SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BETRÄNGA beträŋ4a, i Sveal. äfv. 032, v. -er, -de, -t, -d; se för öfr. TRÄNGA.
Etymologi
[liksom ä. d. betrænge efter mnt. bedrengen l. t. bedrängen; jfr holl. bedrangen; se BE- o. TRÄNGA]
(numera i sht i högre stil, mindre br.) tränga på; bringa i trångmål l. klämma; sätta åt, ansätta; i sht i p. pf.: bragt i trångmål, ansatt. The wore och så innestengde, / På alle sider hardt betrengde, / Alle wäger wore bewaret. Hund 294 (c. 1605). Kiöpenhampn, som både till wattn och landh waar hårdt annsatt och beträngdt. RARP 7: 137 (1660). Nu hafver Hr Steen icke så många barn och Gudi lof af ingen fattigdom betränges. Växiö domk. akt. 1689, nr 99. Venerando Consistorio är thet nogsamt bekant, huruledes Finland af fienden Ryssen är beträngt. Därs. 1710, nr 189. Brennus .. har .. så betränckt Staden Rom, at de få öfverblefne menniskior måste sticka sig undan på Capitolium. Bliberg Acerra 436 (1737). Eder in i Grafven med then bittraste sorg och hierte qvahl beträngde Charlotte Louise von W***. Humbla 168 (1740; underskrift i bref). Man beträngd sig fann / Af statens brist och oredan i Banken. Franzén Skald. 5: 145 (c. 1800, 1836). (Ortodoxien) betränges af den tilltagande Neologien. Sv. lit.-tidn. 1814, sp. 466. Jag mådde något illa i min mage och var beträngd af diarré. Wallin Bref o. dagb. 213 (1849). Nöden kejsar Carl betränger. C. A. Kullberg Rol. 3: 240 (1868). Björnar, vargar, läjon, örnar, ormar / Betränga svårt den stolta marmorstoden. Wulff Petrarcabok 297 (1905). GHT 1908, nr 46, s. 6. — (†) närmande sig bet.: hoptränga. De, som plebejiskt hvila om hvarandra (på en kyrkogård), / Beträngda, som i tjällen ofvan jord. Cygnæus 7: 75 (1851).
Spoiler title