publicerad: 1902
BEHAGA beha4ga, i Sveal. äfv. 032 (beha´ga Weste; behàga Almqvist), v. -ade ((†) pr. -er Messenius Sign. 7 (1612; i rim), L. J. Bodælius hos Arvidi A 5 b (1651; i rim), U. Hiärne Vitt. 74 (c. 1665; i rim); ipf. behagde G. I:s reg. 12: 236 (1539)). vbalsbst. -AN (†, Gyldenhielm Ps. 324 (c. 1605)), -ANDE (föga br., Lex. Linc. (1640, under comprobatio), Kindblad (1867)); jfr BEHAG.
1) [jfr fsv. hwariom manne thz behaga samt motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.; jfr äfv. t. gefallen] (i sht i skriftspr.) väcka angenäma känslor hos, göra ett gynnsamt l. behagligt intryck på, vara (väl)behaglig(t) för, blifva l. vara omtyckt af, slå an på, tilltala, falla i smaken; ofta: vara l. göra (ngn) till behag l. till lags l. till viljes l. till nöjes; vara sådan(t) l. handla så, att (ngn) är till freds l. nöjd, täckas (ngn), vinna gillande l. bifall af; jfr BEHAG I 1; i ä. tid med objektet i dat. Mat. 14: 6 (NT 1526). Then ther ogifft är han aktar thet herranom till hörer, huru han skall teckias herranom, men then som giffter sigh han aktar huadh werldenne tilhörer, ath han skal behagha hustrune. 1 Kor. 7: 33 (Därs.). Tu (Gud) haffuer icke lust til offer .., och brenneoffer behagha tigh intet. The offer som Gudhi behagha, äro en bedröffuat ande. Psalt. 51: 18, 19 (Bib. 1541). Ther war ingen then skapnat som oss kunde behagha. Jes. 53: 2 (Därs.). Spegel Öp. par. 67 (1705). Hon vil behaga Manfolk. Dalin Arg. 2: 111 (1734, 1754). Vil du behaga allom, så lät alla behaga dig. Borg Luth. 1: 131 (1753); jfr e. Det som behagar den ena, misshagar en annan. Kexél 2: 91 (c. 1780). Sällan öfverväger afsmaken för arbete hos barn hågen och behofvet att behaga sina föräldrar. Rosenstein 3: 21 (1796). Det väsen behagade icke Björn. Tegnér 1: 24 (1825); jfr a. ”Sverige — säger (Alfieri) .. — behagade mig, liksom dess inbyggare .., ganska mycket. Geijer II. 1: 33 (1825). En vacker utsigt behagar ögat. Dalin (1850). Varen lydige edra lekamlige herrar .., icke med ögontjenst, såsom viljande behaga menniskor, utan .. i Herrens fruktan. Kol. 3: 22 (öfv. 1883). Kringdrifva höstetid behagar mig nu icke så mycket som förr. Rydberg Vap. 20 (1891). — särsk.
a) i nekande uttr., eufemistiskt för att beteckna, att ngt l. ngn gör ett ofördelaktigt intryck l. att ngt förefaller ngn betänkligt l. misstänkt; jfr: (icke) TYCKA OM. Detta ansigte behagar mig icke. Schulthess (1885).
b) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d. o. t.] (numera i sht i kyrklig l. arkaiserande stil) med adverbial till sättet, särsk. i förb. väl behaga (jfr e α, f), göra ett fördelaktigt intryck på, behaga, illa behaga, göra ett ogynnsamt intryck på, misshaga. G. I:s reg. 2: 146 (1525). Thetta ordet behaghadhe Abraham ganska illa. 1 Mos. 21: 11 (Bib. 1541). Jerusalems spijsoffer skal wel behagha Herranom. Mal. 3: 4 (Därs.; öfv. 1898: behaga Herren väl). Thet behagade mig .. intet illa, att mitt smide .. höltz wara dugligit. Verelius Herv. Tillegn. (1672). Huru skulle det behaga dig? Lindfors (1815). — jfr VÄLBEHAGA.
c) [jfr motsv. anv. i d. o. holl., äfvensom t. gefallen] abs.: göra ett behagligt intryck; i sht om person, särsk. om kvinna: intaga, blifva omtyckt, vinna l. ega människors tycke l. gunst. Hoo bedragher, han behagher. Messenius Sign. 7 (1612). Barndomen behagar, igenom yppenhjertighet och glättughet. Tessin Bref 1: 288 (1753). Dalin Arg. 1: 17 (1754). Belefvenheten .. söker at behaga. Kellgren 3: 248 (c. 1790). Auktorer äro såsom fruntimmer: de upphöra ej att vilja behaga, förrän sedan man länge upphört att berömma dem. Leopold 3: 422 (1792, 1816). Hon vill gerna behaga. Dalin (1850). Konsten att behaga. Dens. — särsk.
α) (mindre br.) kännas behaglig; med sakligt subj. Värmen är sådan, att svalkan i springbrunnens grannskap behagar. Rydberg Ath. 129 (1859, 1866).
β) (numera föga br.) vinna bifall, falla i smaken; med sakligt subj. I början behagade hvarken hennes (dvs. madame du Buzes) drägt, hennes åtbörder eller hennes röst. Rosenstein 3: 449 (1791). Vid valet af bilder bör först märkas, att de, som hämtas af naturen, .. mera behaga än de, som hämtas af konsten. Ödmann Anv. t. pred. 57 (1807, 1812).
d) (†) i pass. med personsubj.: tilltalas, tillfredsställas, intagas (af). Det sköna kännes, och vi hafva rätt att behagas deraf såsom skönt, så länge andre instämma i vår känsla och dela vårt nöje. Enberg i SAH 7: 292 (1815). (Bellmans) sångmö behagades aldrig rätt .. af något enslings-lif. Atterbom Siare VI. 1: 46 (1852). — särsk. i p. pf. närmande sig adjektiv anv.: som finner behag (i), förtjust (i), nöjd l. belåten (med). Han var intet behagad dermed, He was not pleased with it. Serenius (1741; sannol. anglicism). Du ser ej sömnens Gud / På bordet läna (dvs. mot bordet luta) sig behagad i dit ljud. G. F. Gyllenborg Skald. 24 (1798) [p. pf. trol. efter fr. charmé (de), konstruktionen efter KÄR (i) o. d.].
e) [jfr motsv. anv. i ä. holl. o. t. samt t. sich etwas gefallen lassen] i förb. låta sig (ngt l. ngn) behaga.
α) (numera bl. i arkaiserande l. skämts. stil) finna välbehag i, väl upptaga, gärna l. med nöje se l. emottaga l. hålla till godo med; ofta med tillagdt väl (jfr b). Mijn röst lät tich (Gud) behagha. Ps. 1536, s. 28; jfr Ps. 1819, 182: 1. H. M:t ville then (dvs. vår välmening) så nådigtt optage och sigh behaga lathe. Oxenst. brefv. 5: 8 (1612). Herrarne af .. (prinsens) suite hade låtit sig väl behaga min fars .. gästfrihet. Böttiger 6: 11 (c. 1875). Topelius Planet. 3: 206 (1889). jfr: Herre .. lät hans henders gerningar behagha tigh. 5 Mos. 33: 11 (Bib. 1541). jfr äfv.: Låta behaga sig (dvs. trifvas) någorstädes, hos någon. Lindfors (1815); jfr f β.
β) (numera mindre br.) finna sig i l. hålla till godo med l. nöja sig med (ngt mindre behagligt l. förmånligt). Hwilket och så skedde, oanseedt at thet intet synnerligen behagade någhra .. rijka Köpmän, thet the doch måste sigh behaga låta. Petreius Beskr. 1: 12 (1614); jfr a. Min Fader (måste) låta sig behaga, at för mig ställa til sakens vtgång 1000. Dal. caution. Humbla 21 (1740). (Ane den gamle) måste .. låta behaga sig tjugofem års landsflykt. Ekelund Fäd. 1: 18 (1833).
γ) (†) samtycka till, gå in på (jfr 2). Här lenger at bliffua, lät tigh icke behagha. Tob. com. F 4 b (1550). Den 6 åhrs termin (för betalningen af Älfsborgs lösen) .. lothe de (dvs. de danska fredsunderhandlarna) sig och behaga. A. Oxenstierna Skr. 1: 82 (1613); jfr β. Låte sig derföör, Aeneas, behaga under min tak nu omsider en trygg hwila taga. A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 113 (c. 1669).
f) opers. (jfr 2).
α) [hebraism, som gm gr. l. lat. inkommit i sv.] (†) i uttr. i (dig osv.) behagar mig (väl) o. d., jag finner behag i. Tw äst min elskelighe son, vthi tigh behaghar migh. Luk. 3: 22 (NT 1526; gr. ἐν σοὶ εὐδόκησα, Vulgata: in te complacuit mihi). Mark. 1: 11 (Bib. 1541). Sij .. min vthkoradhe, j hwilkom mijn siäl wel behaghar. Jes. 42: 1 (Därs.; öfv. 1898: till hvilken min själ har behag). Phrygius Him. lif. 25 (1615).
β) (numera knappast br.) i uttr. här behagar mig (väl) o. d., här finner jag mig väl l. trifs jag. Kære systher giff oss tiilkenne hurw tiigh behager j then landtzende. G. I:s reg. 2: 248 (1525); jfr b. Här wil iagh boo, Ty här behaghar migh wel. Psalt. 132: 14 (Bib. 1541); jfr b. Det behagar mig här. Lindfors (1815).
2) [jfr motsv. anv. i d. o. holl. samt t. gefallen, fr. plaire] (numera i sht i högre stil) synas (ngn) godt; särsk. i förb. (det) behagar ngn, (det) är ngn kärt l. är ngns vilja, ngn finner för godt l. har lust till l. önskar l. vill l. är hågad; jfr BEHAG I 5; i sht i vissa bisatser, ss. villkors-, tids- o. jämförelsesatser samt relativsatser af allmänt innehåll (jfr 4 c α), o. i fråga. Han må .. behålla vart gæld olsby, så længe honum sielff behager ther atth bliffua. G. I:s reg. 4: 176 (1527). Behaghar thet idher, så bärer hijt så mykit som iagh geller. Sak. 11: 12 (Bib. 1541; öfv. 1898: om I så finnen för godt). Commissarierne hafwa .. inskrifwit hwars nampn dem hafwer behagat. RARP V. 2: 295 (1655). Hwar skref som honom behagade. Swedberg Schibb. 25 (1716). Som Ehr behagar. Serenius (1741); jfr 4 c α slutet. Där äro de i trygghet, tills det behagar kung Gösta att blanda sig i saken. Rydberg Vap. 35 (1891). — särsk.
a) med afs. på Gud: täckas (jfr 4 a α). Såsom thett icke hafwer behaget then Aldrahögste .. att beskära thesse Rijker och Land roligheett och stillheet. RARP 1: 34 (1627). Thet behagade Gudi hemsöka oss. Lind (1749). Handb. 1811, s. 131. Ske det, när dig helst behagar. Ps. 1819, 204: 5. Rydberg Ath. 380 (1859, 1866).
b) (numera mindre br.) i höflig anmodan (jfr 4 a γ). Ridderskapet skulle straxt resolvera der opå, allenast dem (dvs. prästernas o. borgarnas utskickade) behagade een lithen stund fördröija i Cammarn. RARP V. 1: 231 (1654).
c) (†) i fråga som innebär ett artigt l. höfligt erbjudande; med konkret sbst. ss. subj.: önska, vilja ha(fva) (jfr 4 c β, 5 b). Behagar hund et stycke steek(?) .. Behagar hund Spasser' på gålfvet(?) S. Columbus Vitt. 247 (c. 1678); jfr anm. Behagar Er Raisonnement-Snus, Monsieur ..? Jag tackar. Dalin Arg. 2: 68 (1734, 1754). Behagar eder en skifva skincka. Mont-Louis 152 (1739). Behagar Ehr dricka? Will you please to drink? Serenius (1741); jfr Widegren (1788). — Anm. Cit. fr. Columbus kan äfv. föras till 4.
d) [jfr fr. plaît-il?] med elliptiskt utelämnadt obj.
α) [jfr d. hvad behager? t. was beliebt? jfr äfv. holl. wat b(e)liefje i samma anv.] (†) i uttr. hvad behagar? = 5 b slutet; jfr HVABA. Hvad behagar? Quid placet? .. (l.) quæ dicis? Sahlstedt (1773). Men hör Ers Nåd .. (Svar:) Hvad behagar? Schröderheim Fjäsken 18 (1791). — Anm. Detta uttr. (som snart undanträngdes af hvad behagas?) kan möjl. äfv. utgå från hvad behagar ni? (se 4 c β).
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (†) finna (ngn l. ngt) angenäm(t) l. behaglig(t), finna (väl-) behag i, hafva sin lust i, tycka om, vara belåten l. till freds med. (Om) så är, att .. kong:e Ma:t opå ingen af thesse orter behagede personerne. RA 2: 117 (1565); jfr 1. Här hafwa warit .. månge hungrige magar ibland, som intet hafwa behagat detta Rådet (att icke äta före aftonen). Rudbeckius Kon. reg. 246 (1616). Sidst frijade en Finne, / Til honom slogh Jungfrun sitt sinne, / Och honom synnerligh wäl behagar, / Och til sin käre Man tager. Bedlegr. 4 (1647). Jag har besidt'et (dvs. besett det, näml. huset) men inte behagat'et. Columbus Ordesk. 18 (1678). Wee then som .. eij synden från sigh drifwer, / Vtan then behagar wäl. Ps. 1695, 270: 5. Grå Gubbe tycker sigh widh Tabacs pipan säll, / Ja, Gummor börja ock behaga thet rätt wäl. Spegel Op. par. 28 (1705). Hvete vil hafva mäckta godt Bruk och skiötzel, älskar god Åker, .. behagar intet Vatn eller Skugge. Salander Gårdsf. 85 (1727). Han ej behagar, / Om något sker mot Gud och emot våra lagar. J. G. Hallman Vitt. 32 (c. 1756). Han har mera förstånd, än man kanske behagar. Thorild 4: 7 (1792). — i p. pf. ss. adj. (jfr 4 c δ): behaglig, kär, välkommen, till lags. Haffuer gudh budhit allom menniskiom, att the skola arbetha, kan man well tenkia, att honom ickie är behaghat, att man vthi sin wnghdom skall vänias widh lättio. L. Petri Oec. 49 (1559). Behagad, adj. Grate acceptus. Schultze Ordb. 1704 (c. 1755). jfr OBEHAGAD.
Anm. På sammanblandning af 1 o. 3 beror sannol. konstr. i följ. cit. Jungfrun (säger:) .. Eder behagar migh intet til Man. Bedlegr. 6 (1647).
4) [jfr motsv. anv. i d. samt holl. believen, t. belieben] finna för godt, hafva lust till, önska, vilja, tycka (jfr 2); i det ä. språket ej alltid möjligt att skilja från 2. — särsk.
a) med inf., vanl. utan att; i höflighetsuttryck ofta: vilja, värdigas, vara så god, (vilja) hafva den godheten. (Om) Agenten behagar att komma hijt .. då kan han .. här (erhålla audiens). RP 4: 49 (1634). Wåre gamle hafwa intet behagat så skrifwa. Swedberg Schibb. 21 (1716). Ni behagar så säja. Weste (1807). Om ni behagar tillåta. Lindfors (1815). Ni behagar skämta. Dens.; jfr δ. En anteckningsbok, der hvarje resande egde att .. anteckna de penningegåfvor, han .. behagat lemna munkarne. G. E. Beskow Resem. 81 (1861, 1881). De Geer Minnen 2: 19 (1892). Såsom kammarens ledamöter behaga erinra sig, hade ... PT 1902, nr 96 A, s. 2. — särsk.
α) om Gud: täckas (jfr 2 a). RF 1660 Ingress. Min tijd och stund är när Gudh wil, / Och han behagar säija til. Ps. 1695, 384: 2. Den ställning, hvaruti Försynen behagat sätta oss. Boëthius Nat. sed. 25 (1782). Att den Högste behagat, efter sitt allvisa råd, hädankalla N. N. Handb. 1811, s. 22; jfr Handb. 1894, s. 20.
β) (i sht i officiell stil) om öfverhet, högt stående person l. myndighet o. d. Der E. Excellens någhot behagar nådigst til att befalla, giör iagh effter yttersta förmogan. Rudbeck Bref 1: 21 (1663). Then gunst och välvillja Riksens Högl. Ständer tå behagade låta mig förspörja. Brenner Pin. hist. Tillegn. (1727). Konung Adolf Fredrik behagade för .. (Sotberg) låta utfärda Lagmans fullmakt. Rosenstein 1: 44 (1783). H. K. H. prins Oscar Fredrik behagade 1861 förära akademien Gustaf III:s byst. Ljunggren SAHist. 2: 357 (1886).
γ) i (höflig l. förbindlig l. aktningsfull) anmodan l. uppmaning (jfr 2 b), i ipf. konj. l. (mera sällan) i pr. ind., det senare numera bl. i satser med frågande form l. (ngn gg) i tillsägelse som icke har särskild prägel af höflighet (jfr δ). Församlingen behagade påminna sig den till i dag utlysta kollekten. Man behagade hänvända sig till annonsexpeditionen. Behagar Herr A. (inte) stiga in? Behaga herrarna åtskiljas? (yttradt af ordföranden vid afslutandet af en sammankomst). E(de)rs HögEhrewyrd(ighe)t behagade helsa .. dygdesamme K(ära) Modren. Växiö domk. akt. 1683, nr 232 (i handl. fr. 1663). Skulle .. någon .. åstunda derom närmare blifva underrättad, så behagar den samma sig på Kongl: Modell-kammaren anmäla. J. Norberg Inventar. Föret. 5 (1779). Välkommen! Behagar Ni sätta Er? Björn Förf. yngl. 31 (1792). Dalin (1850). Den läsande behagade läsa högt. Wulff Sv. rim 25 (1898).
δ) i mer l. mindre ironisk l. parodisk anv. Han blef kallad till sammanträdet, men behagade icke infinna sig. I sanning Monsieur Landcron, .. han behagar intet öfverväga, at på hans sida här vtinnan ett öfver ilande föregångit är. Humbla 91 (1740). Et och annat, hvartil de (dvs. fruntimren) .. behagat narra hela verlden. Dalin Arg. 1: 18 (1754). Min vagn var ändå förnuftig, som behagade hålla tils jag hant fram. Björn Carolina 57 (1794). Hvad tycks väl? han behagar neka; han behagar sätta sig på sina höga hästar. Dalin (1850). Hålla till godo med hvarje skymf, som de behaga tillfoga oss. Cederschiöld Sverre 138 (1901).
b) (†) med objektssats. Om icke Ridderskapet ock Adelen behaga, at man må giöra .. en underdånig intercession för Hans Excellence. 2 RARP I. 1: 83 (1719). jfr: Der noghot vore som E. H. Excellens behagade mig til att göra. Rudbeck Bref 1: 6 (1662).
c) abs. l. med (pron. l. sbst. ss.) obj. (jfr 5).
α) i vissa bisatser (se 2), hvarvid ofta en inf. kan anses underförstådd. Jag står till hans tjänst, när han behagar. Han gör hvad han behagar, ingenting annat än han själf behagar. Kom tillbaka i morgon, om ni behagar! Kiöping 101 (1667). Det som skrifvit är, kan man .. läsa så långsamt, som man behagar. Hof Skrifs. 67 (1753). Man välje hvilket exempel man behagar. Leopold 5: 27 (1801). Du, o Gud! om du behagar, / Ändra kan naturens bud. Ps. 1819, 8: 3. Axel Hvide går och jagar / hvar och när han sjelf behagar. Tegnér 1: 210 (c. 1825). jfr: Om H. K. M:t thett så nådigt behagar. Oxenst. brefv. 5: 74 (1614); jfr 2. — särsk. [jfr t. wie Sie belieben, eng. as you please] i uttr. som ni behagar för att uttrycka beredvillighet att efterkomma ngns önskan l. ett (höfligt) instämmande. Eurén Cora 3 (1794). Hagberg Shaksp. 6: 285 (1849; titel).
β) [jfr d. behager de rød eller hvid vin? holl. belieft ge geen pijp?] i fråga, särsk. vid artigt l. höfligt erbjudande af ngt l. vid förfrågan om man önskar köpa ngt o. d.: önska, vilja ha(fva) (jfr 2 c); jfr BEFALLA, v.1 5 c ζ. Behaga Herrarna Renätter, Pomerantser och sköna friska Citroner? Stagnell Bar. Sjelfklok 41 (1753). Hvad behagar frun? Widegren (1788). Han skulle fråga henne hvad (opera-)stycke hon behagade. Lidner Sen. skr. 71 (c. 1790). Behagar ni rhenskt eller mosel? Dalin (1850). Behagar inte kamrern lite mera stek? Hedenstierna Fru W. 20 (1890). Behagar bror en kikare? Rydberg Varia 273 (1891).
γ) (föga br.) i påståendesats. Ingen Mästare i sin Konst, ingen musicus, målare, architect, säger: så Behagar jag, utan: detta är Konstens .. Lag. Thorild 3: 314 (1794).
δ) (†) i p. pf. (jfr d samt 3 slutet); om synd: uppsåtlig. Tagom oss til vara, at ock icke vi bedröfve Honom med behagada synder. Bælter Jesu hist. 6: 338 (1760; i motsats till synder som bero på ”svaghet och öfverilning”).
d) [jfr ä. t. die freiwilligen anlagen werden von ritter- und landschaft bewilliget und beliebet; jfr äfv. lat. placitum] (†) besluta, bestämma; i p. pf. Hvar vid .. af bägge parterne behagat är: .. ingendera skall bygga någon Fästning närmare, än två mihl ifrån de Fästningar, den andra parten besitter. Nordberg 1: 113 (1740).
Anm. till 4. Denna jämförelsevis unga anv. var ännu efter midten af 1700-talet ej allmänt godkänd; jfr: Verba Impersonalia (böra) icke brukas såsom Personalia, till exempel: Mig behagar, icke Jag behagar: Behagar Er, icke behagen j. Botin Sv. spr. 158 (1777); jfr 2.
a) motsv. 4 c α. Innan tre nätter, skall liggia så stark ijs på siön, att mann kan rijda mäd många hästar thär uppå, om så behagas. Reenhielm Thorst. Vik. 54 (1680). Danske Freds-Commissarierne .. fordrade tjugu tunnor Guld .., hvilken summa lämnades Sverige tillstånd att gifva hvad namn som behagades. Hallenberg Hist. 2: 624 (1790). Så långt i Orienten tillbaka som behagas. Geijer II. 1: 304 (1825). I värdshusets lilla smedja skall (jag) niellera åt mäster så mycket som behagas. Rydberg Vap. 217 (1891).
b) motsv. 4 c β. Hvad behagas för sort? hviskade Kyparn. Bellman 5: 178 (1781). Behagas mera? Dalin (1850). jfr: Ofta begagna (vi) passiv konstruktion för att slippa nämna den person, vi tilltala, t. ex.: Behagas det ett glas? i stället för: Behagar ni ett glas? G. Cederschiöld i Nord. tidskr. 1895, s. 356. — särsk. i uttr. hvad behagas? (jfr 2 d α). Bellman 5: 174 (1781; titel). Lindfors (1815). ofta [jfr de under 2 d α anf. d., t. o. holl. uttr.] i mer l. mindre förbleknad anv. (jfr HVABA samt BEFALLA, v.1 6):
α) (numera mindre br.) för att beteckna, att man ej uppfattat hvad som yttrats till en: hvad befalls? hvafalls? Gubben, som hör illa, lyfter ständigt på peruken, skjuter fram venstra örat, och vid hvart ord frågar: Hvad Behagas? Bellman 5: 179 (1781). Weste (1807). Dalin (1850).
β) för att beteckna förvåning, förtrytelse o. d. l. angifva att man ej uppfattat afsikten med ngt l. för att afsnäsa ngn: hvad för slag? hvad för något? hvad vill det säga? hvad skall det betyda? Almqvist (1842). Betsy (till Francis, i det hon, utan att se på honom, räcker honom det tomma glas, som på bordet står i vägen för henne). Se der! Francis (häpen). Hvad behagas? Wijkander Onkel Sam 21 (1875).
γ) (föga br.) för att tydligare angifva, att man önskar ett omedelbart svar l. uttalande: eller hur? icke sant? hvasa? Uff! var jag då intet väl i mina affärer? Hvad behagas? Bellman 5: 176 (1781). Därs. 177.
6) [efter t. sich behagen, sich gefallen, fr. se plaire; jfr d. behage sig, mnt. sik behagen, holl. zich behagen samt eng. please one's self] refl.: finna behag l. nöje (i ngt), finna sig väl; trifvas.
a) (numera knappast br.) med prep. (ut)i. Du i dit öde dig behagar, / Til ingens lycka afund drar. Creutz Vitt. 47 (1762). I grefve Brahes hus syntes han (dvs. den engelske prinsen) mest behaga sig. Adlerbeth Ant. 2: 291 (c. 1815). Somliga .. behaga sig i ett öfversvallande af uppbyggliga känslor. Geijer I. 1: 272 (1845). Nog händer stundom .., att qvickheten behagar sig i kanske förmycken burlesk. Atterbom Siare 5: 308 (1849). Nyblæus Rel. upps. 127 (1868, 1874). — (†) Många .. Poëter behaga sig mycket uti at förmörka sina skrifter. O. Celsius Præs. i VetA 1768, s. 37.
b) (†) med prep. af: finna behag i. Några Europeiske nationer .. behaga sig af, at kunna .. förutan tilhielp af rimbundit tahl, gifva fram en lyckelig Poësie. J. Rosenadler hos C. Gyllenborg Andr. Föret. (1723).
c) (†) med prep. hos: finna sig väl l. trifvas hos. Lycksaligt Folk, som styrdt af sina Fäders Lagar, / För deras dygder aktning har! / Astræa sig hos Er behagar. G. F. Gyllenborg Vitt. 3: 6 (1774).
7) [jfr fsv. göra alt thz illa ther them behaghas, ä. d. de som ere kødelige kunde icke behagis Gud; jfr äfv. TÄCKAS (ngn) samt NÖJAS (ngn) i ä. nysv.] (†) behagas ss. dep. = 1. Bure Kon. styr. A 2 a (1634). Alla wåra gärningar som skola Gudhi behagas, the måste komma aff then nya födelsen. Muræus 1: 22 (1648). Illa behagens i mig, iag tager .. inthet emot ider. Reenhielm Thorst. Vik. 51 (1680). Den hugnad hade jag, at honom (dvs. Timoteus) se behagas / En sådan stor Guds Man (dvs. Paulus), och i hans sälskap tagas. Kolmodin Qv.-sp. 2: 497 (1750). — särsk.
a) abs.: vinna bifall; ej alltid möjligt att skilja från 3 i pass. konstr. Dher någon mening på Alheriars Ting talas, som intet behagas, då murra gemene man, men behagas hon, så skier där ett Wapne brak. Rudbeck Atl. 1: 643 (1679). Brenner Dikt. 1: 166 (1709, 1713). E'r sons tal behagas mer än det tros. C. Gyllenborg Vill. 85 (1723).
b) till bet. närmande sig 2. Mangez de ce qu'il vous plaira .. Äten af det, som Er behagas. Mont-Louis 147 (1739).
Ssgr, se under BEHAG.
Spoiler title
Spoiler content