publicerad: 1967
SERAFIM se1rafi4m l. ser1-, äv. 400 (rimmande med lim, rim m. fl. Manderström Rimlex. 140 (1779)), i bet. 1—3 m.||ig., i bet. 4 r. l. m.; best. -en1040; pl. -er1040 (VDAkt. 1781, nr 442, Schück AllmLittH 3: 379 (1921)) ((†) -s För hundra år sen 206 (1810), Edholm C15T 289 (1872); = (i bet. 3), För hundra år sen 208, 245 (1810)); förr äv. (i bet. 1 o. 3) SERAFIN, m.||ig.; pl. -er (HSH 3: 142 (1693), HH XXXII. 2: 24 (1783)).
Ordformer
(förr äv. seraph-. -im c. 1675 (: Seraphim Orden), 1785—1928. -imer- i ssgr 1751 (: Seraphimer-teknet) osv. -in 1693 (: Seraphiner, pl.)— 1837. -ini- i ssg c. 1675 (: den Cherubini och Seraphini Orden))
Etymologi
[jfr ä. t. o. eng. seraphim, seraphin, fr. séraphin; av hebr. śěrāfīm, pl. (se SERAF); formerna serafimer- o. serafiner- ss. förled i ssgr ha tidigast använts i ord som beteckna l. ha samband med SERAFIMER-ORDEN efter mönster av sådana ord som BENEDIKTINER-ORDEN, JOHANNITER-ORDEN o. MALTESER-RIDDARE (jfr amaranter- vid sidan av amarant-); formen serafini- ss. förled i ssg av nylat. seraphini, gen. sg. av seraphinus, till senlat. seraphin (se SERAF)]
1) = SERAF 1; numera föga br. utom ss. förled i ssgr betecknande serafimerorden l. ngt som har samband med denna orden. HSH 3: 142 (1693). HusgKamRSthm 1751 B, s. 749 (i pl., om broderade bilder). Ljusa Seraphimer kröna / Dig (dvs. den döde) på evighetens strand. Nicander 1: 471 (1825). Majken. Visst är jag människa, han lille Potifar. Vore jag en serafim eller elohim (dvs. gud), då ginge jag inte här och sopa Rosensteins golv. Bergman Patr. 52 (1928).
2) (†) i uttr. kerubim och serafim, om älskligt änglaliknande barn; jfr KERUB 2, SERAF 2. Lille Gunnar — Gud välsigne dig, du lille kerubim och serafim — växer också, ser jag. Rydberg Vap. 41 (1891).
3) (†) om riddare l. ledamot av serafimerorden; jfr SERAF 3. Nordenflycht (SVS) 2: 39 (1750). (Efter riksdagens öppnande var) middag hos Kungen för Seraphims, Talmän m. fl. Edholm C15T 289 (1872). jfr: Jag ska intet nu mera kalla dina kor för kor utan för Seraphimer. .. Seraphimen X och Seraphimen Y och Z ska ha 2 L℔ hö. CAEhrensvärd Brev 1: 217 (1791).
4) (†) elliptiskt för SERAFIM-ORDEN. Seraphimens band. CGLeopold (1795) i 2Saml. 12: 130. Carl Johan .. fäste äfven Seraphimens tecken på .. (ärkebiskop Lindbloms) bröst. Hedborn 2: 191 (1819).
Ssgr [möjl. har förleden i vissa till A (o. C—E, H) hörande ssgr urspr. uppfattats ss. pl., varvid dessa vore att hänföra till seraf] (i allm. till 1): A (numera föga br.): SERAFIM-BAND, -KEDJA, -ORDEN, se B.
B: SERAFIMER-BAND. (-im- 1796. -imer- 1790 osv. -iner- 1751) brett, ljusblått, vattrat band (se band, sbst.1 30) vari serafimerstjärna bäres, då icke serafimerkedja (se d. o. 2) användes; äv. i utvidgad anv., om (den värdighet som åtföljer innehav av) serafimerorden (se d. o. 2); äv. mer l. mindre bildl. HusgKamRSthm 1751 B, s. 681. Östersjön med stolthet lindar / Sitt serafimerband omkring dess (dvs. Ölands) kust. Nybom SDikt. 2: 153 (1869, 1880). Hellberg Samtida 7: 212 (1872; om serafimerorden). —
-BEGRAVNING. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (förr under praktfulla former firad) begravning av riddare l. ledamot av serafimerorden. JGOxenstierna Dagb. 75 (1769). —
-DRÄKT. (-imer- 1779 osv. -iner- 1764) (förr) om praktfull dräkt som vid högtidliga tillfällen bars av serafimerriddare. Stora, lilla serafimerdräkten, om serafimerdräkt som utmärktes av större resp. mindre ståt. SvMerc. 1764, s. 933. —
-HUVUD. (-imer- 1826. -ims- 1748—1845. -ins- 1748) (†) serafhuvud (se d. o. 1). PH 4: 2623 (1748). Almqvist Smar. 381 (1845). —
-KAPITEL. (-imer- 1756 osv. -iner- 1751) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) serafimerordenskapitel. (A. J. v. Höpken o. G. v. Seth) woro i Seraphiner Capitlet till Directeurer öfwer Lazarettet utnämnde. (Areen o.) Lewenhaupt 1—2: 364 (cit. fr. 1751). —
-KEDJA. (-im- 1749. -imer- 1773 osv. -ims- 1837. -in- 1773)
1) om en av äldre historiska författare antagen kedja som tänktes utgöra insigniet för en medeltida serafimerorden (se d. o. 1) o. som utgjort förebilden för den nuvarande serafimerkedjan (se 2). Lagerbring Skr. 110 (1749).
2) kedja som utgör ett av serafimerordens insignier o. vari bl. a. elva serafhuvuden ingå; äv. dels i utvidgad anv., om (den värdighet som åtföljer innehav av) serafimerorden (se d. o. 2), dels mer l. mindre bildl. 1VittAH 2: 129 (1773, 1776; om serafimerorden). Wallin Rel. 4: 502 (1837; bildl.). —
-KLOCKA. om klockan i Riddarholmskyrkan, vari ringes, då riddare l. ledamot av serafimerorden begraves; vanl. i sg. best. Wieselgren Samt. 40 (1870, 1880). —
-KRASCHAN. kraschan (se d. o. 1) som utgör ett av serafimerordens insignier o. bl. a. bär en bild av fyra serafhuvuden, vartdera omramat av sex vingar; äv. i utvidgad anv., om (den värdighet som åtföljer innehav av) serafimerorden (se d. o. 2); särsk. bildl. Crusenstolpe Mor. 2: 343 (1840). Reuterdahl Mem. 345 (1860; om serafimerorden). Hedenstierna Bondeh. 87 (1885; om kraschanliknande fläck i kos panna). —
-LASARETT. i sg. best., om lasarett på Kungsholmen i Stockholm som öppnades 1752 o. till 1888 hade två serafimerriddare ss. styresmän. CivInstr. 218 (1799). —
-MEDALJ. av Fredrik I 1748 instiftad medalj (se d. o. 2 b) som på frånsidan bär bilden av serafimerordens kedja o. utdelas till personer som gjort stora insatser i fråga om sjuk- o. fattigvård. SKL 3: 501 (1850). —
-ORDEN. (-im- c. 1675—1886. -imer- 1776 osv. -ims- 1842—1945 (om förh. 1790). -in- 1693—1773. -ine- 1747. -iner- 1748—1871. -ini- c. 1675) [jfr nylat. ordo equitum seraphicorum]
1) om en av äldre historiska författare antagen medeltida orden (se d. o. 4) vars i källor från 1600-talet återgivna ordenskedja o. övriga insignier utgjort förebilderna för den nuvarande serafimerordens (se 2); förr äv. i uttr. kerubim- och serafimorden. HSH 3: 157 (c. 1675: Cherubin och Seraphim Orden). Löfström SvRiddO 104 (1948).
2) av Fredrik I 1748 instiftad orden (se d. o. 4) i vars ordenskedja bl. a. elva serafhuvuden ingå (o. som ansågs vara ett återupplivande av den under 1 omnämnda orden); äv. (motsv. orden 5) om dekoration l. värdighet som tillkommer riddare l. ledamot av denna orden. PH 4: 2620 (1748). TjReglArm. 1889, s. 32 (om dekoration l. värdighet). (Areen o.) Lewenhaupt 1—2: 41 (1942).
Ssgr (till -orden 2): serafimerordens-gille. (förr) av Gustav III år 1787 instiftat gille l. kollegium inom serafimerorden, vilket intill 1876 utövade överinseendet över rikets barna- o. sjukvård; jfr serafimer-gille. SthmStCal. 1789, s. 64.
-kapitel. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om serafimerordens (numera med övriga kungliga riddarordnar gemensamma) kapitel (se kapitel, sbst.1 3 a, b); jfr ordens-kapitel 2 o. serafimer-kapitel. Ceremonial wid Kongl. Seraphiner-Ordens Capitlens hållande uti Riddare-Salen. (1765; titel på broschyr). Tibell SeraphH Förord 2 (1826).
-medaljong. om oval guldmedaljong (på vilken serafimerkorset är fästat) som bäres av rikshärolden. (Areen o.) Lewenhaupt 1—2: 107 (1942).
-sal. sal på Stockholms slott, där serafimerordens kapitel hållas. (Areen o.) Lewenhaupt 1—2: 56 (1942).
-PERUK. (-imer- 1771 osv. -ims- 1769) på 1700-talet brukad peruk (se d. o. 1) som utmärktes av i nacken löst nedhängande lockar av olika längd o. bars av serafimerriddare o. rådsherrar. DA 1771, nr 229, s. 4. jfr (†, om ängels hår): Nu är i bränvinsångst hans (dvs. den avlidnes) anda mer eij siuk: / Nu står han med basun och seraphims-peruque. Bellman (BellmS) 4: 25 (1769). —
-RIDDARE. (-imer- 1773 osv. -ims- 1771. -in- 1751. -iner- 1748—1783. -ins- 1751) om man av världsligt stånd, som erhållit serafimerorden (se d. o. 2); jfr riddare 3. PH 4: 2632 (1748). —
-RIDDERLIG. [avledn. av -riddare] (numera bl. tillf.) som anstår en serafimerriddare. Crusenstolpe Mor. 6: 512 (1844; om ståt). —
-RINGNING. ringning med serafimerklockan i Riddarholmskyrkan på riddares l. ledamots av serafimerorden begravningsdag. Fornv. 1946, s. 353 (1818: Seraphimer-ringningen; rättat efter hskr.). —
-SKÖLD. (vapen)sköld med riddares l. ledamots av serafimerorden heraldiska vapen, vilken efter vederbörandes död upphänges i Riddarholmskyrkan. Wirsén LifvVår 10 (1888). —
-STJÄRNA. serafimerordens kors- l. stjärnformiga insignium, som bl. a. är prytt med fyra serafhuvuden, vartdera omramat av sex vingar; äv. om serafimerkraschan; jfr -ordens-stjärna. Porthan BrCalonius 330 (1796). Crusenstolpe Mor. 6: 53 (1844). —
-TECKEN. (-imer- 1751 osv. -iner- 1748) (numera bl. mera tillf.) om serafimerstjärna ss. tecken på ngns värdighet ss. riddare l. ledamot av serafimerorden. PH 4: 2624 (1748). —
-VAPEN. (personligt) heraldiskt vapen l. vapensköld l. sköldemärke som utgör riddares l. ledamots av serafimerorden heraldiska igenkänningstecken. SvUppslB 20: 836 (1934). —
-VIS. (†) i uttr. på serafimervis, på ett vis som tillämpas i fråga om l. anstår en riddare l. ledamot av serafimerorden. Crusenstolpe CJ 1: 341 (1845). —
C (numera bl. tillf.): SERAFIMS-HUVUD, -KEDJA, -ORDEN, -PERUK, -RIDDARE, se B. —
(3) -VEDERLIKE. (†) om (ledamot av serafimerorden ss.) serafimerriddares vederlike. Brinkman (o. Adlersparre) Brevväxl. 27 (1829).
D (†): SERAFIN-KEDJA, -ORDEN, -RIDDARE, se B.
E (†): SERAFINE-ORDEN, se B.
F (†): SERAFINER-BAND, -DRÄKT, -KAPITEL, -KORS, -ORDEN, -RIDDARE, -TECKEN, se B. —
G (†): SERAFINI-ORDEN, se B.
H (†): SERAFINS-HUVUD, -RIDDARE, se B. —
Spoiler title
Spoiler content