[jfr d. beundring, holl. bewondering, t. bewunderung]
(numera knappast br.) vbalsbst. till BEUNDRA,särsk. till BEUNDRA 2; jfr BEUNDRAN 2. Det farväl, hvarmed vi helsa den heliga skuggan, uttalas med en .. ännu långt innerligare rörelse, än .. den beundrings, hvars uppmärksamhet är riktad blott på snillets bedrifter. Atterbom Minnest. 2: 327(1824). Beundringen för den gamle skalden (dvs. Homer) steg .. nästan till förgudning. Dens. Poes. hist. 2: 43(1848). Kjellgren Danm. hist. 188(1862). — jfr SJÄLF-BEUNDRING.
