BESLUTSAM beslɯ4t~sam1, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
1) som (ej länge tvekar l. är villrådig l. vankelmodig i svårigheter o. brydsamma omständigheter utan) raskt fattar o. energiskt vidhåller o. söker genomföra sitt beslut; som vet hvad han vill, resolut; stundom närmande sig bet.: behjärtad, modig, käck. (Eng.) Resolutely .. Beslutsamt. Deleen (1807). Hon .. störtade beslutsamt in i (det brinnande) huset. Bremer Pres. 314 (1834). Beslutsamma män .. böra kunna motstå angreppen af en mindre beslutsam, om också vida starkare fiende. Rydberg Ath. 510 (1859, 1866). Jag förstår ej .., huru de (dvs. hästarna) .. så försigtigt och dock beslutsamt kunna hjelpa sig utföre branta och slippriga sluttningar. Oscar II Skr. 3: 243 (1861, 1888). Den beslutsamt och kraftfullt handlande karakteren har öfverlägsenhet öfver den tveksamt afvaktande. Dens. i VittAH 25: 64 (1863, 1867). Såsom en rask och beslutsam man tvekade han icke länge, om han skulle våga kasta sig i sjön, för att rädda den drunknande. C. A. Wetterbergh enl. Kindblad (1867). De Geer Minnen 1: 280 (1892).
2) om handling, utseende osv.: som röjer l. vittnar om den i 1 nämnda egenskapen. En beslutsam handling, min, uppsyn. En beslutsam och enig samverkan af alla krafter. C. W. Bergman enl. Kindblad (1867). Med .. beslutsamt sammanknipna läppar. Hansson E. Bruce 5 (1900); jfr 1.
