BEUNDRARINNA beun1drarin3a2 (beundrar`inna Almqvist), f.; best. -an; pl. -or.
fem. till BEUNDRARE. En af hans (dvs. Mörks) beundrarinnor, Friherrinnan Christina Funck .. (kallade) honom till Kyrkoherde i Bro. Hammarsköld Sv. vitt. 1: 302 (1818). (Lovisa Ulrika var) intagen af Frankrikes vitterhet och en varm beundrarinna af Voltaire. Malmström Hist. 3: 148 (1870). En af hans släktingar .. var (den uppburne prästen) Roberts ifriga beundrarinna. Roos Skugg. 140 (1891, 1892). — särsk. till BEUNDRARE slutet. Genom en samling bref, som beslagtogs bland N. Fouquets kärleksbref, .. blef m:me de Sévigné oskyldigt misstänkt att höra till antalet af hans beundrarinnor. NF 14: 932 (1890).
