publicerad: 1908
BEVÅGEN bevå4gen, i Sveal. äfv. 032 (bevå´gen Weste; bev`ågän Almqvist), adj. -get; -gne, -gna; -gnare.
Ordformer
(bevägen RA 1: 721 (1560), Oxenst. brefv. 1: 124 (1619), Skogekiär Bärgbo Vis. 10: 1 (1652, 1682) m. fl. bevegen G. I:s reg. 14: 314 (1542), SUFH 5: 381 (c. 1618). bewagen Messenius Svanhv. 47 (1612; rimmande med nagen, någon))
Etymologi
[fsv. bevoghin, liksom d. bevaagen af mnt. o. ä. t. bewogen, eg. p. pf. af bewegen (se BEVÄGA, v.1); jfr BEVÅG; jfr äfv. t. gewogen]
1) [jfr motsv. anv. i d., mnt. o. ä. t.] (numera i allm. med en viss anstrykning af högtidlighet l. ålderdomlighet) gynnsamt l. välvilligt stämd (mot ngn l. ngt), välvillig l. gunstig l. tillmötesgående (mot ngn), i sht om öfverordnad l. högre stående i hans förh. till underordnad l. lägre stående; jfr BENÄGEN 5. Om lyckan är mig bevågen. Göra ngn sig bevågen. Like som man saken väl bevogen våre. RA 1: 476 (1546); jfr 3. Uthi hurudane motte .. konung Göstaff hafver varit och ännu är thette riket .. såsom en christen, högförståndig och rättrådig konung, bevägen. Därs. 721 (1560); jfr 2. The Lybeske Borgare äre them Swenskom .. bewågne. N. Av. 7 aug. 1657, Part., s. 3. Christendomen (i Asien) led väl mycken afbräck (i 13:de årh.); men den repade sig igen, och voro åtskillige Furstar den samma bevågne. Möller Kyrkoh. 231 (1774); jfr f. Den Skandinaviska halfön är .. det mildaste och bäst begåfvade (land) på jorden under en så nordlig bredd. Om härutinnan naturen varit oss bevågen, så påminner hon oss likväl, att vi äro grannar till de nejder, der hon ensam herrskar. Geijer II. 1: 32 (1825). Ling var mig synnerligen bevågen ... Redan som kadett blef jag bror med honom. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 56 (1865). Blifva ngn bevågen. Cavallin (1875); jfr c. Carlsson har fått beröm och är segersäll; Ida är honom också bevågen. Strindberg Hems. 76 (1887). Därigenom, att adelns och prästeståndets ledamöter i utskottet icke voro Günther personligen bevågna. De Geer Minnen 1: 168 (1892). Kan han (dvs. Gud) väl vara eder bevågen, då I hafven begått sådant? Mal. 1: 9 (öfv. 1904). — jfr O-, SKYDD-, VÄL-BEVÅGEN m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) i förb. bevågen mot, förr äfv. till ngn l. ngt. Vele vij och gerne nu lathe oss finne emott eder och edre barn medt all gunst och nåde bevogne. G. I:s reg. 24: 200 (1554); jfr d. (Staffan Henriksson) lätt sigh höre .. wara bewogen till then tyransklige Danska Konungen. Svart G. I 22 (1561); jfr f. (En öfverste bör vara) bewågen emoot sine underhafwande Officerare och Soldater. Söderman Ex.-book 195 (1679). Den sparsamme och icke mot nyheter allt för bevågne bonden. Wieselgren Vår samt. 55 (1871, 1880).
b) (†) i förb. vara ngn bevågen mot ngn, närmande sig bet.: understödja l. hjälpa ngn mot ngn. Påfven Urbanus den VI. insatte den (dvs. Marie besökelsedag) år 1389. til Jungfru Marie ära; på det hon skulle vara honom bevågen emot hans medtäflare Clemens den VII. Bælter Cerem. 256 (1760).
c) (numera knappast br.) i förb. blifva (l. varda) ngn bevågen i bet.: blifva intagen af ngn, fatta tycke för ngn. Likväl nödgade mig en hemlig drift, at jag vart henne bevågen, drifvandes allehanda kortvilligheter (dvs. skämt) med henne. Humbla 60 (1740). Detta Fruentimmret var .. så behageligit i omgänge, at jag (berättarinnan) från första gången jag såg henne, blef henne bevågen, och innan kort des vän. Ågren Gellert 15 (1757).
d) (numera bl. i ålderdomlig kurialstil) i uttr. vara (l. blifva) ngn med all gunst och nåd bevågen o. d. (jfr e). Vpå thet j (dvs. borgmästare, råd o. menighet i Lödöse) måge see och förnimme, atuj (dvs. att vi) eder med all gunst och nåde bewogne äre. G. I:s reg. 15: 39 (1543). Ther egenom Wij .. honom medt synnerlige gunst och nåder kunndhe bewogne bliffwe. Därs. 18: 315 (1547). Ware och bliffue H(ans) F(urstliga) N(åd) medh all Broderligh kärlig benägenheet, och alle andre Ständer medh gunst och nåde bewogen. Afhandlingsbesl. 24 juli 1599, s. A 4 a. Hennes K. Maij:tt är dem (dvs. J. Banér o. L. Torstensson) altidh medh nåder väll bevågen. RP 6: 9 (1636); jfr VÄLBEVÅGEN.
e) (†) i uttr. vara ngn bevågen med ngt (jfr 2 b), vara välvilligt l. nådigt stämd mot ngn så att man låter ngt komma honom till del, visa ngn den ynnesten l. hafva den godheten att låta honom få l. att tilldela honom ngt. The gamble Edle beflijtade sigh fordom, at wara theras Vndersåter bewågne och willighe medh wälgerningar. Fosz A 3 b (1621). Under des (dvs. den nämnde studentens) siukdom var Consistorium academicum honom bevågen med några plåtars skiänk af cassa pauperum. Linné Bref I. 1: 126 (1746).
f) (†) närmande sig bet.: som hyllar l. lutar åt l. ansluter sig till (en trosbekännelse, ett parti o. d.). Them, som vår religion bevågne äre. RA 3: 107 (1593). Schroderus Osiander III. 2: 303 (1635).
g) (†) om underordnad i förh. till öfverordnad, om barn i förh. till föräldrarna, om den som hör till ett parti i hans förh. till ledaren o. d.; tillgifven. Medan then Menige Man .. hafwe så vpreste warit och äre honom (dvs. Dacke) så bijfellige och bewegne. G. I:s reg. 14: 314 (1542). Att the (dvs. de danska köpstäderna o. bönderna) äre thenn gamble fongne Konung Christiern så mechtigt bewogne. Därs. 16: 234 (1544). Nådighe Förste, Herre bold / Jagh och mitt Folck i edert wold, / Icke är ibland oss nagen / Som ey är edher bewagen. Messenius Svanhv. 47 (1613). The som wore Boris Gudenows wänner, och honom medh alt gott bewågne, the sworo hans Son Fedro. Petreius Beskr. 2: 145 (1614); jfr e. At .. Barnen (kunde) deste bewågnare och kärligare wara emoot sine käre Föräldrar. Rudbeckius Luther Cat. 68 (1667); jfr a. I allmänhet visade sig folket för Erik (XIV) bevåget. Geijer II. 3: 174 (1834).
h) ss. attribut l. apposition l. ss. predikativ utan bestämning af nomen l. prepositionsuttr.
α) (numera mindre br.) vänlig, nådig, huld. Är du intet än bewägen / Från dät (dvs. allt ifrån den stund) hindret är vhr wägen / Som wår Kärlek stod emot? Skogekiär Bärgbo Visor 10: 1 (1652, 1682); jfr 3. Den öfvermåttan ynnest, som Aeneas .. hoos den bewågna Dido åthniuter. A. Wollimhaus (c. 1669) i 2 Saml. 1: 113. De läsa mina Ark, när de ha tid, och fälla derom mycket bevågna omdömen. Dalin Arg. 1: 35 (1733, 1754). Hiertan, the ther, vid alt verldenes trug, varit fasta som hällebärg, hafva blifvit såsom en svag rö, när verlden vist sig bevågen. Bælter Strid. o. segr. christen 171 (1743, 1748). De anropade hans (dvs. Romulus') nåd, bönfallande att han, bevågen och mild, ville i alla tider välsigna sina barn. Kolmodin Liv. 1: 44 (1831). Ville lidelsen domna, / Ack, huru säll vore jag! huru blid och bevågen min stjärna! Wulff Petrarcabok 209 (1905). Häfdatecknaren .. Ernst Moritz Arndt .. vann en bevågen gynnare i Gustaf IV Adolf. E. N. Söderberg i Läsn. f. sv. folket 1908, s. 144.
β) (†) i förbleknad bet. ss. uttr. af höflighet l. artighet: benägen (se d. o. 5 c β γ' o. γ), vänlig. Rijksens Ständers .. bevågne och mogne omdömme. 2 RARP 3: 440 (1723). Af mine förnuftige Läsare (hoppas jag på) en bevågen ursäkt. Dalin Hist. 2: C 1 a (1750). Herr Professorens bevågna Bijträde i en angelägenhet af mycken vigt. G. W. Lode (1792) i Förh. o. upps. 2: 245. (Allmänhetens) bevågna öfverseende. Björn Förf. yngl. Föret. (1792). Den dyrbara skänk, för hvilken hon (dvs. konstföreningen) .. hade att tacka sin höge beskyddares bevågna omtanke. Cygnæus 5: 234 (1867). — särsk. i uttr. den bevågne läsaren o. d.; jfr BENÄGEN 5 c β α' slutet. Hwad som warit orsak och tilfälle til thenna lilla Tractatens publicerande, lär den Bewågne Läsaren förnimma af fölljande Anmärkningars § 1. Block Progn. Föret. 1 (1708). Åh, säger mången bevågen Läsare, nu lär Argus bli öfvermåttan artig til Ny-Året. Han har haft tid at betänka sig. Dalin Arg. 2: 1 (1734, 1754).
2) (†) sinnad l. stämd (mot ngn). Thu haffwer tilförendhe vdi månge hondhe motte wäll förstått käre Steenn, huru the Lybeske äre bewogne emott oss. G. I:s reg. 18: 692 (1547). Räffle (dvs. Reval), Rijge och andre flere (städer), som oss och Sverigis rijke fast sielsint .. bevogne äre. Därs. 23: 338 (1552); jfr 1. — särsk.
a) i förb. illa bevågen, ogynnsamt l. illvilligt stämd (mot ngn). Som och then hertig Albrect .. thette rike ille bevågen är. RA 1: 428 (1545). Måge I wäll .. tröste honum, att wij äre honum icke ilde bewogne. G. I:s reg. 18: 466 (1547).
b) i uttr. vara ngn bevågen med ngt (jfr 1 e), vara sinnad l. benägen (jfr 3) att visa l. tilldela l. tillfoga ngn ngt l. att låta ngt komma ngn till del. Våre ovenner och the som rijket medh fast mere ondt än gott bevogne vore. G. I:s reg. 23: 337 (1552). Monge mectige och myndige herrer, som för (dvs. förr) vore honom (dvs. E. XIV) medh vilia och venskap bevogne. RA 2: 327 (1569); jfr 1 e.
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (†) benägen (se d. o. 1 o. 2) l. hågad l. stämd (för l. att), villig (till l. att); med prep. till l. med inf. med att. Derföre må j wäl sielffwe ware ther willige och bewogne till. G. I:s reg. 16: 285 (1544). Iagh ähr bewägen vthan lön / I denna sak att höra din böön. Asteropherus 29 (1609). Och måge Commissarierne här föreslå, .. efter som de sij de Danske vara bevägne till. Oxenst. brefv. 1: 124 (1619). Gudh .. weet wår nödh, och är aff hiertat bewågen til at hielpa oss. Prytz Likpr. ö. Marg. Jonsd:r C 2 a (1652). Månge af Republiquens egna lemmar torde genom gåfwor och löften finnas bewågne, at framgent hålla med Konung August. C. Piper (1702) hos Nordberg K. XII 1: 283. Emedan allmogen alltid är till förändringar och något nytt gerna bevågen. Strinnholm Hist. 1: 376 (1834).
Spoiler title
Spoiler content