SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1906  
BESÖFVA, v.; anträffadt bl. i p. pf. -söfd.
Etymologi
[af BE- o. SÖFVA]
(†) söfva; i p. pf.: somnad, domnad, försänkt i dvala. Up, up besöffda Tanckar! Wexionius Sinn. B 4 a (1683).
Spoiler title