SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1907  
BETALNING beta4lniŋ, i Sveal. äfv. 032 (beta´lning Weste; betàlning Almqvist), r. l. f. (m. Sahlstedt (1773)); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(bi- G. I:s reg. 2: 137 (1525: bittalningh), BtFH 3: 74 (1537: bittalningh). betz- Svart G. I 72 (1561). -talln- Brahe Oec. 115 (1585), Rääf Ydre 3: 275 (i handl. fr. 1712) m. fl. -taldn- Bidr. t. Åbo hist. I. 10: 36 (1600))
Etymologi
[fsv. betalning; jfr ä. d. betalning samt BETALING]
vbalsbst. till BETALA. — särsk.
1) till BETALA 1. — jfr AF-, AFRÄKNINGS-, AFSLAGS-, ANTECIPATIONS-, EFTER-, FÖRSKOTTS-, FÖRUT-, HALFÅRS-, HYRES-, IN-, INTERIMS-, INTRESSE-, KAPITAL-, LICENT-, MÅNADS-, POSTFÖRINGS-, PREMIE-, PRIS-, RÄNTE-, SKATTE-, SLUT-, SPECIE-, TERMIN(S)-, UNDER-, UT-, VECKO-, ÅTER-, ÖFVER-, ÖFVERTIDS-BETALNING m. fl.
a) om handling(en) att erlägga penningar o. d.: gäldande (af afgift, pris, skatt, skuld o. d.); utgifvande (af lön till arbetare osv.); utbetalning; likvidering, likvid; uppgörelse. Till N. N. eller order betalar undertecknad tre månader efter uppsägning en lånfången summa af tvåtusen kronor jämte fyra procent årlig ränta därå från nedanstående dag till dess full betalning sker (i skuldebref). Därest dylik inbetalning till kapital eller ränta icke i rätt tid fullgöres, skall allt hvad af lånet oguldet innestår omedelbart vara till betalning förfallet (klausul i skuldebref). Bevilja, lämna, begära, få anstånd l. uppskof med betalningen. Å samtliga varor lämnas 5 % rabatt vid kontant betalning. I händelse af bristande l. uteblifven betalning. Få l. gifva l. lämna l. taga (så l. så mycket) i betalning (jfr b). Det mynt hvari betalningen sker. Verkställa betalningen. Att tesse twenne bethalninger (af soldaternas sold) medt thet förste skee motthe. G. I:s reg. 16: 207 (1544). Han svarade thed vara orådeligit att gifva kopparen i betalning. RP 4: 23 (1634). Taga penningar eller varor i betalning. Publ. handl. 1: 462 (1723). Stiäl någor penningar, och annor får dem i betalning. Abrahamsson 541 (1726; efter handl. fr. 1711). Räcker egendomen ej til gäldens betalning. ÄB 10: 1 (Lag 1734). Nu hafver löftesman sig åtagit annars mans gäld, som sin egen, och utfäst betalning å viss tid, eller ort. HB 10: 9 (Därs.). Vexeln kan .. lyda på betalning .. vid uppvisandet. SFS 1880, nr 15, s. 2. Om vexeln tidigare blifvit till betalning uppvisad. Därs. s. 20. En enskild person behöfver ej i en betalning mottaga mer än 20 kr. i 2- och 1-kronor. Aldén Medb. 4: 88 (1885, 1896). Riksbanken, som förmedlar största delen af våra kontanta betalningar till utlandet. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 332 (1893). Han tog inte mer än tjugu kronor i betalning för sitt besvär. E. Ramsay i Läsn. f. sv. folket 1906, s. 48. — särsk.
α) i numera obr. uttr. Att han maa .. thet (näml. huset) .. beholla i sin betalningh. G. I:s reg. 1: 217 (1524). Antingen han vil j sin betalning tagha eth lodt fint silff eller xij öre pæninger. Därs. 4: 333 (1527). Hwadh the therföre (dvs. för tomtförsäljningar) bekomma till betaldningh, dät skal höra staden endtskiljt till. Bidr. t. Åbo hist. I. 10: 36 (1600).
β) [bildadt ss. parallell till uttr. gå i borgen] (numera föga br.) i uttr. gå i betalning (jfr γ), om person: betala, gälda (skuld o. d.), i ordspr. den som går i borgen (han) går i betalning, äfv. betalningen o. d.; jfr språkprofvet från 1573 under BETALA 1 d β. Then som går i Borgan, han går i Betalning. Dom.-regl. mom. 16 (c. 1530). Then ther går i lyffte (dvs. blir löftes- l. borgensman) han går i betalningh. G. I:s reg. 7: 490 (1530). Grubb 134 (1665). Dhen som går i borgen måste bereda sigh att gå i betalningh. Växiö domk. akt. 1697, nr 317 (anfördt ss. yttradt af Carl XI).
γ) i sht jur. i uttr. gå i, äfv. till betalning (jfr β), om sak: komma att ingå i l. utgå vid l. medtagas till gäldande(t af skuld o. d.). Schmedeman Just. 1071 (1686). Hafver then, som för gäld sökes, ej annat at gälda med, än åhrlig lön, eller viss förläning; gånge ej mer, än hälften ther af hvarje åhr i betalning. UB 7: 2 (Lag 1734). Den egendom, som genom densamma (dvs. giftorätt) förvärfves, (anses) lika väl som annat gäldenärens egande gods böra gå till betalning af den skyldiga Makans gäld. Olivecrona Lagb. gift. 124 (1851). Bankkom. bet. 1883, 1: 164.
δ) [jfr t. er hat seine zahlungen eingestellt] i uttr. inställa betalningarna l. sina betalningar, af brist på (disponibla) tillgångar upphöra att betala (se d. o. 1 d); i sht i fråga om affärsmän, affärsinstitut o. d.; jfr BETALNINGS-INSTÄLLELSE. I slutet af .. September instälde med ens Malmö diskont sina betalningar eller spelte bankrutt. Geijer I. 8: 432 (1818). Är gäldenär köpman, och visas sådana omständigheter, på grund hvaraf antagas kan, att han öfver en vecka sina betalningar inställt (må han begäras i konkurs af borgenär). SFS 1862, nr 51, s. 2. Instälda betalningar. Grosshandlaren P. N. .. har instält sina betalningar. Fordringsegarne äro sammankallade till den 4 januari. VL 1892, nr 302, s. 2.
ε) (†) om sold. Tag våra troppar i Ehr betalning. Serenius (1741).
b) [jfr fsv. gaff hanom sina betalning] mer l. mindre konkret: ersättning, i sht i penningar; valuta; likvid (för en räkning, en vara osv.); pris, afgift; lön, honorar, arfvode. För l. mot (kontant, skälig) betalning. Utan betalning, gratis. Begära, fordra, kräfva, erlägga, gifva, lämna, bekomma, (e)mottaga, erhålla, få, lyfta, taga, uppbära betalning. Full betalning bekommen (form för kvittens). Fullgod, laglig betalning. Betalning erlägges vid klubbslaget (i auktionskungörelse). Nu vill också bokhandlaren ha sin betalning. G. I:s reg. 1: 119 (1523). Ath han lather Anders olson .. faa szin redelige bittalningh som ær xc mark. Därs. 2: 137 (1525). Att the Lybske motte bekomma theres (dvs. sin) betalning. Svart G. I 152 (1561). Hure månge schip och hure store hvar stadh vill hielpe oss medh, uthen betalningh och på theris eigen umbekostnedt. RA 2: 55 (1562). Arbeta .. för skiälig betalning. RARP 3: 173 (1641). Wij .. begäradhe för Betallningh Förfriskning och Watn. Kiöping Resa 29 (1667). När Tarpeja hade förrådt sitt Fädernesland och henne skulle gifwas betalning therföre. Spegel Oliv. A 2 b (1675). At de (dvs. de adliga landbönder), som under hållskiuss lagde varda, de resande understödia emot betalning. Publ. handl. 1: 469 (1723). (Invånarna i Bætica) giorde oss delachtige af alt det de hade, utan at villia derföre taga någon betalning. Ehrenadler Tel. 337 (1723). Att emottaga betalningen när den erbjudes. Schrevelius Civilr. 2: 434 (1847, 1857). (Det) uppfattades .. icke utan anledning så, som kungen begärde (apanage-)förhöjningen såsom ett slags betalning för representationsförslaget. De Geer Minnen 1: 242 (1892). — särsk.
α) i numera föga br. uttr. Wij (vilja) thet wel saa bestella atij (dvs. att I) scole komma tiil eder bettalningh. G. I:s reg. 3: 58 (1526). — i förb. för bön och betalning, för pen(nin)gar o. goda ord (jfr γ). (Prästgården ger ingenting) uthan hwad som tarfwas det måste man hafwa för bön och betalningh af andra. Växiö domk. akt. 1691, nr 319.(†) Ther han siig .. ingenn stadz viisthe att gaa tiil sin betalning. G. I:s reg. 1: 217 (1524). At han forskicker myn herres nadh wp tiil Stocholm jc (dvs. 100) oxar paa en godh bittalningh. Därs. 2: 220 (1525). Reda betalning (dvs. i reda penningar). Lex. Linc. (1640). (Erhålla utskottsvaror) emot lika dryga betalningar, som för det bästa. Rinman Jernförädl. 251 (1772).
β) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Missräkning (dvs. felräkning) är ingen betalning: Ehvar then finnes; bör then först rättas, och betalning sedan ther efter ske. UB 4: 8 (Lag 1734); jfr Sv. ordspråksb. 64 (1865) [jfr t. missrechnen ist kein bezahlen o. motsv. uttr. i andra spr.]. Qvittning är god betalning. Schrevelius Civilr. 2: 457 (1847, 1857) [jfr d. kvit er god betaling]. Anvisning är ingen betalning. Sv. ordspråksb. 4 (1865) [jfr holl. assignatie is geene betaling, t. anweisung ist keine zahlung].
γ) i uttr. för betalning och goda ord l. goda ord och betalning o. d. (jfr α midten), för pen- (nin)gar o. goda ord. Imedlertÿdh (dvs. under sjukdomstiden) har iag måst fänchta (dvs. skaffa). fremmande Prester för g(ud)ztiensten skull, somblige för betahlning sombl(ige) för godhe ordh. Växiö domk. akt. 1689, nr 106. Remmer Theat. 1: 24 (1812, 1814).
δ) jur. i uttr. njuta o. söka betalning. (Gäldenärens) lösa egendom, hwarutur bägge (kreditorerna) sökia sin betalning. Schmedeman Just. 1226 (1688). Niuta .. full betalning. JB 9: 5 (Lag 1734). Är viss pant i fast gods förskrifven, och vil borgenär helre söka betalning i lösören. UB 5: 6 (Därs.). Har någon till gäldenären sålt varor, men betalning derför ej njutit. SFS 1862, nr 51, s. 15.
ε) (mindre br.) om sold, lön o. d. Fyra Fänikor Knechter .. på Konung Gustaffz Sold och betalning. Girs G. I 151 (c. 1630). (Soldaternas) lön och betalning. Eneman Resa 1: 228 (1712). Vid betalning fästes mindre afseende. GHT 1895, nr 202 B, s. 4 (i annons efter nykter o. duglig arbetare).
2) till BETALA 3: ersättning, godtgörelse; satisfaktion; ofta mer l. mindre konkret. Om någon giordt Föräldrarne förnär, så trodde barnen det vara sin plikt, at derföre taga ut betalning. Dalin Hist. 1: 40 (1747); jfr 3. Den dygdige afser ingen betalning för de välgerningar, han bevisar. Dalin (1850). — särsk. [jfr ä. d. Jesus som gaff sig til en betalning for alle, t. zur bezahlung für viele] relig. i fråga om syndaskuld; jfr BETALA 3 a β o. BETALARE b. Jesus Christus .. är sielffua werdhet och betalningen för syndena. O. Petri Men. skap. 74 (c. 1540). Thenne vtuertes plickt .. är ingen betalningh för wåra synder in för Gudh. KOF 1: 247 (1575). Spegel Pass. 359 (c. 1680). Cornelius Lärob. i kyrkoh. 49 (1860, 1878).
3) [jfr ä. d. han faaer nok engang betalning for alt det onde han har giort, t. ob doch einmal Zeus schaffe die wohlverdiente bezahlung] (mindre br.) till BETALA 5: vedergällning; lön; straff. Gyllenborg Andr. E 2 b (1723). Den skelmen har nu fått sin betalning. Serenius (1741). Han har minsann fått betalning för all sin elakhet. Almqvist (1844). Saligheten (göres af egenrättfärdigheten) icke till en nåd, utan till en betalning. Thomander Pred. 1: 279 (1849). Dalin (1850). — särsk.
a) i numera obr. uttr. Then bettalning lön och tack. / Som Suenske är igen nu skedt, / För alt thet godhe the haffue them (näml. danskarna) betedt. Svart Gensv. I 4 a (1558); jfr 2.
b) relig. (föga br.) lön (för synd o. d.), straff. Döden är syndsens betalning. Spegel Pass. 415 (c. 1680) [jfr Rom. 6: 23].
Ssgr (till 1, de flesta med mer l. mindre facklig prägel): BETALNINGS-AFGIFT030~20 l. ~02. (förr) benämning på en för år 1719 antagen extra bevillning under form af personlig afgift efter stånd och ämbete ”till den nödiga kreditens underhållande och att betala någon del af rikets gäld”; senare ngn gg om annan afgift. Publ. handl. 1: 87 (1719). En betalningsafgift kunde fastställas til nästa Riksdag. 2 RARP 3: 97 (1723). Betalnings-afgiften af den å Sål- och Öfver-Läder lagde 15 ProCents Manufactur-Fond. DA 1771, nr 10, s. 3. H. L. Rydin i Skatteregl.-kom. bet. 18811883, IV. 2: 219. Ständerna (ändrade 1719) dess (dvs. den s. k. upphandlingsafgiftens) namn till ”betalningsafgift”. NF 16: 1441 (1892). jfr LÖN- OCH BETALNINGS-AFGIFT.
-ANMANING~020. Ej ens sparbanker tillåtas postbefordra brefkort med betalningsanmaningar. AB(L) 1895, nr 271, s. 4.
-ANSTÅND~20 l. ~02. jfr -FRIST. Ad. prot. 1786, s. 119. Tre månaders betalningsanstånd lemnas kände, vederhäftige inropare. GHT 1895, nr 232 B, s. 4 (i auktionskungörelse).
-ANSVAR~20 l. ~02. Ad. prot. 1789, s. 632. Vid eget betalningsansvar. Bonsdorff Kam. 914 (1833). G:s å kontrakten tecknade borgensförbindelser (hade) ej kunnat för honom medföra betalningsansvar (för skuldebrefvet). 1 NJA 1905, s. 307.
-ANSVARIG~020. Betalningsansvarig för bolagets skuldsumma. SD(L) 1901, nr 531, s. 3.
-ANSVARIGHET~0201 l. —010~2. FFS 1894, nr 44, s. 3.
-ANVISNING~020. anvisning på person af hvilken l. ort där betalning (kan) fås. Dalin (1850).
-BALANS~02. [jfr t. zahlungsbilanz, eng. balance of payments]
1) (balans som utvisar l. tablå öfver) förhållande(t) mellan ett lands (vid en viss tidpunkt) till betalning förfallna fordringar på o. skulder till utlandet. Gynnsam l. ogynnsam betalningsbalans, fordringar på utlandet öfverstigande l. understigande skulderna till utlandet. Den utländska betalningsbalansen l. betalningsbalansen med l. mot l. l. till utlandet. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 1: 124 (1854). Att .. bedöma ett lands ekonomiska ställning endast efter dess betalningsbalans vore lika orimligt som att bedöma en enskild persons affärsställning blott efter hans förfallna skulder och fordringar. NF 6: 662 (1882). Om handelsbalans och betalningsbalans. T. Andersson i Ekon. tidskr. 1900, s. 113 (öfverskrift). På detta sätt (dvs. gm import öfverstigande exporten) försämras landets betalningsbalans. Dens. Därs. 123. De olika ländernas betalningsbalanser. K. Wicksell Därs. 1904, s. 99.
2) i fråga om en banks penningställning: förhållande mellan en banks (vid en viss tidpunkt) förfallna fordringar o. skulder. Bankernas utländska betalningsbalans. SD 1892, nr 351, s. 5. Riksbankens betalningsbalans till utlandet. AB 1899, nr 73, s. 2.
-BELOPP~02. (mindre br.) (penning)belopp som betalas; jfr -SUMMA. Sakreg. t. Jur. arkif 74 (1863).
-BEMYNDIGANDE~02000. jfr -UPPDRAG. särsk. post. En felsänd, bortkommen eller förstörd postanvisning kan ersättas, på afsändarens eller adressatens begäran, genom betalningsbemyndigande, som lemnas af afsändningslandets postförvaltning. SFS 1892, nr 62, s. 93.
-BEVIS~02. intyg om att betalning erlagts, (preliminärt) kvitto. GT 1788, nr 49, s. 4. Weste (1807). Dalin (1850). (Kvitto) afsändes inom en vecka efter utfärdandet af detta betalningsbevis. DN 1906, nr 12912, s. 2.
-BÖSSA~20. (penning-) bössa för upptagande af afgift(er). GHT 1896, nr 231 A, s. 3 (om bössa för spårvagnsafgifter). SD 1900, nr 131, s. 10 (om bössa för spårvagnsafgifter).
-DAG ~2. dag på hvilken betalning sker l. bör ske; särsk.
1) dag på hvilken skuld (växel o. d.) förfaller till betalning, förfallodag; jfr -TID. Stiernman Com. 1: 711 (1619). Smedman Kont. 5: 59 (1872, 1893).
2) dag på hvilken inträdesafgift fordras för tillträde till museum o. d.; motsatt FRIDAG. Under år 1888 var antalet (besökande i Nationalmuseum) på fridagarne 40,342, på betalningsdagarne 7,038. Lundin N. Sthm 492 (1889). PT 1905, nr 80 A, s. 3. —
-FRIST~2. betalningsanstånd. Snellman o. Osterman (1903).
-FÖR~2. (knappast br.) som kan betala. Almqvist (1844). Dalin (1850).
-FÖRMÅGA~020. DN 1879, nr 4316, s. 1. Bristande betalningsförmåga. PT 1904, nr 246, s. 2. Betalningen sker (vid mjölkdroppeni Maria församl. i Sthm) efter graderad skala, som tillämpas efter afnämarens betalningsförmåga. Därs. 1906, nr 256 A, s. 2. —
-FÖRMÅN~20 l. ~02. förmån som tillkommer fordringsägare med hänsyn till ordning l. sätt för betalning; förmånsrätt till betalning. Alla de fordringar, hvilka efter .. Lagen .. njuta betalnings-förmån framför Inteckningshafvare. Ad. prot. 1800, s. 1448. Dalin (1850).
-GILL~2.
1) om fordran, räkning o. d.: som medför giltiga anspråk på betalning, som (skäligen) bör godkännas till betalning. Ad. prot. 1800, s. 25. Räkningarne öfver Landtmätare-arfvoden borde, innan desamme vore betalningsgilde, undergå en särskild granskning. Bonsdorff Kam. 808 (1833). Dalin (1850). Snellman o. Osterman (1903).
2) (tillfällig anv.) om person: hvars betalning godkännes. Sjelfmördarn, som sin skuld med ens betalar / (Ett gammalt sätt att bli betalningsgill, / Till borgenärers sorg). Strandberg 5: 244 (1862).
(jfr 1 a δ) -INSTÄLLELSE~0200. om ngns, i sht firmas l. affärs, upphörande med utbetalningar (på grund af brist på disponibla tillgångar, oftast ss. inledning till konkurs); jfr -INSTÄLLNING. Till vår uppriktiga sorg måste vi i dag meddela eder vår betalningsinställelse (i affärsskrifvelse). Rosenberg Bankv. 7 (1878). (Bankaktiernas fall har) framkallat talrika betalningsinställelser. AB 1890, nr 5, s. 4. PT 1902, nr 234 A, s. 2.
(jfr 1 a δ) -INSTÄLLNING~020. (mindre br.) betalningsinställelse. AB 1878, nr 232 B, s. 3. VL 1893, nr 109, s. 4.
-KLASS~2. i fråga om sjukhus o. vissa andra (allmänna) inrättningar där afgiften är olika för patienter m. m. i olika klasser: klass i hvilken afgift erlägges med visst belopp. Första, andra betalningsklassen. Tekn. tidskr. 1883, s. 70 (i fråga om hospital). Alla dagafgifter uti lägsta betalningsklass för sistförflutne sex kalendermånader för de å statens samtliga sjukvårdsinrättningar .. intagna personer .. varda efterskänkta. FFS 1894, nr 44, s. 3. (Bad) för olika betalningsklasser. Stockholm 1: 502 (1897).
-KRAFT~2.
1) i fråga om person: betalningsförmåga.
2) i fråga om betalningsmedel. Skiljemynt .., som skulle ega betalningskraft endast till begränsadt belopp. Forssell Stud. 2: 112 (1886). Laglig betalningskraft. Sv. alm. 1894, s. 45.
-KRAFTIG~20. som har (stor) betalningsförmåga. Mindre betalningskraftiga klasser (bland de skattel etalande). Rodhe Lindblom 111 (1905).
-LISTA~20. lista öfver betalningar som skola göras. Betalningslistan för lärarne. Wieselgren Vår samt. 136 (1876, 1880).
-LÖFTE ~20. Bankkom. bet. 1883, 1: 258. Kreditpapper (fordringsbevis och betalningslöften) af olika slag. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 295 (1893).
-MANDAT~02, n. jfr -UPPDRAG. Inkasserings- och betalningsmandat, af hvilka anvisning och vexel anses vara sammansatta. NF 10: 765 (1886).
-MEDEL~20. medel att göra betalningar med, likvidationsmedel; i sht om penningar. Lagligt (l. laggillt), gångbart l. gängse, allmänt l. offentligt, vanligt betalningsmedel. Palmblad Norge 190 (1846). Kläde, vadmal, läder, hvilka värden i de Europeiska folkens äldsta urkunder .. omtalas som betalningsmedel. J. J. Nordström i VittAH 19: 169 (1849). Penningar, vexlar, i köpenskap löpande förbindelser, eller andra, med hänsyn till gäldenärens yrke, vanliga betalningsmedel. SFS 1862, nr 51, s. 13. (Penningens funktioner ss.) sparmedel, lånemedel, betalningsmedel (det sistnämnda vid ensidiga likvider såsom skatter eller dylikt) o. s. v. Wicksell Förel. I. 2: 5 (1906). mer l. mindre oeg. o. bildl. Panterna måste lösas ärligt med det mest gångbara betalningsmedel, hvilket var en kyss. Lundin G. Sthm 33 (1880). Att använda ordnarne .. till ett betalningsmedel. De Geer i SAH 57: 287 (1881).
-MOTTAGARE~0200. (mindre br.) betalningstagare. Jungberg (1873).
-ORT~2. Å, äfv. i betalningsorten. Schrevelius Civilr. 2: 442 (1847, 1857). Är särskild betalningsort ej nämnd, gälle såsom vexelns betalningsort den vid vexelbetalarens namn utsatta ort. SFS 1880, nr 15, s. 2. Advokaten 484 (1902).
-POST~2. (mindre br.) post (i räkning o. d.) upptagande en betalning. (Sedan) införes .. betalnings-påsten .. uti den ledige Columnen. Public. ang. contrib. 9 maj 1713, mom. 2. DN 1894, nr 8844 A, s. 2. —
-REGRESS~02. regress till föregående växelgäldenärer för utfående af uteblifven betalning. Betalningsregressen föredrages framför säkerhetsregressen. Fliesberg Handelsvet. 38 (1891). Betalningsregress kan (i vissa fall) af växelns innehafvare väckas mot föregående växelgäldenärer. Advokaten 719 (1902).
-RING~2. arkeol. ring af guld l. silfver afsedd att (i afhuggna stycken) användas till betalningar. Ofta förekomma .. i fynden större och mindre spiralringar, från folkvandringstiden af guld och från vikingatiden af silfver, s. k. betalningsringar. H. Hansson i Läsn. f. sv. folket 1905, s. 168.
-RÄTT~2. rätt till betalning; jfr -RÄTTIGHET. Om betalningsrätt i konkurs. Jur. arkif 17: 110 (1846; rubrik). Der borgenärer .. något besluta om en borgenärs betalningsrätt, honom eller andra till förfång, som ej i beslutet deltagit ..; vare det ogildt. SFS 1862, nr 51, s. 22. PT 1904, nr 76 A, s. 2. —
-RÄTTIGHET~200 l. ~102. (mindre br.) betalningsrätt. Ad. prot. 1800, s. 239.
-SEDEL. (†) uttagningsbevis undertecknadt af uttagaren o. vissa banktjänstemän hvilket enligt sv. riksbankens äldre arbetsordning erfordrades för att innehafvare af bankkonto skulle utfå penningar. Stiernman Riksd. 1608 (1668).
-SKYLDIG~20. Dalin (1850). Sjöl. 1864, § 130. Den betalningsskyldige utställaren (af växeln). J. Leffler i Ekon. samh. 1: 303 (1893). S. .. är för nämnda del af utflyttningsbidraget (icke) betalningsskyldig. 1 NJA 1904, s. 185.
-SKYLDIGHET~200 l. ~102. Såsom säkerhet för ofvanstående förbindelse lämnar jag här nedan tecknade hypotek, och äger innehafvaren häraf, därest jag skulle brista i betalningsskyldighetens fullgörande, rätt att .. (i formulär till skuldebref). Ad. prot. 1800, s. 661. Undandraga sig betalningsskyldigheten. SP 1809, nr 3, s. 3. (Det) är .. hufvudsakligen genom varuexport, som de olika länderna i våra dagar fullgöra sina betalningsskyldigheter till utlandet. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 315 (1893).
-SUMMA~20. (mindre br.) (penning-) summa som betalas; stundom: köpesumma; jfr -BELOPP. 2 RARP I. 1: 81 (1719). Tjugu procent af betalningssumman för ifrågavarande leverans eller arbete. SFS 1893, nr 96, s. 16.
-SÄTT~2. Utan hinder af hvad här ofvan är bestämdt i afseende på betalningssättet (klausul i reversformulär). Höpken 2: 548 (1759). Betalningssättet genom afräkning eller qvittning af gäld mot fordran. Nordström Cred. 31 (1853). Svedelius i SAH 55: 283 (1879).
-TAGARE~200. person som mottager betalning. Wennberg Reg. t. Sv. lags. 171 (1904).
-TERMIN~02. (bestämd) betalningstid. Prolongera, förlänga, utsträcka en betalningstermin. A. Oxenstierna 1: 85 (1613). Betalningz terminens prolongation. Stiernman Com. 1: 711 (1619). När betalningsterminerne infalla. 2 RARP 5: 247 (1727). SFS 1893, Bih. nr 99, s. 2. Grosshandlanden (borde sälja) på helt korta betalningsterminer. Cronholm Skydd emot förluster 6 (1904).
-TID~2. tid då l. inom hvilken betalning bör ske; jfr -TERMIN samt -DAG. Skuldebref med bestämd l. obestämd betalningstid. Förlänga l. utsträcka betalningstiden. Schroderus Hoflefv. 165 (1629). Kommer man til Konungens Befalningshafvande med klart och ostridigt skuldebref, och är betalnings tiden redan ute; tå äger han genast niuta utmätning. UB 4: 2 (Lag 1734). Dessa pris afse 3 månaders betalningstid. AB 1890, nr 5, s. 2.
-TILLGÅNG~20 l. ~02. Sv.-fin. lagterm. (1883). 30 marks böter, hvilka vid bristande betalningstillgång försonas med 6 dagars fängelse. N. pressen 1894, nr 340, s. 3.
-UPPDRAG~20 l. ~02. uppdrag att verkställa betalning; jfr -BEMYNDIGANDE, -MANDAT. Om växeln har formen af betalningsuppdrag eller ”tratta”. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 303 (1893).
-UPPSKOF~20 l. ~02. Jungberg (1873). Ett fyra månaders betalningsuppskof. GHT 1895, nr 258, s. 4.
-UTJÄMNING~020. (föga br.) clearing. SFS 1897, nr 27, s. 5. Lättnad vid betalningsutjämningar bankerna emellan. AB 1899, nr 292 A, s. 3. —
-VILLKOR~20 l. ~02. På (mycket) fördelaktiga, förmånliga, goda, gynnsamma, ogynnsamma betalningsvillkor. Våra betalningsvillkor äro 3 månader från fakturans datum (i offerter). SP 1780, s. 660. Då försäljning af virke (från kronoparker) skall ske å auktion, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att .. stadga auktions- och betalningsvilkoren. SFS 1894, nr 17, s. 17.
-VÄGRAN~20. NDA 1878, nr 253, s. 3 (i fråga om utbetalning af försäkringssumma). AB 1892, nr 298, s. 3.
Spoiler title