BIVERKAN bi3~vær2kan, r. l. f.; i best. anv. utan slutartikel.
verkan som ngt har vid sidan om den hufvudsakliga o. (närmast) afsedda; jfr BIVERKNING. NF 11: 603 (1887). Jordarter, hvilkas förbättring hufvudsakligen beror af mergelns biverkan, såsom luckring för den styfva jorden och bindande för den lätta. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1890, s. 75. Ett födoämnes .. näringsvärde: dess förmåga att utan skadlig bivärkan för vår kropp utgöra en kraftkälla. GHT 1896, nr 9, s. 3.
