BESLUTENHET beslɯ4ten~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2, r. l. f.; best. -en.
(föga br.) sbst. till BESLUTEN: förhållande(t) att hafva beslutat sig. Hvem utom den allvetande urskiljer väl i det första af människans beslut gränsen mellan aktivitet och passivitet, mellan beslutenhet och svaghet eller natur ..? Nyblæus Forskn. III. 2: 293 (1888; efter N. F. Biberg).
