SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1911  
BIVERK bi3~vær2k (bi`verk Weste), n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr holl. bijwerk, t. beiwerk, eng. bywork, äfvensom t. nebenwerk; se BI-, prefix1 2]
1) [jfr motsv. anv. i holl., t. o. eng.] (†) bisyssla, bigöromål; jfr BIARBETE 1. (Mitt öfversättningsarbete) kan mig allenast tjäna til ett bijwärck, som i pungen ringa indrager. S. Columbus (1679) i 2 Saml. 22: 105. Som bi-värk vi sköta det öfriga alt (dvs. allt annat än sökandet efter godhet, vishet osv.); / Det tjänar vårt lif, men ej mättar. Nordenflycht QT 1748—50, s. 11. Med hvad nit och ömhet Herr Probsten vårdadt sitt Hufvud-Kall, Prästa-Ämbetet, och huru lycklig hans möda varit i Bi-Verket, Medicinen, har .. ryktet långt för detta sagt oss. DA 1772, nr 209, s. 2. C. A. Ehrensvärd (c. 1795) hos Warburg Ehrensvärd 318.
2) (†) obetydlig, mindre viktig sak, bisak. Så snart man kan et språk mer än modersmålet .., så är man lärd: Ynglingen är då mogen och sin egen: färdigt ämne til Riksens tienst: Dygd och förnuft bli sedan bivärk. Dalin Arg. 2: 278 (1734, 1754). Hvilket (dvs. angifvandet af ordens härledning) i förra uplagan (af Serenius' lexikon) var allenast et bi-värk. Sv. Merc. 3: 1171 (1758). (Jag) frucktar .. att (om de akademiska konsistorierna skola i än högre grad än hittills betungas med sessioner) Professorerne blifva assessores, och Consistoria hufvudvärck, men Academien bivärck. Linné Bref I. 1: 222 (1768). Möller (1790). Lindfors (1815).
3) mindre viktigt tillbehör, tillägg, tillsats. Nordforss (1805). Weste (1807). — särsk. [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] estet. accessoar; jfr BIARBETE 2. NF 4: 255 (1880). Vid nogare betraktande visa sig de nordiskt ”yfverborna” dragen i Clevbergs ode blott som ett biverk, ett staffage. Lagus Kellgren 277 (1884). En väl uttänkt ram af barocka bladguirlander och blomsterrankor med biverk af musslor och tripoder. C. R. Nyblom i PT 1892, nr 221, s. 3 (i fråga om Kronbergs takmålning i kungl. slottet). Naturen, omgifningarna, det yttre spelar (i novellsamlingen) i och för sig ingen själfständig roll, huru utsökt detta biverk än ofta är ciseleradt. Mortensen Likt o. olikt 205 (1908).
4) [jfr motsv. anv. i t.] (†) bef. verk af mindre betydenhet anlagdt vid en fästnings hufvudverk. För at på nödiga ställen öka skiutmachinernas antal, anläggas, efter råd och lägenhet, på behöriga ställen Bivärk. Ståhlswerd Fortif. 80 (1755). Almqvist (1844; anfördt ss. föga br.). Dalin (1850). Björkman (1889).
Spoiler title
Spoiler content