[y. fsv. beslutelig, liksom ä. d. besluttelige, slutligen, sannol. efter mnt. beslutlik; jfr t. beschliesslich]
(†) — jfr OBESLUTLIG.
1) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. ä. t.] slutlig; bl. uppvisadt ss. adv.: slutligen, till sist. G. I:s reg. 10: 80(1535). Therföre fölier beslutligha, at ... Phrygius Him. lif. 96(1615). Til thet nijende och besluteligen, så ... Tegel G. I 2: 261(1622).
2) [jfr ä. t. so würden wir in der christenheit nichts gewisses oder beschlieszlichs haben] afgörande, definitiv, slutgiltig, bestämd, viss. Att thett endräcktige kår och val (af tronföljare) i så måtte och besluteligen ske skulle. RA 1: 372(1544). Likwäl hafwe wij .. af them aldrig något fullkomligit, wist och besluteligit Swar kunnet bekomma. Werwing Hist. 2: Bil. s. 2 (i handl. fr. 1587). (De anklagade rådsherrarna inlämnade) en widlyftig skriftelig Protestation .., theruthinnan theres beslutelige mening war, att the för thenne .. Rätt och Rijksens Ständer icke sware kunne eller wille. Därs. 188(i handl. fr. 1600).
