SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1904  
BESILFRA, v., anträffadt bl. i p. pf. -ad.
Etymologi
[efter t. besilbern; se BE- o. SILFRA]
(†) öfverdraga med silfver, försilfra. J skolen ohelgha idhra besilffwradha affgudhar. Jes. 30: 22 (Bib. 1541). Spegel Gl. 124 (1712).
Spoiler title