SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1899  
BARDSKÄRARE ba3rd~ʃä2rare, äfv. ~ʃæ2r-, äfv. BÅRDSKÄRARE 3rd~, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
(bardskärare (-skiärare, -skerare) G. I:s reg. 7: 421 (1531), Var. rer. 14 (1538), Lex. Linc. (1640; jämte andra former; se nedan), Willman Jap. 211 (1667), Lundin G. Sthm 195 (1880) m. fl. baardhskærere G. I:s reg. 3: 53 (1526). bardtskärare- (i ssg) Wollimhaus Syll. (1649, under tonstrina; jfr nedan). barskärare Svart G. I 34 (1561), Rääf Ydre 3: 169 (cit. fr. 1625). barskärars (gen.) Fosz 73 (1621). bardskärer Skråordn. 242 (1571). barskärer Därs. bardskäre Därs. barskäre (-skere) FH 4: 326 (1556), Skråordn. 243 (1571). bårdskärare (bord-, -skerare) G. I:s reg. 8: 163 (1532), Forssell Hist. II. 1: 96 (cit. fr. 1571). B. Olavi 185 a (1578), Lex. Linc. (1640, under chirurgus). Ench. (1652, under barberare; angifvet ss. vanligare än bardskärare), Lind (1749), Fryxell Ber. 3: 30 (1828) m. fl. bårdskärere G. I:s reg. 13: 190 (1541). bårdzskärare G. I:s reg. 7: 176 (1530). bårskärare Lex. Linc. (1640, under bardskärare), i ssg RP 6: 114 (1636). borskärere (pl.) G. I:s reg. 13: 326 (1541). båtschärare Växiö rådstur. prot. 1609, s. 203 (i ssg), 1610, s. 220. båskärare Wollimhaus Syll. (1649, under chirurgus; jfr ofvan). båskiäraren (best.) Växiö rådstur. prot. 1634, s. 545. båskæreren (best.) G. I:s reg. 4: 50 (1527). bårdskärer (bord-) Hjelt Med. hist. 1: 215 (cit. fr. 1500-talet), Forssell Hist. II. 1: 116 (cit. fr. 1571); bårdscherer- (i ssg) N. Av. 15 Jan. 1658, s. 3. bårdskere G. I:s reg. 11: 174 (1536); bårdskäre- (i ssg) Skråordn. 242 (1571))
Etymologi
[fsv. bardhskärare, bardskärer, baarskärer, liksom ä. d. bartsker, badsker, lånadt af mnt. bartscherer, motsv. t. bartscherer, af bart, skägg (se BARD, sbst.2), o. scherer af scheren (se SKÄRA, v.1)]
(fordom) = BARBERARE 2. G. I:s reg. 3: 53 (1526). Barskärarener drogo pijlen vthur armläggen. Svart G. I 34 (1561). En godh .. Bårdskärare, han haffuer sina tanckar .. på håårkniffuen och vppå hååren. P. J. Gothus Sät til at bidia G 6 a (1593). Blööta (dvs. blödiga) bårdskärare göra rutna såår. Grubb 51 (1665). Til hvar fänika .. (hörde) en Bårdskärare. J. Röding i VittAH 1: 243 (1755). Fryxell Ber. 4: 119 (1830). Redan under medeltiden uppkommo dessa tecken, som för de olika yrkena sedan blifvit traditionela, .. bardskärarens bäcken .. med många flera. E. G. Folcker i Meddel. fr. sv. slöjdfören. 1895, s. 49. jfr Lundin G. Sthm 195, 198 (1880). — i bild. (Kristus visar här) hwadh för en hielprikan läkiare och Bardskärare wij j honom finna skole, emoot all kroppens och siälenes sår och siukdom. P. Erici 2: 293 a (1582).
Ssgr: A: BARDSKÄRAR- l. BARDSKÄRARE- l. BÅRDSKÄRAR(E)-BOD. (†) fältskärsstuga, rakstuga. Wollimhaus Syll. (1649, under tonstrina).
-HAND. (bardskäre Skråordn.) (†) Någre såre eller siuke, som äre komne vnder Bardskäre hand (dvs. under behandling af fältskär). Skråordn. 243 (1571). N. Av. 15 Jan. 1658, s. 3.
-INSTRUMENT. (†) fältskärsinstrument. Lex. Linc. (1640).
-KLÄDE. (†) rakhandduk. Dict. Hamb. (1700).
-KONST. (†) Lex. Linc. (1640, under chirurgia).
-LÖN. (†) fältskärsarfvode. G. I:s reg. 9: 128 (1534). Lagförsl. 180 (c. 1609). Bergsbr. C 3 a (1649).
-REDSKAP. (†) fältskärsinstrument. Lex. Linc. (1640, under chirurgicus).
-SKRÅ300~ l. 3000~2. (fordom) Johan den tredje sökte ordna bardskärareskrået. Lundin G. Sthm 198 (1880).
-SPADE. (†) ett slags större, bred, tveeggad knif utan spets? Lex. Linc. (1640, under spathula).
-TÅNG. (†) Lex. Linc. (1640, under forfex).
-ÄMBETE~020. (bardskäre, bårdskäre- Skråordn. 241, 242 (1571))
1) (fordom) = -SKRÅ. Bardskäre Ämbetet (skall) altijdh hafue en Ålderman. Skråordn. 241 (1571). Lundin G. Sthm 198 (1880). E. W. Dahlgren i Stockholm 1: 362 (1897).
2) (†) fältskärsyrke. Wåre trogne Vndersåter, som bo i Stockholm. och Bardskäre embetet bruke (dvs. utöfva). Skråordn. 241 (1571). Växiö rådstur. prot. 1610, s. 218.
B: BARDSKÄRE- l. BÅRDSKÄRE-HAND, -ÄMBETE, se A.
Spoiler title
Spoiler content