SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BETSA bet3sa2 (be`tsa (med) sl(utet) e Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (Ullman Fast mark 38 (1905)), -ERSKA (Öfverståth.-emb. kungör. ang. efterlysn. 27 nov. 1832, s. 3).
Etymologi
[liksom ä. d. bedse, d. bejdse af t. beizen; urspr. samma ord som BETA, v.3]
Anm. Jfr anm. under BETA, v.3, sp. 1917.
(mindre br. utom i a, b α slutet o. β, c) tekn. om behandling af föremål med ngn (skarp) vätska, i sht för att gifva ytan ett förändradt utseende l. ss. förberedande åtgärd före viss annan behandling; jfr BETA, v.3 Betsa, kallas hos vissa konstnärer och handtverkare det chemiska förfarande, hvarigenom man, merendels genom saltartade fluida, på ytan af vissa hårda kroppar frambringar ettz förändradt utseende. Conv.-lex. 9: 165 (1831). Betsa .. är att med en syra, vanligen salpetersyra, begjuta ytan på färdiga träarbeten, för att hon må blifva jämn och fri från uppstående småpartiklar. NF (1877). jfr: Spruckna Läppar kunna .. ibland betsas med Alun eller Blåsten. Haartman Sjukd. 321 (1765). — jfr BARK-BETSA samt OBETSAD. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (fullt br.) snick. o. mål. gm behandling med en (anfrätande, vanl. med färgämnen tillsatt) vätska (jfr BETS a) gifva (ett föremål af trä, horn l. dyl.) en viss (mörkare) färgnyans; i icke fackmässigt spr. ofta betecknande hela det förfarande (betsning samt polering l. lackering l. boning m. m.) hvarigenom ytan på föremål af trä m. m. får en viss färg samt glans. Betsa .. Ceramine vel liquamine colorare. Sahlstedt (1773). Svärta el. betsa likt ebenholts. Holmberg (1775; under ébéner). Betsa .. bohnen, glatt, glänzend machen. Möller (1790). Af dem (dvs. inländska träsorter) förfärdigade meubler, kunna, sedan de äro släta och väl glattade, betsas til särskilta färgor. N. Nyström i VetANH 19: 79 (1798). Att betsa rödt. Möbelpoler. 2 (1826, 1850). 3:ne st(ycke)n lännstolar af Björk, betsade med skedvatten. Växiö gymn. räkensk. 1830, Verif. s. 28. Betsa .. Sätta ljusgul, rödbrun, brun eller svart, glänsande färg på trädmöbler. Almqvist (1844). Att betsa horn lik sköldpadd. AHB 8: 65 (1857, 1862). Först ”betsas” (vid polering) ytan för att få den grundfärg, som önskas, så vida nemligen träet ej skall behålla sin naturliga färg. Arb. bok 175 (1887). Ur vindar och skåp och ur de betsade dragkistornas lådor var allt framdraget, siden och linne blänkte. Lagerlöf Berl. 2: 143 (1891). En inventionssoffa af furu, betsad till mahogny. Larsson Ett hem 3 (1899, 1904). 2 Uppf. b. 8: 28 (1900; se under BETS a α). (Hela möblemanget) var af betsadt trä, så man kunde tro sig vara på ett högfjällshotell i Norge. Strix 1906, julnr s. 18. — jfr BRUN-, GUL-, RÖD-, SVART-BETSA m. fl.
b) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] garf.
α) gm behandling med ngn vätska till garfning förbereda (hudar o. skinn); jfr BETA, v.3 b α. Betsa .. Beitzen. attendrir. faire tremper. Dähnert (1784). Möller (1790). — särsk. (fullt br.) i inskränktare anv. om den behandling i syror (ättiksyra, formalin osv.) l. jästa lösningar (af kli, gödsel o. d.) som hudar (enl. nyare metoder) undergå för att befrias från kalk (o. bringas att svälla); beta (se BETA, v.3 b α slutet), pyra. Sedan skinnet blifvit väl betsadt lades det åter i färgen och garfvades med dufgödsel. Nord. garfv.-tidn. 1899, s. 268. Därs. 1901, s. 164.
β) (fullt br.) om förberedande behandling (medelst betsningsmedel) af läder som skall färgas. Det betsade lädret öfvergjutes .. med färgen. Nord. garfv.-tidn. 1898, s. 138.
c) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (fullt br.) inom metalltekniken: (medelst syror m. m. på kemisk väg) rena, särsk. från oxid l. glödspån befria (ytan af ett metallföremål), i sht ss. förberedelse för förtenning, lödning, målning o. d.; jfr BETA, v.3 c. De smidda .. pjeserna ren- och blank-filas, betsas några timmars tid i utspädd salmiaklösning, aftorkas och förtennas. Almroth Karmarsch 604 (1839). Efter lödningen betsas knapparne i rödbets, bestående af utspädd svafvelsyra eller saltpetersyra. Eneberg Karmarsch 2: 733 (1862). (Järn- o. stålvaror) blifva blankgjorda, i det att man betsar dem .. i förtunnad svafvelsyra. Harbeck Galvan. 16 (1886). 2 Uppf. b. 3: 365 (1897). — jfr AF-, BORT-, GUL-, REN-BETSA m. fl. — särsk. i utvidgad anv. om rengöring af metallföremål på mekanisk väg. Zink betsas oftast på mekanisk väg genom gnidning med sand eller pimstenspulver. AHB 138: 7 (1889).
Särskilda förbindelser:
BETSA NED 10 4. särsk. till b α slutet: nedsänka i betsvätska. När hudarna komma ut ur kalken skola de .. noga betsas ned. Nord. garfv.-tidn. 1901, s. 164.
BETSA OM 10 4.
Ssgr ser under BETS.
Spoiler title