publicerad: 1909
BIKUPA bi3~kɯ2pa (bi`kupa Weste), r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
1) konstgjord boning för bin; vanl. (i motsats till bistock o. bihus) om biboning flätad af halm l. dyl. i form af en stående cylinder med hvälfdt tak, ofta försedd med ett yttertak (vanl. af strutformigt hopfäst långhalm l. bark). Lind (1738; under bienenkorb). C. M. Blom i VetAH 1764, s. 12. Prof på Bi-Kupors företräde framför Bi-Stockar. P. E. Printzenstierna Därs. 1773, s. 264 (rubrik). (Hon) var ej rädd att .. sjelf kransa bikuporna och äfven slefva in svärmarne när så gällde. C. F. Dahlgren 5: 7 (1832). De bostäder, bikupor, som menniskan beredt bina, äro af mycket olika slag. Uppf. b. 3: 394 (1873). I vår svenska bilitteratur omnämnas bikupor af halm först år 1753 af Nils Koch. N. E. Hammarstedt i Fataburen 1907, s. 24. — i bild. Under denna tid har vår stora bikupa .. fyllt sig med gäster, som derifrån svärma ut i dalen. Bremer G. verld. 1: 33 (1860). — jfr HALM-BIKUPA.
2) biboning med däri boende svärm; jfr BI-STOCK 4. Denna Bi-Kupa svärmade år 1772 tre gånger. P. E. Printzenstierna i VetAH 1773, s. 264. Skatta bikupor. Dalin (1850). De Geer Minnen 1: 110 (1892). — bildl. Nya svärmar, som flyga ut ur flustret till stadens ofantliga bikupa. Rydberg 2: 335 (1867).
3) sockerbag. bakverk som till form o. utstyrsel föreställer en bikupa (se 1). Bikupan bör vara fyld med glace, glacepudding eller sylter och syltade frukter. AHB 92: 112 (1876). Grafström Kond. 227 (1892).
4) (hvard., föga br.) om viss papperssort från Lessebo bruk med vattenstämpel framställande bilden af en bikupa (se 1). Ett halft ark bikupa. Strindberg Fjerd. 32 (1877).
5) eg. (i best. form) namn på en år 1870 i Stockholm efter franskt mönster upprättad anstalt som förmedlar anskaffning o. afsättning af arbeten åt kvinnor hvilka vilja bidraga till sin försörjning gm handarbete; senare äfv. benämning på liknande anstalter på andra orter. NF (1877). Sv:s land o. folk 1002 (1901).
Ssgr (till 1): BIKUP- l. BIKUPS-20~, äfv. BIKUPE-BOTTEN300~20. —
-FORMAD~20. jfr -FORMIG. Bikupformade brännugnar. Tekn. tidskr. 1873, s. 32. Bikupformade hyddor af flätade grenar. I. Trägårdh i Ymer 1907, s. 8. —
-FORMIG~20. jfr -FORMAD. Bikupformiga byggnader (kupolgrafvar). Boëthius Hist. läsn. 1: 98 (1895). Bikupformiga kullar. Atlas ö. Finl. 4: 10 (1899). —
-HVALF~2. En gesims af bikupehvalf i blått och hvitt uppbar det lifligt målade taket. Anholm Gog 392 (1895). —
-KRANS~2. biodl. (flätad halm)krans till bikupa l. halmring sådan den flätas vid bindning af halmkupa; kransformig tillsats under en bikupa. Ville man för hand binda bikup-kransarna, så är det att befara att de ej skulle blifva lika tjocka. Landin Bigubben 7 (1847). Björkman (1889: bikups-). —
-SORL~2. särsk. bildl.; jfr -STIM. Detta slags / Bikupe-sorl, som öfver städer ljuder. Strandberg 5: 146 (1862). —
-STIM~2. särsk. bildl.; jfr -SORL. Han .. hörde skriken (på börsen) .. surra under dörrhvalfven för att blifva till bikupsstim utanför huset och slutligen dö bort. Berger Ysaïl 99 (1905).
Spoiler title
Spoiler content