[efter mnt. beschinden, beschinnen; jfr t. beschinden; se BE-o. SKINNA]
(†) utplundra, skinna. The äro wordne til rooff, och ingen hielpare är, beskinnadhe, och ingen är som sägher, Få them igen. Jes. 42: 22 (Bib. 1541; öfv. 1904: gifna .. till sköfling, Luther: geplündert); jfr: Beskinnad .. Beröfwad, vthplundrad, vtharmad, blottad, som wore enom skinnet afdragit. Bib. 1703, s. k 3 b (bland i bibeln förekommande ”Swenska ord, som synas mörka, och äro komna vthur bruuk”). Een hård och swårer Kung .. må .. Folck och Jord beskinna och afkläda. Achrelius Jos. C 3 b(1692). Dalin(1850; betecknadt ss. gammalt).
