BARRIÄR bar1iä4r, äfv. -æ4r, stundom barjä4r l. -æ4r, r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. barriere, holl. barrière, t. barriere, eng. barrier, af fr. barrière, afl. af barre (se BARR, sbst.2)]
om (långsträckta) föremål som spärra l. hindra l. begränsa ngt.
2) om starkt räcke vid väg- l. brokant o. d. Åkdonet skulle hafva störtat utför branten, om ej barriären vid vägkanten hindrat det. Vasabrons barriär. Barrieren för terrassen (i Kungsparken i Malmö). SDS 1900, nr 197, s. 2. Den nya barrieren af cement är öfverst klädd med vackra granitplattor. Därs. — jfr SMIDES-BARRIÄR m. fl.
3) bildl.: förmur, skydd. Denna bergskedja bildar en barriär mot fientliga angrepp. — jfr IS-BARRIÄR.
4) skrank, räcke, bröstvärn, bröstning; i sht om skrank l. räcke som omgifver cirkusarena l. skiljer teatersalong från orkester l. begränsar teaterloge o. d. Cirkushästen gick med framfötterna på barriären. Affischen låg på barjären (i operalogen). Agrell I Sthm 52 (1892). — (knappast br.) Härhålderne kommo in (till ridderskapet o. adeln) ock stannade vid barrieren. 2 RARP 4: 13 (1726).
Ssgr: (jfr 2) BARRIÄR-HOPP103~, stundom 03~2. hopp öfver barriär; särsk. vid simöfning: hopp öfver barriär på hufvudet i vattnet. Tidn. f. idr. 1896, s. 391. —
(jfr 5) -REF~2, n. korallref som på ngt afstånd löper parallellt med kusten. (Vid) Dam- eller barrier-ref .. (är) den öppna vattenrännan mellan fastlandet eller ön och refvet .. ofta flere hundra fot djup och stundom flere mil bred. Holmström Geol. 25 (1877). Nathorst Jord. hist. 490 (1891).
