SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
BINDVÄF bin3d~vä2v, stundom BINDEVÄF bin3de~vä2v, r. l. m.; best. -väfven.
Etymologi
[efter t. bind(e)gewebe, bildadt c. 1840 af biologen Joh. Müller]
anat. art bindsubstans- l. stödjeväfnad med relativt mindre fast mellansubstans hvilken i stor mängd förekommer i den normala djur- o. människokroppen, äfvensom i sjukliga nybildningar; bindväfnad. Den subcutana bindväfven. Ask Hals. chir. anat. 14 (1858). Vanlig bindväfnad, som förr merendels kallades cellväf, och än förekommer i en fastare gestalt, t. ex. i senor och ligamenter, .. än uppträder under en mera mjuk, lucker form, och fungerar då såsom interstitiell (mellanrums-) bindväf. Thorell Zool. 1: 17 (1860). Berlin Lärob. 8 (1880). Sjukdomar i bindväfven. SFS 1891, Bih. nr 107, s. 12. Bindväfnaden eller bindväfven utgöres ofta af fina parallella trådar, med däri inbäddade celler ..; den förekommer öfverallt i kroppen, förbindande och stödjande de särskilda delarna. Holmström Naturl. 208 (1895). — jfr UNDERHUDS-BINDVÄF.
Ssgr: BINDVÄFS-30~, stundom BINDEVÄFS-BEN 300~2. Dessa vid benbildning under en mera framskriden ålder så ofta förekommande öfvergångsformer mellan äkta benväfnad och bindväfsben. Lovén Benväfn. 73 (1863). —
-BROSK~2. (Mellansubstansen i brosket) är antingen likformigt klar och i tunna snitt genomskinlig (äkta eller hyalint brosk), eller är den nätformigt genomdragen af trådar (nätbrosk), eller är den alltigenom liksom trådig (bindeväfsbrosk). Wretlind Läkareb. 2: 8 (1894). —
-CELL~2. jfr -KROPP. NF 2: 543 (1877). Hammarsten Fysiol. kem. 304 (1883). —
-FASKIKEL~020. Ask Hals. chir. anat. 106 (1858). —
-FIBRILL~02. Bindväfsfibrillerna bestå af en substans, som vid kokning med vatten äfvensom under andra förhållanden öfvergår i lim, och som derför kallas glutinbildande substans eller kollagen. Hammarsten Fysiol. kemi 304 (1883). Lenhardtson Tandläkek. 6 (1897). —
-FÖRBENING~020. Bindväfsförbeningen, för hvilken vi hafva en typ i den normala ossifikationen af foglarnes senor. Lovén Benväfn. 98 (1863). —
-FÖRHÅRDNING~020. Bindväfsförhårdning. Sclerema (neonatorum). SFS 1860, nr 13, s. 8. —
-HINNA~20. Thorell Zool. 1: 151 (1860). —
-INFLAMMATION~1002 l. ~0102. SFS 1891, Bih. nr 107, s. 12. —
-KROPP. (†) bindväfscell. Cellerna (i den vanliga bindväfnaden) eller de s. k. bindväfskropparne. Thorell Zool. 1: 17 (1860). Lovén Benväfn. 18 (1863). NF 2: 543 (1877). —
-LAGER~20. Ask Hals. chir. anat. 14 (1858). NF 2: 541 (1877). —
-LAMELL~02. Ask Hals. chir. anat. 66 (1858). De bindväfslameller, som omhölja och skilja muskler. Nordlund Stud. ö. främre bukv. fasc. 7 (1891). —
-LIM~2. lim. Glutin, hvilket äfven kallas benlim eller bindväfslim, i dagligt tal blott lim. Hammarsten Fysiol. kemi 305 (1883). —
-SJUKDOM~20 l. ~02. Hud- och bindväfssjukdomar. SFS 1891, Bih. nr 80, s. 6. —
-SKIDA~20. Ask Hals. chir. anat. 16 (1858). Musklernas yttre bindväfsskida. Nordlund Stud. ö. främre bukv. fasc. 17 (1891). —
-SVULST~2. fibrom. —
-TRÅD~2. Korsande bindväfstrådar. NF 1: 906 (1876). Nordlund Stud. ö. främre bukv. fasc. 19 (1891).
Spoiler title
Spoiler content