BAKSTAG ba3k~sta2g l. BACKSTAG bak3~, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(ba(a)k- Rayalin Skeppsb. 179, 209 (1730) osv. back- Därs. 179, Deleen (1836, under backstag))
Etymologi
[jfr d. bagstag, t. backstag, eng. backstay, af holl. bakstag, af bak (jfr BACK, adv.1) o. stag (se STAG)]
1) (numera föga br.) sjöt. urspr. benämning på tåg som stöttade maststång rätt akter öfver o. vanl. var fäst vid undervantet på den akterom befintliga masten; sedan (då bakstagen ersattes af barduner) liktydigt med: bardun. Storstångens Bakstag .. (afmätes efter) hela stångens längd och mastens längd från Däcket til Salningen och brukas 2. uppå hvar sijda. Rayalin Skeppsb. 209 (1730). Hufvudtågen, Bakstagen, Bardunerne och andra dylijka Tåg hvilka komma at stå sijdvart. Därs. 206. Bogsprötes (dvs. -sprötets) Backstag eller Bogstag. Röding 1: 227 (1794). Bakstag, vant på ett skepp, barduner. Deleen (1806, under backstay). Bakstag .. (dvs.) Barduner. Naut. ordb. (1840); jfr R. Nissen i NF (1876). jfr BRAM-BAKSTAG. — Anm. När ordet ännu ngn gg förekommer, torde det snarast vara en slafvisk öfv. af eng. backstay, som betyder bardun.
2) [jfr motsv. anv. i eng.] i utvidgad anv. om (parvis anbragta) bakåt riktade stöd för uppstående stolpe o. d. Tvänne bakstag .. (hvilkas) tjenst är, at styrka upståndaren under Kranens svängning. G. Sheldon i VetAH 34: 157 (1773). Östberg Vel. 39 (1894).
Ssgr (till 1, numera föga br.): BAKSTAGS- l. BACKSTAGS-VIND30~2. [jfr holl. bakstagswind] vind som träffar fartyg i sådan riktning, att bakstagen frestas l. spännas; förlig vind. Röding 1: 228 (1794). Bakstagsvind, vind från aktern, eller för-de-vind. Naut. ordb. Tillägg (1840); jfr R. Nissen i NF (1876). —
-VIS~2, adv. [jfr holl. bakstagsgewijs, t. backstagsweise] Röding 1: 228 (1794). Bakstagsvis säges ett föremål vara, i hänseende till dess läge mot fartyget, när det är akter om detta. Naut. ordb. Tillägg (1840); jfr R. Nissen i NF (1876).
