bada under pesttid) wistas vthi almenningz bastuffuuer, vthan hema för sigh sielffue j kaarbadh. B. Olavi 106 b (1578).
(2 a) -BETE310~20. bete på allmänning. Serenius (1734, under common).
-BRO. [fsv. almännings bro, bro på allmän väg] (†) Abrahamsson 426 (1726).
(2) -DELEGARE~0200. Nyttjanderätten var för allmänningsdelegarne fri i afseende på mulbete och skogsfång. Thelaus Skog. 107 (1865).
(2) -DISTRIKT ~02. område, hvars befolkning eger del i en allmänning. Thelaus Skog. 122 (1865).
-FISKE~20. [jfr fsv. almänninga fiskeri] Allmännings-fisken kallas alla de fiskevatten som ligga uppå, eller stöta intill Härads- Sokne- eller By-allmänningar. Rabenius Kam. § 222 (1825, 1832). A. T. Sjöberg i NF 4: 1379 (1881).
-FISKEVATTEN~1020. Nehrman Inl. t. jur. civ. 138 (1729).
-GATA. [fsv. almännings gata] (†) allmän gata. G. I:s reg. 3: 310 (1526).
-GRAF~2. [jfr d. alminding i motsv. bet.] På fattigkyrkogården i namnlös allmänningsgraf. Hedenstierna Durman 5 (1892).
-GÄLD~2. [fsv. almännings giäld, allmän (trol. personlig) skatt] hist. (om medeltida förh.) Strinnholm Hist. 4: 633 (1852). Forssell Hist. 1: 3 (1869). jfr -UTSKYLDER.
(2) -INTRESSENT~102. Rabenius Kam. §§ 208, 222 (1825, 1832). A. T. Sjöberg i NF 4: 1379 (1881).
-JORD~2. [fsv. almännings iorþ, mark, som tillhör eller utgör allmänning, i sht sådan, hvartill nyttjanderätten upplåtits åt enskild person] Abrahamsson 495 (1726). Bråbo härad fick d. 18 Nov. 1413 en räfstetingsdom att återfå sin allmänningsjord. Styffe i VittAH 24: 237 (1860, 1864). Allmänningsjorden i Jerna socken. SD (L) 1897, nr 186 A, s. 1. jfr Loccenius Lex. 10 (1665).
-MARK~2. = ALLMÄNNING 2 a. Rabenius Kam. § 159 (1825, 1832).
-PLATS~2. [jfr t. gemeinplatz, eng. commonplace] (enst.) allmän fras; allmänsats (se d. o.). Allmännings-platserna om menniskornas dårskap. Geijer I. 5: 214 (1819; i not angifvet som af förf. föreslagen öfv. af lat. ”loci communes”).
(2 a) -RANNSAKNING~020. Förordn. 10 Dec. 1793, § 3. Allmänningsransakningar hade till ändamål att utröna allmänningsskogarnes tillstånd. Kinberg i NF (1875).
(2) -RÄTT~2. egande- l. nyttjanderätt till allmänning. Möte af dem som hafva allmänningz rätt. Serenius (1734, under commoning).
(2 a) -SKOG~2. [fsv. almännings skogher] Konnungz almenningxskoger. G. I:s reg. 11: 242 (1537). Brummer 26 (1789). Ifrågavarande socknar hafva .. långt fram i tiden varit föga annat än stora gränse- och allmännings-skogar, å hvilka utmål blifvit tagna. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 69 (1864). Poignant i NF 1: 489 (1875).
(2 a) -STYRELSE~200. Årligen .. ega .. (delegarna i en häradsallmänning) att .. utse en Allmänningsstyrelse, som i alla frågor rörande allmänningen utöfvar delegarnes beslutanderätt. SFS 1866, nr 62, s. 3. Därs. 1894, nr 17, s. 2.
-TORG. [fsv. almännings torgh] (†) Then ther någet hafver sälia, han skall föret in opå almennings torg och ther säliet for penningar. RA 1: 512 (1547). jfr under ALLMÄN I 2 a.
(2 a) -TRAKT~2. Bergv. 1: 463 (1694). Ett utlåtande af landshöfdingen, att han ansåg ifrågavarande allmänningstrakter för umbärliga. Thelaus Skog. 123 (1865).
-UTSKYLDER. (†) Häredzinbyggiere niuthe och beholle sin tvedel af almeningsuttskyller och konungen en tridiung. RA 3: 395 (1594). jfr -GÄLD.
-VATTEN~20. [fsv. almännings vatn] Stadzens fiskiare måge frij och ohindradhe fiskia i allom Cronenes och Rikisins almenningx watnom, kringh om stocholm i saltom siöö och ferskom. G. I:s reg. 6: 239 (1529). Med Allmännings vatten förstås de strömdrag och vatten som stöta intill Kronans Allmänningar. Bonsdorff Kam. 267 (1833).
-VÄG~2.
1) [fsv. almännings vägher] (†) allmän väg. Abrahamsson 422 (1726).
2) (2 a) väg öfver l. till allmänning. —
-ÄNG~2. G. I:s reg. 16: 91 (1544).
-Ö. (†) G. I:s reg. 7: 115 (1530).
-ÖRE~20. [fsv. almännings öre, ett slags allmän skatt] hist. (om medeltida förh.) Botin Utk. 359 (1761). Rabenius Kam. § 304 (1825, 1832). Kinberg i NF (1875). Linde Finansr. 222 (1887).
B (†): ALLMÄNNINGE-GATA = ALLMÄNNINGSGATA. RR 1548, fol. 166.
(2 a) -SYN. Almenninghee szyn och ranszakan. G. I:s reg. 10: 217 (1535).
C (†): ALLMÄNNINGA-VÄG = ALLMÄNNINGSVÄG 1. Thet gamble ordspråkett .. Huilken som bygger widh almenninga wägen, törffuer icke söria för wrongwijse Domare och Mestare. Balck Esop. 1 b (1603); jfr ALLMANNA-, ALLMÄNNE-VÄG.
Spoiler title
Spoiler content